Vi i SD-Kvinnor har fått två olika debattartiklar om hedersproblematik publicerade idag. Läs den ena på SVT Debatt och den andra på Newsmill, eller läs båda artiklarna nedan.

Om ni inte sett vår kampanjfilm så finns även den nedan. Ni kan också läsa om kampanjen hos Metro och hos Dagens Opinion.

Dessa förnekare av hedersförtryck kan ha blod på sina händer

I en debattartikel från 2010 skriver Ewa-Britt Svensson, EU-parlamentariker (V), följande:

”Jag anser att begreppet hedersmord är rasistiskt belastat. Därför att när man lyfter upp heder och etnicitet som den viktiga förklaringen till varför dessa tragedier inträffar, då riskerar man att förminska mäns våld mot kvinnor till en fråga om etnisk bakgrund.”

Masoud Kamali, professor i socialt arbete, instämmer i Svenssons ord och går dessutom så långt som till att förneka existensen av hederskultur.

I en dokumentär från SVT intervjuas Abdirizak Waberi, riksdagsledamot (M). Han hävdar under intervjun att sex utanför äktenskapet är förbjudet och att det inte är fel att påstå att det ibland kan vara på sin plats att en man slår sin fru, och ger därmed prov på just den kvinnosyn som utgör plattform för hederskulturen.

Ann-Charlotte Marteus hävdar i Expressen att det är en acceptabel lösning att kvinnor rekommenderas att sticka sig själva i slidan med en nål för att framkalla blödning som ett tecken på oskuld i samband med bröllopsnattens samlag.

Vi i SD-Kvinnor reagerar starkt på det som återgetts ovan, då vi ser det som svek mot den stora andel av vårt lands kvinnliga befolkning som förvägras rätten till sina egna livsval, sina egna kroppar, sina egna känslor.

Enligt oss, som lyssnat till så många kvinnors berättelser om det förtryck och våld de utsatts för i hederns namn av fäder, bröder och släktingar, är hederskulturen nämligen i allra högsta grad existerande. Den är också ett av de allvarligaste jämställdhetsproblem vi har i Sverige i dagsläget. Att diskutera detta problem och erkänna dess faktiska koppling till kultur får aldrig leda till anklagelser om rasism, eftersom det lägger locket på en oerhört viktig debatt som vi måste våga föra i det offentliga om vi vill åstadkomma en förändring.

Därför lanserar vi idag en kampanj för att uppmärksamma och på sikt kunna åtgärda hedersproblematiken. Som en del av kampanjen har en film tagits fram, och inom kort kommer vi också att presentera ett åtgärdsprogram för att motverka hedersproblematiken.

Filmen ger starka intryck. Den verklighetstrogna brutaliteten tvingar bort skygglappar, berör känslomässigt och får tittaren att reagera på de skarpa orden. ”Har de då inte blod på sina egna händer?”

Att intrycken är starka och orden skarpa är ingen slump. Tvärtom är de avsedda att skapa reaktion nog för att en gång för alla bryta den beröringsskräck, förnekelse, relativisering och till och med uppmuntran som är ständigt förekommande när det gäller hedersproblematik.

Vi menar att alla de personer, inte bara ovan nämnda, som är i position att kunna påverka attityder och åtgärda hedersproblematik, men som på olika sätt underlåter att göra detta eller till och med agerar på ett sätt som är kontraproduktivt, bör ställa sig frågan om de har del av skulden varje gång en ung kvinna nekas att leva sitt liv i frihet från förtryck och våld. Det är dags att vi alla ställer oss frågan om vi kanske har blod på våra egna händer, och väljer vårt fortsatta agerande utifrån de svar vi finner i oss själva.

SD-Kvinnor har funnit svaren och kommer att ta ställning för alla kvinnors rättigheter. Frågan är om Ewa-Britt Svensson, Masoud Kamali, Abdirizak Waberi, Ann-Charlotte Marteus och alla deras meningsfränder tänker göra detsamma?

Therese Borg, vice ordförande SD-kvinnor

Jämställdhet måste omfatta alla kvinnor

Sverige är efter många års intensivt jämställdhetsarbete i många avseenden ett av världens mest jämställda länder. Det ska vi glädjas åt och vara stolta över. Dock finns fortfarande vissa problem kvar att åtgärda, och detta föranleder att vi behöver välja vad vi ska fokusera på i det fortsatta arbetet för jämställdhet i Sverige.

Något som framstår som uppenbart för oss, men som tyvärr inte verkar uppenbart för alla, är att vi måste lägga om fokus i jämställdhetsarbetet och åtgärda det i dagsläget allvarligaste jämställdhetsproblemet av alla. Hedersproblematiken.

I ett av världens mest jämställda länder finns det tiotusentals kvinnor som av familj och släkt begränsas i sitt val av partner. Det finns kvinnor som faller ut genom fönster och från balkonger, eller som knivhuggs till döds av sina fäder, eller som misshandlas av sina bröder, för att de blivit kära i fel man. Många är också de flickor och unga kvinnor som under sommaren försvinner spårlöst, för att de blivit bortgifta i sitt hemland, eller som under en lovvecka tillfälligt sänds till ett annat land för att där utsättas för tortyrliknande könsstympning.

Otaliga är alla de kvinnor som i dagens jämställda Sverige, som sedan länge deklarerat kvinnans rätt till sin egen kropp och sin egen sexualitet, lever i ett sammanhang där våldtäkt inom äktenskapet inte anses existera.

I ett av världens mest jämställda länder händer det att kvinnor av hänsyn till mäns krav, föranledda av religionstillhörighet, tvingas ta del av undervisning sittande dolda bakom skärmar. Många kvinnor behöver dessutom separata badtider i kommunens badhus för att få lära sig simma, och tvingas täcka sig själva under olika former av slöjor för att få lämna hemmet. Unga kvinnor som lever i en förtryckande och våldsam hederskultur rekommenderas ibland av vårdpersonal att som ett tecken på bibehållen oskuld sticka sig själva i slidan med en nål för att framkalla blödning i samband med bröllopsnattens samlag. Detta för att undkomma en eventuellt livshotande situation.

Till ett av världens mest jämställda länder flyttar kvinnor från andra och mindre jämställda delar av världen, inte sällan för att slippa undan förtryck, och de får sedan stå ut med samma förtryck även här.

Frågan som måste ställas är varför detta uppmärksammas så pass lite i den offentliga debatten? De personer, politiska partier och organisationer som är som allra mest kända för att stå upp för jämställdhet befattar sig knappt med denna problematik. Istället lägger de fokus på att sträva efter könsneutralitet i en mängd sammanhang och på att införa könlösa begrepp såsom hen istället för hon och han. De fokuserar på att debattera den könssegregerade arbetsmarknaden och därav följande löneskillnader, och föreslår att detta ska åtgärdas genom genuspedagogik och kvotering. Men när det kommer till hedersproblematiken, som borde vara viktigare att åtgärda än att förskolepersonal högläser ur barnböcker där flickor benämns som hon och pojkar som han, är tystnaden så gott som kompakt.

Faktiskt befattar sig dessa jämställdhetens kämpar med hedersproblematiken nästan enbart om någon annan tagit upp ämnet till debatt. Dock inte för att föreslå åtgärder, utan för att stämpla initiativtagaren till debatten som intolerant, främlingsfientlig, rasist eller islamofob. Eller för att förneka existensen av en kulturellt betingad hedersproblematik och istället jämställa denna med den barnaga som tidigare var vanligt förekommande i Sverige, eller med kulturellt fördömd med ändå vanligt förekommande misshandel i etniskt svenska pars relationer. Detta trots att likheterna är slående få. Ofta är de också odelat positiva till att kompromissa om innebörden av allas lika värde genom att stödja sådant som att införa separata badtider för kvinnor i landets badhus, och genom att ivrigt uppmana till tolerans när kvinnor tvingas sticka sig själva i slidan med en nål för att framkalla blödning på bröllopsnatten.

De verkar därmed anse att den jämställdhet som de kämpar för bara är viktig när det gäller etniskt svenska kvinnor, och att kvinnor med invandrarbakgrund får klara sig själva. Som om de senare inte hade samma värde och även borde ha samma frihet som de första.

Vi i SD-Kvinnor kan inte acceptera ett sådant synsätt. För oss är det självklart att kvinnor med invandrarbakgrund ska ha samma frihet som etniskt svenska kvinnor, och för detta kommer vi att arbeta.

Den första och på lång sikt viktigaste åtgärden vi föreslår är en omställning från integrations – till assimileringspolitik. I praktiken innebär det att det måste bli ett slut på att legitimera och uppmuntra hederskultur genom att kompromissa om grundläggande värderingar då dessa utgör grundpelare i ett demokratiskt och jämställt samhälle. Sådana kompromisser handlar nämligen inte om att visa tolerans för olikheter, utan om att svika vårt lands mest utsatta kvinnor. Endast genom att stå fast vid grundläggande värderingar kan vi underlätta nyanländas anpassning till den svenska synen på kvinnan och på sikt komma till rätta med hedersproblematiken, och även erbjuda den frihet från förtryck som fått så många från andra länder att söka sig till Sverige.

Det räcker dock inte med en omställning från integrations – till assimileringspolitik, utan krävs även åtgärder som ger effekt på kort sikt. Vi har gott om förslag på sådana åtgärder, framtagna i samarbete med kvinnor som själva varit utsatta för hedersförtryck och hedersvåld, och dessa åtgärder kommer vi inom en snar framtid att presentera i sin helhet i form av ett åtgärdsprogram som syftar till att motverka hedersproblematik.

Therese Borg

Carina Herrstedt

Hanna Wigh

Janita Kirchberg

Anna Wigenstorp

Julia Holmelius

Observera att uppmaningen TÄNK OM som finns med i vår film enbart är ett uttryck för vårt budskap. Någon koppling mellan vår kampanj och föreningen Tänk om finns inte.

About these ads