Idag har jag haft en lindrigt uttryckt händelserik dag på Fristadstorget. Det hela började bra med uppträdanden och gott om folk på grund av att det idag var demokratidag i Eskilstuna. Än bättre blev det av att Jimmie Åkesson besökte oss i valtältet. Det verkade uppskattat bland väljarna, många kom fram och ställde frågor till honom och det kändes överlag som en mycket positiv stämning.

När Jimmie lämnat oss övergick det så sakteliga i att vara som en helt vanlig dag i valtältet. Emellanåt ganska lugnt, och vid andra tillfällen gott om besökare. Utöver alla positiva bemötanden som vi fick, blev det i vanlig ordning även en del hetsiga diskussioner. Att någon sprider falska rykten om oss fick vi också bevisat ännu fler gånger, då invandrarungdomar kom fram och var upprörda för att vi enligt andras utsago har för avsikt att kasta ut dem från Sverige.  Alldeles fruktansvärt, att det finns människor som avsiktligt ljuger om sådant och därmed skapar rädsla och motsättningar!

Timmarna gick, besökarna avlöste varandra, och slutligen blev det dags för vår partisekreterare Björn Söder och riksdagskandidaten Christian Westling att hålla torgmöte. De anlände vid utsatt tid och ställde i ordning det sverigedemokratiska vardagsrummet. Under tiden anlände allt fler åskådare till torget, och snart var där flera hundra människor samlade. Men något torgmöte blev det inte. Så fort Björn och Christian började tala blev det ett väldigt oväsen från de vänstergrupperingar som mobiliserat och hade ett enda syfte, att hindra torgmötet från att äga rum.

Upprepade försök gjordes att inleda torgmötet, men varje försök överröstades av motdemonstranterna, som nu dessutom fått uppbackning av invandrarungdomar. De vrålade för full hals sina vanliga ramsor i vilka vi kallades rasister. Stämningen blev allt mer otrevlig, och jag sticker inte under stol med att vi efter en stund började bli rejält arga på dessa extremt odemokratiska grupper.

I avvaktan på att det hela skulle lugna sig gjordes  ett försök att liva upp med lite musik. Ur högtalarna ljöd Vi är på gång nu och Blåsippans väg, vi sjöng med och klappade takten, och fick med oss åtminstone några av åskådarna. Motdemonstranterna däremot lugnade knappast ner sig, istället hetsade de upp sig ännu mer.

Kort filmsekvens som visar beundrarskarans obefintliga förmåga att visa respekt för oliktänkande.

Efter ett tag stod det klart att det bara var en sak att göra, ge upp och packa ihop. Det var bara ett trettiotal poliser på plats, och de hade ingen möjlighet att avvisa alla motdemonstranterna från platsen. Vardagsrummet packades in i bilen igen, medan oväsendet och slagorden fortsatte. Ett ganska stort antal invandrarungdomar gick så nära bilen och oss som de kunde komma, och uppförde sig på ett mycket provokativt och i vissa fall även hotfullt sätt.

För att slippa promenera hem själv, vilket kändes föga lockande så hotfull som stämningen var, valde jag att åka med Christian och Björn. När vi lämnade torget, vilket vi gjorde med poliseskort, attackerades bilen. Ungdomar spottade och sparkade på bilen när vi passerade folkmassan som polisen fick lov att skingra för att vi skulle kunna passera. Några ungdomar kom också springande och slängde föremål på bilen, och slutade inte förrän vi fått upp farten och kunde lämna dem bakom oss.

Detta är alltså hur en demokratidag i Eskilstuna går till. Den slutade med att demokratin föll, och med att vi är många som ikväll är ledsna, besvikna, oroliga, arga. Jag tänker inte ljuga om vad jag tänkt och känt under eftermiddagen och kvällen. Istället tänker jag skriva det rent ut.

Dels är jag fruktansvärt arg på etablissemanget som orsakat detta genom den smutskastning av oss som de ägnat sig åt så länge. Dels är jag förtvivlad över att det finns så många ungdomar som trots skolans ”föredömliga” demokratisyn inte vet bättre än så här. Dels är jag arg på de invandrare som idag stod där och skrek dessa hemskheter, som visade all denna avsky för oss innan de ens hört vårt budskap, när de faktiskt bor i Sverige för att de eller deras familjer flytt hit undan förtryck och hot. Om man flytt undan detta, hur kan man då motivera att man utsätter andra för just förtryck och hot? Dessutom de människor som välkomnat dem hit? Jag anser att det är oförsvarligt!

Ärligt talat så tror jag att jag inte riktigt till fullo lyckats förstå vad det är som händer med samhället, eller med mig själv. På bara några få månader har min syn på det allra mesta förändrats radikalt. Jag har insett att allt jag tog för givet bara var en illusion. Jag trodde att vi levde i ett ganska bra land, ett demokratiskt land i vilket vi alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter, i vilket vi alla är lika mycket värda och förtjänar att bemötas med respekt. Den illusionen har vid det här laget krossats fullständigt. Allt som krävdes var att ta ställning och tycka på ett annat sätt än majoriteten, och helt plötsligt är jag en ”dålig” människa, en människa som inte behöver visas respekt utan som det är fritt fram att kränka, hota, förlöjliga, förtala. Det jag kände när vi stod på torget idag, det jag kände när vi satt i bilen och såg folkmassan, hörde dunsarna från allt som träffade bilen… det går inte att beskriva med ord.

Jag antar att jag vänjer mig, jag som alla andra. Jag har ju inte varit med så länge, det är min första valrörelse och allt är en första gång. Det otäcka är att man som sverigedemokrat ska behöva vänja sig vid detta. Att man ska behöva bygga upp ett allt hårdare pansar för var dag, bara för att orka. Ju hårdare pansar, desto mer riskerar man att tappa det viktigaste som finns, nämligen förmågan att vara en öppen och fullt ut kännande medmänniska. Ni borde tänka på det en stund, alla ni som anser att ni är så ”goda” när ni behandlar oss som skit…

ekuriren, SR och Folket har rapporterat från dagens händelser. Fler foton kan ni se i Björn Söders album, de sista bilderna är från idag.

Annonser