Det var en gång ett land. Ett land i vilket folket levde i fred och under relativt goda livsvillkor. De allra flesta hade tak över huvudet, mat på bordet, fick vård när de var sjuka och hade goda möjligheter till utbildning. Det fanns brister, som blev allt värre med tiden, men globalt sett, och sett på ytan, var det ett ganska bra land. Ett land som benämndes som demokratiskt, och som i vissa avseenden betraktades som ett föregångsland att se upp till.
Men i samma land fanns en annan sida, som var mörkare. Skrapade man lite på ytan hittade man nämligen ett ganska hårt och kallt klimat. Människor med olika religion, olika kultur, olika etnicitet, olika politisk åsikt, hyste agg mot varandra och ibland gick det så långt som till regelrätta förföljelser, hot och våld. Faktiskt så var detta ett problem som eskalerade med åren, som blev allt vanligare och som gjorde vissa bostadsområden till laglösa zoner.
Det fanns några människor som uppmärksammade dessa problem, som menade att motsättningarna skulle komma att slå sönder samhället och därmed omöjliggöra att landet även i fortsättningen skulle kunna präglas av ett relativt högt välstånd. Detta eftersom välståndet byggde på medborgarnas vilja och förmåga att bry sig om och hjälpa varandra, inte bara socialt utan också ekonomiskt. Och för att en förutsättning för att bry sig om och hjälpa är en känsla av samhörighet, istället för agg och motsättningar.
Det kan tyckas att dessa människors åsikter borde ha setts som en tillgång, något värt att seriöst reflektera över och kanske ta till sig av för att få samhället att fungera bättre. Speciellt i en högt aktad demokrati, där alla ska ha rätt att yttra sina åsikter och att tro vad de vill, vare sig andra personer i befolkningen anser att dessa åsikter är rätt eller fel.
Så blev dock inte fallet. Istället hände något anmärkningsvärt, och mycket tragiskt. Dessa människor, som menade att motsättningarna mellan människor i landet skulle söndra och göra landet både otryggare och fattigare, möttes av något som mest kan liknas vid en häxjakt. De tillskrevs åsikter de inte hade, ofta utan att ges möjlighet att gå i svaromål. De blev hotade, fick sin egendom förstörd, blev misshandlade, blev av med sina jobb och uteslutna ur fackförbund.
Ingen med makt att ingripa ingrep. Istället såg makthavarna mellan fingrarna med vad som skedde, år efter år efter år. Ibland gick de till och med så långt som till att kalla offren (och de var många) för martyrer, och till att säga att offren fick skylla sig själva för att de haft mage att yppa sina åsikter offentligt.
I detta land, idag, slutade ännu en i en lång rad av dessa personer att yppa sin mening offentligt. Personen kunde inte längre försörja sig, för att det på dennes arbetsplats inte accepterades att personen hade en egen mening som framfördes på dennes fritid. Det hela resulterade i avsked och arbetslöshet och slutligen ekonomisk kris. Tidigare hade andra personer slutat yppa sin mening av samma skäl, eller för att de varit för rädda för att fortsätta säga sin mening efter alla hot de tagit emot eller för att de inte längre kunnat hantera all kostsam och psykiskt tärande skadegörelse. Och så vidare. De är så många, och deras historier så tragiska. Men alla historierna bottnar i samma problem. De yppade sin mening offentligt, och för det fick de betala ett dyrt pris.
Vilket landet är? Vilket landet är där åsikts – och yttrandefrihet inte finns, där människor får betala ett oerhört högt pris för att de säger vad de tror och tycker och känner? Jo, det är det i många avseenden högt ansedda föregångslandet, demokratin och välfärdsstaten, Sverige.
Landet är Sverige, mitt fosterland, det land som jag trots dess brister älskar, och det land som jag ämnar stanna i till den dag jag dör. Det land som glömt vad som är viktigast av allt, nämligen tilliten, omtanken och respekten för andra. Som glömt den sanna demokratin, rätten att tycka och säga vad man vill utan rädsla för repressalier.
Jag kommer att fortsätta säga min mening. Jag kommer att göra vad jag kan för att få tillbaka tilliten, omtanken, respekten, demokratin. För min del finns inget mer att förlora, priset för att jag har min åsikt är redan betalt, med råge. Så jag kan lika gärna föra även andras talan. Jag kan tala även åt de personer som tystats. Och jag kommer att försöka göra det även för DIG, nu när du inte längre kan!
Tack för allt du gjort, för din styrka och ditt engagemang. Jag hoppas att den tiden kommer då du återigen kan säga din mening, utan att det kostar dig allt!
Relaterat: Konsekvensen av att tycka fel.
Härligt att du finns!!!!!!
Tack!
Man får inte säga SIN mening heller på Avpixlat, då blir man avstängd från att kommentera, utan någon förklaring om varför.
Expo och AP, samma andas barn, egentligen, som kritiserar varandra.
@ xmaverickx
AP är så pass spammad, att deras filter tvingas vara ”hårt satta” och tar därför ibland bort mer än de borde göra. Man vill inte heller att vissa ord som kan misstolkas används. Så ditt generella påstående stämmer inte enligt min uppfattning om man skiver sakligt och någorlunda hyfsad svenska.
Jättebra skrivet. Det behövs fler såna här inlägg som på ett konkret sätt beskriver en situation som många inte ens tycks vara medvetna om.
Tack ska du ha!
Du bedriver en blogg där du skriver dina åsikter utan censur. Ditt parti sitter i riksdagen och debatterar offentligt både där och i tv. Ni publicerar debattartiklar i de stora svenska tidningarna. Vad är det du eftersöker med denna text? Rätten att framföra åsikter är det bevisat att du och ditt parti har. Vill du utöka det till att människor måste acceptera dina åsikter?
Jepp. Vi framför våra åsikter. De av oss som fortfarande kan och/eller vågar. Men nu var det inte det det handlade om. Det handlar om det faktum att vi får betala ett sjukt högt pris för att vi framför våra åsikter. Jag har t ex utsatts för mängder med hot, fått utstå skadegörelse flera gånger, och blivit av med jobbet. På grund av att jag framför mina åsikter i denna blogg och på andra sätt. Och jag är långt ifrån ensam om att ha drabbats av detta för min politiska åsikts skull. Ska det vara så anser du? I en demokrati?
Och ja, jag vill att mina åsikter accepteras. Man måste inte hålla med mig, men man måste acceptera att jag har de åsikter jag har. På precis samma sätt som jag accepterar att det finns människor som har andra åsikter än jag har. Det är väl det som själva åsiktsfriheten grundar sig i, att acceptera att andra tycker på ett annat sätt än man själv, även om man inte håller med. Att någon ”tycker fel” ska aldrig få legitimera att denne utsätts för vare sig brott eller diskriminering. Inte i ett land som kallar sig demokratiskt.
Var väl lite slarvigt skrivet av mig. Jag likställde acceptera med hålla med, så jo du har ju rätt i att man ska ”acceptera” att din åsikt finns. Men tycker du inte att arbetsgivare har rätt att välja vilken personal de vill ha på sin arbetsplats? Jag vill här göra en jämförelse med nån kampanj som SD eller avpixlat driver. Den som handlar om en hårfrisörska som vägrade anställa en muslim för hon hade slöja. Ser du någon likhet i det du upplever som diskriminering och vad denna hårfrisörska beskriver? Du säger du blev av med ditt job pga politiska åsikter, och denna muslim säger sig blivit av med (eller inte fick påbörja) sitt jobb pga religösa åsikter.
Hot är ju självklart inte okej, men samtidigt får ju Reinfeldt o co vanligen ta emot hot och liknande, så ni är inte ensamma i det vilket verkar vara någorlunda vad du syftar på.Det är ju inte en nyhet att politik upprör, (tänk Palme).
Det är stor skillnad mellan att vilja bära en viss typ av klädsel på arbetstid (vilket jag har full respekt för att arbetsgivaren inte alltid vill) och att ha åsikter som man inte över huvud taget yppar under arbetstid. Hade jag pratat politik på arbetstid, försökt påverka mina elever, eller krävt att få bära min blåsippa på jobbet, då hade liknelsen varit relevant och arbetsgivaren hade haft goda grunder att vara missnöjd och att avskeda mig. Men jag gjorde alltså inget av detta utan höll min politiska åsikt helt och hållet utanför allt som hade med mitt jobb att göra. Precis som jag anser att man bör lämna slöjan hemma när man går till jobbet, om arbetsgivaren har det önskemålet.
Detsamma gäller den person som tvingades lämna partiet igår. Politiken hölls skild från arbetet, men det hjälpte inte.
För övrigt när det gäller detta med att välja vem man vill ha på sin arbetsplats så måste det finnas gränser. Har man anställt en person och anser att denna sköter sitt jobb på ett bra sätt, är det helt absurt att avskeda personen för någon som han/hon ägnar sig åt på fritiden. I alla fall om det inte redan från början funnits ett uttalat krav om att vissa åsikter eller aktiviteter inte får förekomma ens på fritiden, och av vilka skäl. Men det ska då regleras i avtal.
Dessutom blir det ju väldigt godtyckligt vem som är lämplig för vilket jobb om man ska börja dra växlar på partitillhörighet. Är en moderat lämplig som handläggare inom socialtjänsten, när det gäller att bevilja försörjningsstöd? Är det lämpligt att en kristdemokrat undervisar i religion, med tanke på att denna person kan ses som partisk? Och så vidare. Man kan alltid hitta orsaker till att anse att en person skulle kunna vara olämplig, om man VILL hitta en sådan grund. Men borde man inte förutsätta att människor har en förmåga att agera professionellt och kan göra skillnad på privatliv och yrkesroll, och vänta med att döma tills motsatsen är bevisad? Och om man inte gör det, utan istället sätter upp kriterier utifrån partisympati när det gäller vem som ska få jobba med vad, hur går det då med valhemligheten? Ska alla behöva redogöra öppet för hur de röstar, för att kunna få ett jobb? Och ska man behöva lämna ett arbete som man haft i flera år om man då plötsligt bestämmer sig för att rösta på ett nytt parti?
Jag tror inte att jag behöver spinna vidare på denna tråd. Du förstår nog själv att det är att slå in på en farlig väg när man börjar använda politisk åsikt som ett kriterium för möjligheten att få jobb och kunna försörja sig själv… Det hör garanterat inte hemma i en demokrati!
Sen att även andra politiker råkar illa ut ibland. Ja, visst är det så. Men hur många sossar och moderater och folkpartister och miljöpartister o s v har uteslutits ur fackförbund på grund av sina politiska åsikter? Hur många av dem har blivit av med jobbet på grund av politisk åsikt? Jag har faktiskt aldrig hört talas om en enda, men jag vet otaliga SD:are som råkat ut för just detta.
När det gäller hoten och skadegörelsen så drabbas alla partier, men det finns undersökningar som visar att SD:are dels råkar illa ut i mycket högre utsträckning än andra politiker, att de råkar illa ut långt mer ofta även när de inte är ”kända” eller ens förtroendevalda utan bara aktiva inom partiet, och som också visar att SD:are är i princip ensamma om att utsättas för systematiska hot/systematisk skadegörelse från autonoma grupper oavsett om de har reellt inflytande på de politiska besluten eller inte. Troligen kommer bilden av hur det ser ut att bli ännu klarare till hösten, när Brå:s undersökning om hot mot förtroendevalda förhoppningsvis presenteras. Då kan vi kanske för första gången få en någorlunda heltäckande bild av hur stort problemet är, och hur det förhåller sig med skillnader mellan olika partier.
Du medger att andra politiker också råkar illa ut, vilket är bra, då har vi det klargjort. Sen säger du att du inte vet en enda S, M, MP, FP ovs som blivit av med jobbet pga sin politiska åsikt, men vet otaliga SD:are. Att du inte vet bevisar väl inte att det förekommer? Hemskt inskränkt av dig, det är väl klart du har exempel från SD när du är så tätt knuten till partiet och dess kontaktnät.
Sen skriver du också att hoten och skadegörelsen drabbar alla partier. Då har vi det också klargjort.
Så det jag egentligen ställer mig mot är att du försöker framställa det som du och ditt parti har ensamrätt på att bli utsatta för hot och andra repressalier som en följd av era åsikter. Ständigt detta martyrskap. Du säger att det drabbar alla partier, och det har det. Det har ALLTID drabbat förespråkare av viss politik, vare sig er eller socialdemokratisk eller moderat. Detta är något som självklart är viktigt att arbeta mot, men snälla, släpp martyrrollen och tron att SD är de enda som någonsin drabbats av detta.
Sen håller jag egentligen med dig om att arbetsgivare inte ska kunna avskeda anställa pga politiska eller religösa åsikter. Ville se ditt svar på den jämförelsen och du verkar ha bristande förståelse för andra personers religion om du tycker att det bara är kläder. Det är ju som att säga att du gärna får vara sverigedemokrat, men inte på jobbet. Du byter ju inte dina åsiker när du går till jobbet, de finns där men påverkar (förhoppningsvis) inte det arbete du utför. På samma sätt ska man inte behöva göra avkall på sin religösa tro (jag gillar inte religion men vi har grundlagsskyddad religionsfrihet) bara för att man går till jobbet. Sköter man sitt arbete skall detta räcka.
Svarar ikväll.
Behövdes visst inte någon väntan till kvällen… svar kommer nu stället.
Om att vara inskränkt. Visst, det stämmer att jag förstås har ett större kontaktnät inom SD än inom andra partier, och det stämmer också att det faktum att jag inte hört talas om att andra än SD:are förlorat jobbet eller blivit uteslutna ur fackförbund pga politisk åsikt inte är något bevis för att sådant inte förekommit. Men det är knappast så att jag lever instängd i en liten SD-bubbla utan kontakt med yttervärlden. Tvärtom har jag ett ganska stort kontaktnät som inkluderar politiker även från andra partier, bosatta i olika delar av landet, och några av dem umgås jag med även privat. Jag har mer än en gång diskuterat denna problematik med dessa personer, och vet du vad? De har instämt i att det vi i SD drabbas av när det gäller uteslutningar och avsked pga politisk åsikt är främmande för andra partiers aktiva. De blir häpna, de förfasas, och ingen av dem har någonsin hört talas om någon partikamrat till dem som råkat ut för samma saker. Det har också hänt otaliga gånger att folk från andra partier sagt som dig, att detta drabbar alla. Men när jag bett dem om ett enda exempel så har detta alltid mötts av tystnad. Inte ett enda konkret exempel har jag kunnat få. Så, är jag verkligen inskränkt, eller har jag goda grunder att tro att vi är tämligen ensamma om att drabbas av denna diskriminering?
Jag har aldrig hävdat att SD är de enda som drabbas av hot och skadegörelse. Detta är en egen tolkning du har gjort. Det jag däremot hävdat är att vi blir utsatta, just för att vi pekar på problem som andra talar tyst om. Det faktum att jag påpekar att vi drabbas innebär inte att jag förnekar att även andra drabbas. Eller hur? Och det är ett ofrånkomligt faktum att vi drabbas i mycket högre utsträckning, det är ett faktum att självaste statsministern uttalat att vi får skylla oss själva för att vi har de åsikter som vi har, och det är ett faktum att människor i vårt parti som gång på gång på gång utsätts för brott och diskriminering anklagas för att vara martyrer och får klara sig själva, istället för att få samhällets hjälp.
Jag måste kunna påtala dessa fakta och konstatera att de är ett stort hot mot demokratin, utan att för den skull bli anklagad för martyrskap och utan att bemötas av ogrundade påståenden om att jag skulle förneka att även andra politiker ibland blir hotade eller drabbas av skadegörelse.
Sen undrar jag på vilket sätt jag brister i min förståelse för andra personers religion. Det gör jag nämligen inte alls. Men jag anser att vi i ett sekulariserat samhälle måste låta vissa saker gå före religiös övertygelse. Och när det kommer till exemplet med slöja så är det ju ett faktum att det finns otaliga muslimska kvinnor som inte alls anser att slöjan är ett måste för att kunna vara troende muslim, att det går alldeles utmärkt att gå utan slöja. Det kan därmed inte vara ett hinder i religionsutövningen att nekas slöja på sin arbetsplats.
Och så faller din jämförelse igen. Jag är SD:are dygnet runt, även på arbetstid, men låter inte min politiska åsikt påverka mig i min yrkesroll när jag har ett icke politiskt arbete. Så långt är vi på samma spår. Jag respekterar alltså kravet om att vara objektiv och professionell på arbetet, och lämnar därför mina partisymboler hemma även om jag egentligen föredrar att bära dem. Varför ska då inte en religiös person kunna göra på samma sätt? Ha sin religiösa övertygelse även under arbetstid, men låta bli att manifestera den på arbetet genom att lämna slöjan hemma, precis som jag lämnar mina partisymboler hemma? Ingen har krävt att en muslim ska överge sin religion, bara att slöjan inte ska bäras på arbetet. Vilket är att likställa med att jag ska få fortsätta vara SD:are, men att jag inte ska få manifestera mina åsikter på jobbet.
Sven, vill du vara snäll och berätta om åtminstone två av dina kända fall som fått brandsläckare inslängda genom fönstret där små barn ligger och sover. Eller väggarna nedmålade med idiotpåståenden.
Eller kanske någon annan som blivit mordhotad som Jimmie av vänstergalningen uppe i Norrland.
Eller när SD hade midsommarfest på Djurgården och blev fysiskt attackerade av vänstergalningar. Vad de inte kände till var att Skräpo var på plats och kunde avstyra. Det finns en uppsjö av attacker att ösa ur.
Klart att andra blivit hotade, men inte i modern tid för sina politiska åsikter. Har jag fel så kom med konkreta bevis inga påståenden utan konkreta bevis.
Om du inte menar den socialdemokratiska riksdagsledamoten som hotade en kvinnlig kollega härom året genom att stå och skrika knulla för fan knulla utan för dörren.
Allemand
SD-politiker är mest våldsutsatta enligt säpo.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sd-politiker-mest-utsatta_2697699.svd
Och självutnämnda och självgoda antirasister är dom som tveklöst har högst tolerans mot politiskt våld.
Angående religionsfriheten så anser jag att denna gamla relik definitivt ska avskaffas i ett samhälle som strävar efter att utgå från sekulariserat ideal vilket jag anser vara det enda vettiga och den säkraste garanten för äkta religionsfrihet. Yttrande och åsiktsfrihet räcker, ytterligare rättigheter för religiösa är helt i onödan. Muslimer som inte kan kompromissa med sina religiösa attribut får göra som alla andra med tvångstankar eller lägga ner lite extra jobb på att hitta arbetsgivare där det inte spelar någon roll.
@Sven skrev:
”Du säger du blev av med ditt job pga politiska åsikter, och denna muslim säger sig blivit av med (eller inte fick påbörja) sitt jobb pga religösa åsikter.”
Fel. Det var inte religiösa åsikter, det var religiösa attribut det gällde. Om du läste hela historien så vet du att hon fick ett skadestånd. Tror du att SD’are kan få ut något sådant? Om inte så kan man ju undra varför du jämför situationerna alls?
Demokrati är ett skört system som egentligen kräver att helst alla medborgare ska ha demokratiska intentioner. Idag råkar det vara så att vissa personer retar sig på att det inte är lagstiftat att det är förbjudet att vara sverigedemokrat och den bristen försöker man då rätta till yrkesförbud och andra åtgärder. Att det sker godtyckligt är förståss bara en fördel, godtycklighet har alltid varit diktaturers styrka eftersom det skapar skräck bland de som har mest att förlora vilket oftast är de som har mest kapacitet att utmana diktaturen.
z999@, betr. yrkesförbud; det påminner mig om när Bader-Meinhof-ligan härjade i dåvarande Västtyskland på 1970-talet. Då införde den västtyska regeringen yrkesförbud för vänsterextremister. De förvägrades anställning inom det offentliga, både nationellt och inom delstatsregeringarna, varpå Palme ”gick i taket” här i Sverige. Man kan ju bara spekulera hur Palme hade reagerat av Sverigedemokraternas Riksdagsinträde. Han hade nog inte nöjt sig med att ”inte vilja ta i oss med tång”. Jag misstänker att vi hade ”lagstiftats bort”. Som grund för det minns jag hur galet svart Palme var i ögonen under sossarnas valvaka 1976, då dom hamnade i den för dom helt osannolika situationen att för första gången på 44år förlora ett Riksdagsval. Inom parentes kan jag nämna att vi var ett gäng i Göteborg, som firade valsegern ute på stan. Idag vågar man knappt vistas kvällstid någonstans i vårt kära gamla Sverige!
Härligt att du är tillbaka. Synd att du måste ödsla din dyrbara tid på icke upplysta och rabita foliehattar som Sven. Efter att ha läst dina sakliga och fullständigt lysande sågningar av hans ”kommentarer” så kommer jag att sova gott inatt.
Tänk om Svens oliktänkande meningsmotståndare utsatt honom för samma behandling som du och dina framförallt kvinnliga partikamrater fått utstå?
Sven hör hemma i afa kretsar där man slår de som inte delar ens åsikter i brist på argument. Likt djur.
Står stadigt på din sida Therese.
Mvh
Peter Berglund
Lite till för Sven att bita i. När hände detta någon annan än en SD-aktiv, Sven. Nu har du möjlighet att besvara alla våra frågor.
http://avpixlat.info/2012/05/16/invandrare-spottade-sd-kvinna-i-ansiktet/
Var är vår vän Sven nu när det behövs, hallå Sven var är du??????
http://www.friatider.se/sd-kvinna-ovefolls-av-vanstern
Tyvärr är det inte den enda ”incidenten” under veckan som gått.
Under en intervju i samband med ett torgmöte kastades frukt mot Jimmie Åkesson. Frukten träffade dock journalisten istället…
Paula Bieler blev spottad i ansiktet i samband med torgmöte.
Marie Edenhager blev fysiskt attackerad i samband med torgmöte.
Jag fick ett nytt nattligt besök hemma hos mig natten mellan torsdag och fredag, men hann upptäcka dem innan de hunnit ställa till med mer skadegörelse.
Risken är stor att det är ännu mer som hänt, utan att jag fått vetskap om det. Men det kan väl å andra sidan anses räcka med allt detta inom loppet av några dagar…
Väldigt bra skrivet Therese, stå på dig för jag tror du har ett större stöd i dina åsikter än vad både du själv tror och även vad gemene man tror. För där är verkligen många ute i stugorna som fortfarande ännu inte är varse problemen som är på väg för detta s.k ”demokratiska landet”. Med ditt engagemang så kommer fler och fler vakna var så säker.
Tack Håkan!
TACK SJÄLV Therese, det hoppas jag också!
Det här är så bra att Du borde sparat det till ett kommande tal! 11 av 10 möjliga!
Visst är det obegripligt att 94% inte håller med, eller hur är det egentligen?
Om hela svenska folket hade fått läsa detta hade vi haft egen majoritet som i en liten ask!
(Tänk vad glad Din lilla dotter skall bli den dagen hon förstår vilken fantastisk mor hon har!)
KÄMPA PÅ Therese!!!
Det är naturligtvis för jävligt i ett land som kallar sig för ”demokrati” att det går till så här.
Problemet är att Sverige inte är någon demokrati, det är istället en demokratur. Det vill säga en demokrati där bara vissa åsikter är tillåtna.
Den som har en avvikande åsikt i exermpelvis invandringsfrågan eller abortfrågan blir omedelbart utfryst ur det offentliga samtalet. Blir kallad för diverse tillmälen och stämplad som extremist och farlig person.
På sikt hoppas jag att åsiktsklimatet i demokraturen Sverige blir bättre och bättre och att fler åsikter får komma till tals än dom som pk-eliten har bestämt ska gälla.
Alla svenskar som vill ha ett bättre land. Kämpa på och ge aldrig upp.
En liten petitess, det heter inte ett dyrt pris, man skall inte köpa ngt. pris, då kan dt vara dyrt.. Det heter ett högt pris.
Det är ett talesätt. Som åtminstone jag hört under hela min uppväxt. Att det sedan i andra sammanhang inte heter dyrt pris utan högt pris må så vara, det har du ju rätt i, men detta är som sagt ett talesätt som jag är uppväxt med. Kanske är det någon form av lokal dialekt, vad vet jag…
Jag har då och då i språkspalter sett klagomål på uttrycket ”billiga priser”. Men svaret från språkexperterna är alltid att det är ett helt korrekt uttryck.
Om ”billiga priser” är korrekt så är förstås ”dyra priser” också korrekt. Men det troliga är att dessa uttryck är något ålderdomliga och därför uppfattas som lite konstiga numera.
Tänkte informera er om en ny Mohammedkarikatyr… http://allahuasghar.wordpress.com/
Av bloggaren Hadi.
Hade jag kunnat trycka på ”gilla” så hade jag gjort det !
Therese, Tack för rak verklighetsbeskrivning av ”demokratin” Sverige. Så härligt befriad från räddhågsen-svensk-kollektiv-tvångsartad anpassning. Blir dagens länkning!
Tack själv Cornelia!
Pingback: Verklighetsbeskrivning | corneliadahlberg
och här är min erfarenhet av temat: http://corneliadahlberg.wordpress.com/2012/04/14/nazisterna-i-sverige/
I Sverige är det tydligen väldigt viktigt att värna om religionsfrihet, men det finns
en annan frihet också, nämligen Åsiktsfriheten, men den är tydligen inte lika viktig
att värna. Om man vill testa den är det bara att presentera dig som sv.demokrat
och begära att få en insändare publicerad i närmsta dagstidning, så blir man klok
på hur mycket åsiktsfriheten är värd!
Tack Therese för din beskrivning av tillståndet i arma Sverige!
Felet är väl egentligen att de självgoda och självutnämnda antirasisterna anser sig företräda det ultimat goda och åsiktsmotståndare blir då det ultimat onda som man kan behandla hur man vill. Antirasisterna skiljer ju aldrig på person och åsikter heller, att skada en meningsmotståndare fysiskt ses som samma sak som att ha bra argument. Och saknar man kapacitet att handgripligen ge sig på sina meningsmotståndare så går det ju att ta till andra metoder som sparka folk från jobbet eller utesluta dom ur facket eller vägra sitta i samma soffa eller vara i samma rum.
Samtidigt får man väl ha förståelse för att den nya situationen med internet ställer till det för SD’s meningsmotståndare. Borta är den tid då media och expo kunde skapa SD’s mörka historia helt utan risk för att bli påkomna med att ljuga. SD gavs naturligtvis aldrig någon chans till något genmäle mot alla rasist/nazist anklagelser.
SD fick 6.6% i senaste SIFO-undersökningen som publicerades idag söndag. Di.se toppar med nyheten att SD nu är Sveriges fjärde största parti.
Klockan 9.30 på morgonen stänger di.se av kommentatorsfunktionen. Man får alltså inte längre skriva några kommentarer om denna nyhet.
Man undrar vad som hände på morgonen? Blev det för många positiva kommentarer som di:s webmaster inte kunde klara av?
Jag har fått intrycket av att det har ändrat sig rent generellt angående att ”tycka rätt”, men det är mycket kvar!
Och jag vet att vanligt folk inte gillar etablissemangets hatpropaganda gentemot Sverigedemokraterna och deras sympatisörer, och nu kan vi se att deras kampanjer har misslyckats.
Men det är tack vare såna som Du och dina medarbetare som framgångarna har varit genomförbara!
ps). kan tänka mig att det har varit tufft, men det är sånt som stärker och rätt folk kommer på rätt plats!
Hej , jag har suttit i KF för SD i en mindre ort var tvungen att hoppa av på grund av att jag på grund av ålder blivit hörselskadad och för den skull hade svårt att hänga med i vad det pratades om , många slarvade med mikarna och det gjorde det inte bättre . Jag är dock fortfarande med i SD:s kommunförening som suppleant.
Har en sak till att framföra hustrun och jag går en mindre kurs i TSS = Tecken som stöd , TSS bygger ju på att man måste se ansiktet på den man kommunicerar med
för att det ska fungera , det kommer inte att fungera alls med en som bär heltäckande slöja , detta har jag mailat ända upp till Hörselskadades Riksförbund i Stockholm men ännu har ingen vågat svara !
OT:
Angående valfonden 2014,redovisa gärna hur många hundra kronor dom 19 riksdagsledamöterna avsätter varje månad till detta vårt viktiga mål.
Att föregå med gott exempel har alltid gynnat donations/kampviljan hos övriga följare.
Vänligast
Trodde att det bara var kommunister som höll på med sådant eller möjligen pingströrelsen.
Du kan inte på allvar mena att våra riksdagsledamöter, som under gud vet hur lång tid offrat mer än de flesta kan ana för det de tror på, ska ha någon form av skyldighet att redovisa för vad de gör med sina privata tillgångar? Att ens föreslå något dylikt är inget annat än en ren missaktning för den enorma insats de gör idag och har gjort under oerhört lång tid! Alla timmar av ideellt arbete, alla timmar som fått tillbringas borta från familjen, alla hot, alla kostsamma skyddsåtgärder, alla de små summor som de lagt på resor och flygblad och annat kampanjmaterial av sina privata pengar, för att hjälpa partiet… och du vill se en redovisning av hur mycket de lägger till valkampanjen. SKÄMS!
Det är ni hycklare som ska skämmas.
Punkt slut.
Hycklare? Nu får du nog lov att förklara dig.
Min tanke var att man skulle framhäva att riksdagsledamöterna i SD gick i bräschen på ett positivt sätt på anmodan om bidrag till valfond 2014.
Tydligen så gick det att misstolka mitt inlägg till något negativt.
https://sverigedemokraterna.se/2012/03/29/hjalp-sd-i-valet-2014/
I min värld hade man i sin reklam på hemsidan framhävt att SDs 19 riksdagsledamöter som vi väljare valt fram härmed avsätter typ 300kr/person(summan är irrelevant) och månad till denna vårt Sveriges viktiga ödesfråga valet 2014.
Ni sympatisörer och framtida väljare stöd oss.
Vi mottar tacksamt ditt bidrag, stort som smått, och behöver återkommande ekonomiskt stöd fram till valen 2014,som omfattar riksdags och EU-val.
Nytt:
Du måste förstå att det finns gräsrötter som lägger ner oerhört med tid/engagemang och ekonomiskt stöd.
Visst det är både på gott och ont då vi inte alltid är överens och uppförsbacken känns oerhört tung.
Hycklare var kanske att ta i,men man måste alltid leva som man lär,det har jag tagit upp innan i en annan tråd och därmed lämnade jag partiet som medlem då ni tyvärr inte lever upp till denna devis,dock kommer jag att rösta SD då inget annat vettigt alternativ existerar .
Kämpa på och du är fortfarande min kandidat till delat partiledarskap.
Trevlig helg
Visst kan det vara positivt att visa att riksdagsledamöterna själva bidrar, men de blir då också mer eller mindre tvungna att redovisa för vad de gör med sina pengar. Antingen genom att tala om hur mycket de ger, eller komma med ett giltigt skäl till varför de inte gör det. Och jag anser inte att det är något som allmänheten har med att göra! Förmodligen är det många av dem som redan bidrar, men det ska då vara deras egen ensak.
Och det där med att förstå att det finns gräsrötter som jobbar hårt och ger ekonomsikt stöd. Det är väl SJÄLVKLART att jag förstår det! Det må så vara att jag (och riksdagsledamöterna) har turen att kunna jobba med politik mot lön, men det innebär inte att vi glömt det oerhört viktiga, ideella arbetet. Tvärtom har de allra flesta av oss fortfarande en mängd ideella uppdrag som vi utför kvällar, helger och nätter, utanför avlönad arbetstid, helt utan ersättning! Sen har vi ju alla en gång börjat som ”gräsrötter”, och arbetar dagligen tillsammans med ”gräsrötter”. Så det finns nog inget att förstå angående detta som jag inte redan förstått. Jag vet precis hur oerhört viktiga alla våra aktiva är, oavsett på vilken nivå de verkar. Och de är alla värda ett stort tack för sina insatser!
Tack för fortsatt stöd, trots meningsskiljaktigheter! Och ha en trevlig helg du med!
Läste precis på avpixlat att Hanna Wigh blivit attackerad av antirasister som saknar argument i vanlig ordning och övergår till handgripligheter, denna gång från SSU och V bland annat.
Det är ju allmänt känt att vissa svenska män anser att det är ok att liksom ”spöa upp kärringen” på en lördag vid tillkortakommanden när det gäller argumentering. Detta är dessutom så pass acceptabelt inom socialdemokraterna och V att deras ledare inte ens bryr sig att kommentera det. Det kanske är därför som socialdemokraterna och V är så ”toleranta” mot islam trots vad som framkommit när det gäller kvinnomisshandel i parrelationer?
Reinfeldt har ju redan svarat vad han tycker, han anser ju liksom imamerna i uppdrag granskning att kvinnor ska överse med att bli utsatta för våld. Han har ju sagt att man får räkna med sånt om man inte tycker som honom om invandringen.
Pingback: Attackerad och imamerna | corneliadahlberg
OT:
Propaganda är ett oerhört potent medel.
@MatsBerndt:
”Propaganda är ett oerhört potent medel.”
Jag skriver enbart objektiva sanningar men kanske skulle testa lite propaganda nångång.
Mycket bra beskrivning av Sverige, precis så upplever jag och många andra situationen i landet. Du ska veta att du har stort stöd av Svenskarna. Nu har vi ett par år på oss att väcka de som fortfarande sover. Vi kämpar på!