Nu under kvällen fick jag veta att Sverigedemokraterna nekas att delta i slutdebatten mellan partierna inför valet i höst, och detsamma gäller partiledarutfrågningarna. SVT:s programdirektör Jan Axelsson förklarar varför:

-Sverigedemokraterna har inte legat på någon konstant hög nivå i opinionsundersökningarna under våren, i stället har de pendlat upp och ner. De har inte heller haft någon central roll i den rikspolitiska debatten. http://svt.se/2.128339/1.2059325/svt_nobbar_sd_i_slutdebatten

Jag önskar att jag kunde säga att jag är förvånad. Men nej. Detta stämmer tyvärr ganska väl överens med vad jag hade väntat mig. Trots att SD enligt snittet av flertalet opinionsundersökningar under maj och juni (se statistik nedan) ser ut att ha mycket goda chanser att komma in i riksdagen i höst så hävdar Jan Axelsson att det inte finns någon anledning att bjuda in andra än riksdagspartierna. Jag kan inte tolka det som annat än ett försök att hindra SD från att nå ut till väljarna. Dessutom är det näst intill skrattretande vilken dubbelmoral Jan Axelsson på typiskt pk-manér uppvisar när han menar att SD inte ska bjudas in för att partiet inte haft någon central roll i den rikspolitiska debatten. Ärligt talat, hur ska ett parti som inte bjuds in i den rikspolitiska debatten kunna ha en central roll i den? Men det är som vanligt. Först ska SD hindras från att komma till tals, och sedan ska partiets påtvingade frånvaro i debatten användas som en ursäkt för fortsatt utestängning.

Det verkar som att det i huvudsak finns tre alternativa sätt för de etablerade medierna att hantera Sverigedemokraterna.

  1. Att tala om, istället för med SD. Gång på gång inträffar det att den ena så kallade sakkunniga personen efter den andra uttalar sig om vad partiet har för åsikter och värderingar, och för fram vinklade och ofta mycket långsökta tolkningar av partiets ställningstaganden i olika politiska frågor. Mycket sällan framförs objektiva och sakliga uttalanden, det finns så gott som alltid en värdering av det negativa slaget med i bilden. Oftast sker detta i sammanhang där SD inte finns representerade och kan bemöta vad som sägs. Och om någon annan mot förmodan vågar sig på att framföra invändningar kallas han eller hon omedelbart för främlingsfientlig eller något dylikt, och blir då genast tyst på grund av rädslan för konsekvenserna av en sådan stämpel.
  2. Att ignorera, nonchalera och utestänga. Det går inte att räkna upp alla de debatter, sammanträden, informationsträffar och så vidare som SD (i ett land som kallar sig demokratiskt) borde ha fått delta i, men på olika sätt utestängts ifrån. Antalet icke publicerade insändare, debattartiklar och pressmeddelanden som skickats till tidningar uppgår förmodligen i långt fler än vad som går att föreställa sig. Så sent som idag fick jag själv ringa till en av våra lokaltidningar och ifrågasätta varför de inte publicerat den debattartikel som vi skickat in. Jag fick till svar att man råkat missa vår artikel, så jag fick skicka in den igen och får förhoppningsvis se den i tidningen imorgon. Jag undrar vad som hänt med tidigare inskickade artiklar? Har de helt enkelt inte hållit måttet eller har de också missats? Att döma utifrån samtal med partikamrater runt om i landet så verkar fenomenet med icke publicerade texter knappast begränsat till min del av landet. Det är snarare ett omfattande problem! Så här sitter vi vid våra bloggar och hemsidor, alla vi Sverigedemokrater som är sprängfyllda med idéer och förslag som vi tack vare medias missar och andra oklara skäl har stora problem med att presentera för våra potentiella väljare. Som en följd av att vi inte får framföra det vi har på hjärtat får vi sedan ta emot rikligt med kritik för att vi inte framför några förslag.
  3. Att se till att det gäller invandrings – och integrationsfrågor de få gånger SD bjuds in i debatten. Detta förstärker på ett mycket effektivt sätt bilden av SD som ett enfrågeparti, vilket blir som tydligast när det kommer till vilka frågor jag och många andra fritidspolitiker ägnar mest tid åt att diskutera med människor vi möter. Det är väldigt sällan som någon frågar mig vad SD vill göra åt arbetslösheten, eller miljön, eller skolan. I de allra flesta fall så är det invandring och integration som människor vill veta mer om, och när diskussionen kommer in på andra frågor reagerar många med förvåning över att jag faktiskt har åsikter och politiska förslag kring dessa frågor.

Vill man kalla ovanstående för objektiv rapportering så får man väl göra det. Det är ju ett fritt land vi lever i. Sägs det. Så pass fritt att en av det politiska etablissemanget styrd media i demokratins namn ska avgöra vilka partier som får ta plats i debatten inför valet. Skorrar det lika illa i era öron som i mina? I så fall skriver ni säkert under på att det fria Sverige egentligen inte är annat än ett dubbelmoralens paradis. Med det sagt tänker jag avsluta detta inlägg och överlåta åt er att ta en titt på statistiken nedan. Ni kommer säkert att instämma i att Jan Axelsson är helt ute och cyklar. Gå i så fall gärna med i denna facebookgrupp: http://www.facebook.com/pages/Vi-som-vill-se-SD-i-slutdebatten-i-SVT/135651963127369

Statistiken nedan är kopierad från följande länk, där mer statistik finns tillgänglig: http://www.status.st/

Storlek-jun10
.
Storlek-maj10
Viktat medelvärde
De senaste mätningarna viktade efter antal intervjuer
Institut
Antal SD i %
Sifo
1906
4,3
Synovate
2973
4,6
Skop
1111
3,5
Sentio
2894
5,3
Novus
2000
4,7
Demoskop
1177
3,3
United Minds
1238
5,6
Viktat medelv.
13299
4,6
Utan viktning . 4,5

  

Annonser