Gjorde nyss misstaget att läsa i Expressen, om självmordsbombaren. Hittade en artikel av Dilsa Demirbag Sten, och mot bättre vetande började jag läsa. Vad hittade jag om inte detta:

Sverigedemokraterna kommer nu att hetsa mot alla som har ursprung i mellanöstern, som vore det en naturlag för en man med rötter i ett land i regionen att bli självmordsbombare.

Jag tänker inte ljuga utan skriva som det är. Det hon skriver får mig att se rött, för nu är jag så trött på att i egenskap av SD:are ta emot den ena bisarra anklagelsen efter den andra.

Det hela är väldigt enkelt. Mina muslimska vänner är mina muslimska vänner oavsett vad denna galna islamist gjort. Men i Dilsas värld är det tydligen inte möjligt. Enligt henne så kan jag inte tycka bra om människor som är muslimer. Snacka om att vara fördomsfull och trångsynt! Så hon passar på att hetsa lite mot SD:are , bara för att vara på den säkra sidan. Då kan hon ju aldrig anklagas för att hålla sig till sanningen, vilket jag antar är en dödssynd i vissa skvallerblaskors ögon.

Det är en islamist som är skyldig till det här, INTE SD. Så jag föreslår att Dilsa och alla ni andra som lär följa hennes exempel och skriva liknande artiklar under de närmaste dagarna lägger ner skuldförskjutningen och det nu! Håll i minnet vem det är som egentligen dömer ett kollektiv. Jag, som ser människor som individer och skiter fullständigt i vilken religiös övertygelse de har så länge vi kommer bra överens och västerländsk demokrati respekteras, eller denna självmordsbombare som skadade helt oskyldiga människor som en protest mot bl a Lars Vilks och svenska soldater i Afghanistan? För det är precis vad detta handlar om, enligt det meddelande till Sverige och svenskarna (ett kollektiv) som enligt Aftonbladet skickats till Säpo och TT:

Till Sverige och det svenska folket.

Med anledning av den svenska tystnaden kring Lars Vilks  målningar och de svenska soldaterna i Afghanistan – Nu ska era barn, döttrar och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dör.

– Våra aktioner kommer att prata för sig själva. Så länge ni inte slutar ert krig mot islam och förnedrande mot profeten och ert dumma support till grisen Vilks.

Sluta fjäska och förnedra er, alla mujahedin i Europa och Sverige, nu är det dags att slå till, vänta inte längre. Kom fram med vad än ni har även om det är en kniv och jag vet att ni har mer än en kniv att komma med. Frukta ingen, frukta inget fängelse, frukta inte döden.

Att det är islamisten som dömt ett kollektiv borde vara uppenbart för de allra flesta. Det vi i SD gjort oss skyldiga till är att varna för just denna utveckling. Vi har pekat på det ena tecknet efter det andra på att det är på väg att gå illa, på att islam i den form som brukar kallas islamism är ett växande hot mot demokratin. Men då har vi bespottats och kallats islamofober.

Hur är det med de personer som skadades igår? Är de också islamofober? Eller offer för en ideologi som har intet gemensamt med västerländsk demokrati?

Jag har skrivit en del om islam och islamisering tidigare. Dessa inlägg hittar du här:

Islam och demokrati – en kombination som skär sig.

Islamisering – ett påhitt?

 

UPPDATERING

Som jag skrev för några timmar sedan så väntade jag mig att fler skulle komma att vinkla detta till ett SD-problem istället för ett islamist-problem. Jag hade tyvärr rätt. Emron är igång igen, och har uttalat sig i ekuriren:

-Nu är det viktigt att inte ha en verklighetsfrånvänd syn på problemen. För problemen är inte invandrare eller islam, utan samhället i sig.

– Det handlar bland annat om utanförskap och synen på muslimer sedan SD kommit in i riksdagen.

Så Emron menar alltså att islamister och självmordsbombare är något som uppstått som en reaktion på att SD kom in i riksdagen. För det första så vet vi ju alla att ett sådant påstående, om något, är verklighetsfrånvänt. Dessutom undrar jag när människor enligt Emron slutade ansvara för sina egna handlingar. Om nu denne islamist hade såna problem med SD i riksdagen så ursäktar det väl på intet sätt vad han gjort? Han kunde ha skrivit en protestlista, han kunde ha blivit politiker, han kunde ha skrivit insändare, han kunde ha gjort en hel massa saker som håller sig inom såväl lagens som medmänsklighetens ramar… men han valde att skada helt oskyldiga människor med bomber. Emron, kan ni sluta vara så verklighetsfrånvända och fokusera på det riktiga problemet, för en gångs skull!

 

UPPDATERING 2.

Jimmie Åkesson har nu, enligt Sverigedemokraternas riksdagsblogg, kommenterat gårdagens sprängning:

– De andra partierna har skrattat åt oss när vi har pekat på problematiken med den stora muslimska invandringen. Samtidigt är det viktigt att man balanserar debatten och konstaterar att det inte är invandrare som ägnar sig åt det här. Det är extremister. Tyvärr kan det här dock utgöra ett trendbrott som sätter igång tankar och mekanismer hos andra vilket i värsta fall kan leda till fler händelser.

 

UPPDATERING 3

Kent Ekeroth har skrivit en faktaspäckad och mycket välskriven artikel som svar på Dilsa Demirbag Stens anklagelser. Men som vanligt i demokraturen Sverige vägrar etablerad media att befatta sig med sanning som inte passar in i den verklighetsbild som de vill förmedla. Vi får därför vara tacksamma att PI finns. De har haft kurage nog att publicera hela Kents artikel, som jag återgår nedan.

Det är beklämmande att läsa de reflexmässiga reaktionerna från Sveriges förstå-sig-påare varje gång islams sanna natur riskerar att hamna i ljuset, vare sig det handlar om upplopp och bränder i Rosengård eller som nu senaste, terroristattack i Stockholm.

Dilsa Demirbag Sten (Expressen 12/10) försöker i denna anda förklara varför det inte går att ”kollektivisera” muslimer genom att jämföra ”unga vita män” med de om härör sig till den muslimska ideologin. Detta är en jämförelse som inte håller ens vid en snabb översyn eftersom ”unga vita män” inte representerar några specifika åsikter. Däremot representerar islam sannerligen värderingar och åsikter – dessutom mycket konkreta sådana.

Faktum är att Demirbag Sten själv poängterar detta faktum, förmodligen utan att inse betydelsen av det, när hon skriver ”Man kan undra hur Sverigedemokraterna ser på alla konvertiter som blir bokstavstroende och utför islamistiska handlingar i religionens namn?”. Det är precis detta jag åsyftar, nämligen att islams ideologi uppmanar till våld mot ”kafirs”, en nedlåtande term för ”otrogna”, och att troende i denna ideologi kan, precis som hon själv poängterar, bli övertygade om att utföra de dåd som är synonyma med den muslimska ideologin, även om de inte är araber.

Det är alltså inte ursprunget i Mellanöstern som är det centrala, även om det nästan alltid är fallet då islam har sitt ursprung i den arabiska kulturen, utan de påbud och uppmaningar denna totalitära och förtryckande ideologi står för.

Demirbag Sten skriver att ”Skiljelinjen […] går inte mellan religioner, etniciteter eller kulturell hemvist utan mellan de som tror på demokrati och det sekulära samhället och de som propagerar fanatism och som är för inskränkningar av individens fri- och rättigheter.”. Men vad händer om en religion går emot demokrati, sekularism och individens fri- och rättigheter? Går det då inte en skiljelinje där?

Se bara på de attitydundersökningar som är gjorda:

  • Enligt the Sunday Times (27 juli 2008) anser en tredjedel av Storbritanniens muslimer att dödande i islams namn kan vara rättfärdigat.
  • Enligt Attitudes to Living in Britain – A Survey of Muslim Opinon 2006 ansåg hela 78 procent att Muhammedtecknarna borde straffas. 68 procent att man bör åtala de som förolämpar islam
  • Enligt 13-Nation Pew Global Attitudes Survey från 2006 stödde 75% av muslimerna i undersökningen de fransk-muslimska upploppen 2005.
  • Enligt The Populus survey från The Times and ITV News ansåg mer än 10 procent att terroristerna som utförde attackerna i London 2005 bör betraktas som ”martyrer”
  • Enligt Sky News, 22 juli 2005, höll hela 46 procent inte med om att ”Muslimska lärda som predikar våld mot Väst är inte i samklang med mittfåran av islamska åsikter” (”Muslim clerics who preach violence against the West are out of touch with mainstream Muslim opinon.”) Detta är bara ett axplock av de åsikter som, dessvärre, är närvarande i våra egna länder i Västvärlden på grund av den massinvandring från muslimska länder vi haft i 35 år nu.
  • I Pew Global Attitudes Project från den 2 december i år undersöktes sex muslimska länder och även där är resultaten nedslående: 76 procent av pakistanierna anser att apostati (avhopp från islam) bör bestraffas med döden och 81 procent att de som har sex utanför äktenskapet bör stenas. Liknande resultat kunde uppmätas i de andra undersökta länderna, med undantag från Turkiet där ”endast” 16 procent är för stening för otrohet och var tjugonde för dödsstraff för den som lämnar islam.

Sverige, eller resten av världen för den delen, kommer aldrig någonsin komma tillrätta med problemen som den muslimska ideologin obönhörligen för med sig så länge som vi inte vågar inse att de handlingar och resultat vi ser i islams namn, vare sig det rör terrordåd, hedersmord, brist på demokrati, bakåtsträvande eller bristen på jämlikhet mellan kvinnor och män, har stöd i de muslimska texterna inklusive de som beskriver deras profet Muhammed.

Det är till exempel ingen slump att muslimska länder, t.ex. Iran eller Saudiarabien, ser ut som de gör. Tyvärr blev jag inte helt förvånad av att Sverige, som det verkar, till slut drabbats av terrorattack inspirerad av islam. De som känner till den muslimska ideologin vet att den är till sin natur kollektivistisk och dessutom att Sverige tillhör ”dar-al-harb”, krigets hus, i och med att Sverige inte är muslimskt land ännu.

Det är dags att Sverige tar problemen med islam på allvar. Ett stopp för invandringen från muslimska länder, förbjudande av muslimska friskolor, stopp för nybyggnation av moskeér, hårdare kontroll och övervakning över redan existerande moskeér samt en informationskampanj om islam och dess brott mot mänskligheten, som bör införlivas i skolundervisningen, ser jag som som ett minimum för att kunna bemöta både den våldsamma och lagliga islamiseringen.

Annonser