Jag kan knappt begripa hur det gått till. Tiden har bokstavligt talat rusat iväg, och nu är det bara en och en halv vecka kvar till valdagen. En och en halv vecka och alldeles för mycket kvar att göra! Att jag varit dunderförkyld sedan två veckor tillbaka gör inte saken bättre, min ork och effektivitet är långt ifrån vad den borde vara. Det är ju nu eller aldrig som gäller, eller åtminstone nu eller om ytterligare fyra år. Att spilla tid på sjukdom är alltså mycket frustrerande!

Nog om det. Jag fick ett mail från en läsare idag, med önskemål om att jag ska berätta lite om hur det går för oss med valkampanjen här i Eskilstuna, om hur vi blir bemötta och annat smått och gott. Inte alls någon dum idé, för det är något som jag hade tänkt sätta mig och skriva några rader om med jämna mellanrum men av någon anledning är det alltid något viktigare som kommer emellan. Ikväll får dock bli ett undantag. Skriva först, ta hand om måsten sen!

Det jag vill börja med att berätta om är allt positivt. Överlag känns det verkligen bra, stödet för oss verkar vara större än vad jag någonsin hade kunnat tro. Det har hänt ganska ofta när jag varit ute och delat flygblad i kvarteren här omkring att jag träffat människor som blivit positivt överraskade när de sett vilket parti jag kommer ifrån, och många har tagit tillfället i akt att prata både vardagsproblem och politik med mig. Ända sedan förtidsröstningen började har jag också tagit emot gott om sms och mail med det glädjande beskedet att SD just fått röster. Ett och annat personkryss vet jag också att jag fått, och det är förstås mycket uppskattat. Jag tackar så mycket för förtroendet och lovar att göra mitt allra bästa!

Efter att vi för cirka två veckor sedan släppte det lokala valmanifestet har vi försökt att ha någon representant för partiet i valtältet på Fristadstorget så ofta som möjligt, och både utifrån mina egna upplevelser och utifrån vad mina partikamrater berättat så är det många som är intresserade av att veta mer om vår politik. Det är ganska många som kommer fram för att ställa frågor och hämta flygblad eller SD-Kuriren, men det är också ganska gott om besökare som bara vill visa sitt stöd och tala om att de tänker rösta på oss. Eller hämta valsedlar eftersom riksutskicket av någon anledning inte delats ut till alla hushåll.

Bland alla positiva upplevelser är det några som utmärker sig extra mycket. Jag kan inte skriva om allt, utan nöjer mig med två exempel. Det första handlar om ett samtal jag hade med två invandrarkvinnor för några dagar sedan. De kom fram till mig och hade en hel del frågor, och var till att börja med ganska kritiska i sin inställning eftersom de hade hört att vi är ”rasister”. När de hade fått svar på sina frågor och vi därutöver hade hunnit prata en stund om allt mellan himmel och jord hade vi uppnått full förståelse för varandra och upptäckt att vi var helt överens på alla punkter.  Framförallt när det gällde invandringspolitiken. Samtalet avslutades med orden ”Och så kallar folk er för rasister, det är ju inte sant! Kan jag få med mig valsedlar hem direkt?” Den där varma känslan som spred sig i hjärtetrakten då är svår att beskriva. Men jag skulle vilja påstå att för varje gång jag får höra något liknande (och det har hänt vid flera tillfällen på sistone) så kompenserar det för många av de elaka och nedsättande ord som jag fått ta emot sedan jag blev aktiv sverigedemokrat. Ett annat exempel på sådant som utmärkt sig när det gäller positiva upplevelser är att jag träffade två mycket sympatiska unga killar vid valtältet. De kom fram och pratade med mig en stund på eftermiddagen, och när vi några timmar senare började packa ihop kom de fram och skakade hand och tackade oss så mycket för att vi syns på stan och för att vi kämpar på. Även detta är exempel på en upplevelse som ger så mycket, som gör att det aldrig kan kännas för tungt! Så till de av er som finns där ute och visar ert stöd vill jag säga TACK! Med hjälp av er uppmuntran och uppskattning orkar jag (och med största säkerhet även mina partikamrater) så mycket mer. Ni är guld värda!

Det var det positiva. Över till det negativa. Dit hör att våra valaffischer råkat väldigt illa ut. Flertalet av de som satts upp har blivit förstörda till vår stora besvikelse. Det var tyvärr precis vad vi hade väntat oss, vilket gör besvikelsen desto värre. Det hade ju varit kul om det för en gångs skull hade visat sig att våra motståndare hade mer värdighet än vad vi väntade oss av dem. Det skulle faktiskt ha varit trevligt att ha fel…

Något mer som är negativt är att det upptäckts valfusk även här i kommunen. På Stadsbiblioteket är det någon (som det verkar handlar det om en besökare) som har roat sig med att gömma våra valsedlar bakom andra partiers valsedlar.

Riktigt allvarliga incidenter har vi som tur är sluppit ifrån ute på gatorna. Det har självklart uppstått en del häftiga debatter, och nog händer det att människor är nästan löjligt övertydliga i sina försöka att visa sitt fördömande av oss. Ni känner säkert igen det. Ta  emot flygblad bara för att sedan demonstrativt slänga det på marken, eller uttala ett högljutt ”Neeeeej tack” som halva stan hör, bara för att någon av oss räckt fram ett flygblad. Lite av 3-åring som stampar med foten i marken i protest.

Det allvarligaste som hänt, så vitt jag vet, var faktiskt den dagen då vi satte upp valtältet på torget för första gången. En av mina partikamrater erbjöd en förbipasserande ett valmanifest, och fick till svar att han skulle ge fan i att erbjuda sånt, annars skulle han få pannbenet insparkat. Det var utan tvekan en mycket obehaglig upplevelse, men som tur var hände inget mer.

Det var lite om hur det gått för oss så här långt. Och som jag skrev tidigare känns det överlag väldigt positivt. Nu är det bara att hoppas på att den positiva utvecklingen ska fortsätta under de få dagar som återstår fram till valet. Dagar som vi kommer att ägna åt så mycket valkampanjande som det är möjligt. Vi kommer att finnas på Fristadstorget även i fortsättningen, så gott som dagligen. Vi kommer att satsa på utdelning av mer flygblad och till viss del även av vårt lokala valmanifest. Annonsering är planerad och landstingsmanifestet bör snart vara färdigt att presentera. Det lokala partiprogram som vi hade hoppats på att vara klara med för länge sedan, men som på grund av tidsbrist fått läggas åt sidan, bör också vara klart inom kort. Så nu återstår bara en sak, och det är att jobba på efter bästa förmåga och se fram emot valresultatet. SD 2010! 😉

 

Annonser