Jag läste just i Aftonbladet att kvinnor som gör flera aborter oftare kommer från socialt utsatta grupper än andra kvinnor som gör abort. Detta enligt en studie som omfattade bortåt 800 kvinnor. Aftonbladet anger också att:
De kvinnor som gjorde upprepade aborter var oftare arbetslösa eller sjukskrivna än de som gjorde sin första abort. De saknade också oftare högre utbildning och kände bristande stöd från sin omgivning.
Detta är förstås föga förvånande. Men tragiskt. Borde inte de som vill föda sina barn ges bättre förutsättningar till stöd och hjälp så att de slipper se abort som den enda möjliga lösningen? Och vore det inte bättre att lägga kraft på att hjälpa dessa kvinnor och deras existerande men ofödda barn, än på att strida för insemination av ensamstående?
Bara en stilla undran…
Socialt utsatta grupper innebär? Vilka är de? Jag förmodar det är vad vi bruka kalla socailgrupp 3 förr. Alltså de som har svårt ekonomiska förhållanden. Har de inga fria P- piller, eller andra skyddsmedel.(både man o kvinna)? Om inte, varför inte? De skulle vara nog billigare och mer psykiskt stärkande att slippa genomgå, så djup sak som”abort”
Kanske dags med det? Jag vet tonårstjejer har fria p-piller eller annat, till en viss ålder.
Ett stilla medhåll …
Har inget övrigt att tillägga, men jag håller med dig Therese att det skulle kännas mer angeläget.
Till gruppen som gör många och upprepade aborter hör ofta invandrarkvinnor. Man måste i mitt tycke våga kolla vad den kulturen står för när man t ex inte vill ha flickor eller inte vill att kvinnor ska visa att de haft sex innan det är okej. Eller att man tycker det är okej att göra abort på abort för att svenska sjukvården bjussar.
Samma med inseminationsbråket. Grejen är att vissa grupper i samhället åker gräddfil när det gäller att kunna kapa åt sig av sjukvårdskakan som inte räcker åt alla.
Ingen får ifrågasätta att just de grupperna ska ha extra extra av all,t hur fel det än ser ut. Samtidigt får andra bli utan sjukvård fast de inte själva gjort aktiva val (som att ha sex utan skydd eller genomgått könsbyte) som leder till kostnadskrävande åtgärder utan bara haft oturen att bli allvarligt sjuka eller gamla.
Tillägg: fast framöver kanske man anses ha valt aktivt om man har mage att bli gammal ?
Pingback: Insemination | corneliadahlberg
Läs gärna kapitel 4 i Freakonomics. Ja, läs hela boken, den är faktiskt lika underhållande som tankeväckande. Statistik och siffor *kan* visa på mycket. Siffror blundas det som bekant mycket för.
Ja, föga förvånande är förstås bara förnamnet. Frågor som den här, och andra ff-frågor, kan nog effektivast behjälpas med rent allmänna insatser för att stärka familjeliv, ekonomi och social samhörighet.
Och omvänt tror jag att en myriad sakfrågor kan stjäla en hel del politisk energi.
Hmmm… jo, vissa sakfrågor kan förstås ge energi också.
Men om *lösningar* görs på myriad-ad-hoc-basis blir det ineffektivt.
Hursomhelst, jag är glad att en sån som du finns, som vågar, jobbar, skriver och talar.
Beträffande insemination av singelkvinnor, kan jag svårligen tänka mig ett mer befängt och hutlöst egoistiskt tänkesätt. Om jag inte redan vikt min röst för SD, skulle jag vara beredd att av denna enda orsak skynda till KD !
Vad gäller kvinnor från socialt utsatta grupper som ofta gör abort, anser jag nog, att det trots allt i de flesta fall är bästa alternativet, inte minst ur barnperspektivet, som ju alltid är det viktigaste. Extra stöd utifrån i all ära, men barn under dylika omständigheter kommer alltid att få det svårare. Finns redan allför många ” ensamförälder-fattiga barn”. Inte heller bör vi gå på tillväxt-dårade politikers myter, att det skulle behöva födas fler barn i Sverige. Bättre ofödd än predestinerad till jobbigt liv redan från dag 1.