För var dag som går blir det allt mer uppenbart att Sörmlands landsting uppvisar allvarliga symptom på sjukdom. Det är inte mycket som fungerar som det ska. I dagens ekuriren rapporteras om ett fall av missad tarmcancer, som nu rapporterats till Socialstyrelsen. I ekuriren rapporterades för cirka två veckor sedan om en 15-åring som efter otaliga besök inom sjukvården avled som en följd av missad neuroborrelia. Samma tidning berättade i början av augusti om en ung gravid kvinna som sökte vård på grund av yrsel och illamående. Trots att kvinnan lider av vattenskalle avfärdades symptomen som graviditetsrelaterade. Det hela resulterade i att kvinnan senare förlamades. ekuriren har också flera gånger under sommaren berättat om en kvinna som felaktigt diagnostiserades med Alzheimers, och sedan under fem års tid gick omkring i tron att hon var döende. Den felaktiga diagnosen kommer inte ens att utredas av Socialstyrelsen. Rapporterar gör ekuriren igen, denna gång en händelse från juni. En man som under lång tid behandlats med blodförtunnande medel mot de djupa proppbildningar han haft som en följd av en kemisk brännskada, fick dubbla antibiotikakurer och en remiss till hudmottagningen, när det var en ny blodpropp han drabbats av. Knappast förtroendeingivande, eller vad tycker ni?

I början av juni kunde vi i ekuriren läsa att Mälarsjukhuset under sommaren håller förlossningen och akuten öppna som vanligt, men att övriga avdelningar stänger eller drabbas av neddragningar. Ska man tro på det som berättas av de som jobbar på Mälarsjukhuset har detta satt märkbara spår i den verksamhet som redan tidigare gett intryck av att gå på knäna. När det är så illa att personalen mår dåligt av att inte hinna ge patienterna den tid som de behöver, när personalen allvarligt överväger att säga upp sig i ren protest mot neddragningarna och den orimliga arbetssituationen, då kan man bara konstatera att något behöver göras. Än mer övertygad om att något behöver göras blir man när den ena personen efter den andra berättar om kallelser som aldrig kommer som utlovat, om sjukdomar som feldiagnostiseras eller inte upptäcks över huvud taget, om vårdköer som är omänskligt långa, om väntetider på 7-8 timmar och ibland ännu längre på akuten.

Landstinget uppvisar alltså klara sjukdomssymptom.  Frågan är hur sjukdomen ska botas. Att de som styr i landstinget idag skulle vara kapabla att hitta ett botemedel betvivlar jag starkt, med tanke på att det är de som orsakat landstingets akuta behov av vård. Inte blir det bättre av att de gång efter annan uppvisar skrämmande brist på respekt för hanteringen av skattemedel. Så sent som i morse berättade ekuriren om hur två av landstingets toppolitiker, en socialdemokrat och en moderat, tagit ut hela 270 000 kronor  i olagliga arvoden. Samma socialdemokrat lyckades tidigare i år skicka en nota på 3 500 (ekuriren) kronor för alkohol till landstinget istället för till det egna partiet, och förra året köpte han en kristallkrona för 19 000 kronor för landstingets pengar (ekuriren). Det kan kanske betraktas som småsummor för den som är van att ansvara för fördelningen av alla de miljarder kronor som landstinget förfogar över, men för vilken hårt slitande knegare som helst framstår det som enorma summor.

Som något slags plåster på såren till alla de människor som totalt tappat förtroendet för landstingets förmåga att tillgodose vårdbehovet  och hantera pengar på ett vettigt sätt, kom för cirka en vecka sedan Folket med nyheten att landstinget vid juli månads slut har ett positivt resultat på 149 miljoner kronor.  Tidigare har ett annat litet plåster på såren föreslagits i syfte att göra våden mer lättillgänglig, nämligen expressbussar mellan sjukhusen (ekuriren). Det kan ju anses vara glädjande. I någon sekund i alla fall. Sedan inser man att det finns ett skäl till den positiva ekonomiska vändningen. Det skälet är en så hårt neddragen vård att den knappt längre är värd namnet! Och då måste man också ställa sig frågan vad i hela världen expressbusarna ska fylla för funktion? Ska de köra sjuka människor till sjukhus som med nöd och näppe erbjuder vård? Det är så att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta!

Det är inte för sent än. Landstinget går att bota. Allt som krävs är rätt botemedel, och det botemedlet utgörs av sunt förnuft och vettiga prioriteringar. Kryddat med den omtanke om människor som uppenbarligen saknas i landstinget idag. Svårare än så är det faktiskt inte!

UPPDATERING:

Kostnaderna för politiken inom landstinget har ökat med 8 miljoner kronor på fyra år enligt en artikel i ekuriren idag.

UPPDATERING 2:

Nu rapporterar ekuriren att den socialdemokrat som tagit ut olagligt arvode tänker betala tillbaka 150 000 kronor till landstinget. Skamligt vore det väl annars!

Annonser