Jag har precis sett SVT:s dokumentär Sverigedemokraterna-vägen till riksdagen. För första gången kom jag på mig själv med att, med några få undantag, känna igen det parti som beskrevs där i teve-rutan. Istället för att sitta med pannan i djupa veck och fundera över vad i hela världen det egentligen är för parti dokumentären handlar om, så kom jag på mig själv med att le igenkännande mer än en gång.

Jag vill för en gångs skull rikta ett tack till SVT. Det må så vara att det fanns vissa vinklingar i dokumentären, men i det stora hela har jag nu fått tillbaka en gnutta hopp om att journalistik fortfarande kan handla om saklighet!

 

Annonser