Härom dagen fick jag besök av en reporter från Ekot. Han ställde frågor om de avhopp vi haft här i Eskilstuna, och jag berättade att det i vissa fall legat oro och diverse påtryckningar bakom avhoppen. Han undrade också vilka eventuella konsekvenser mitt engagemang i SD fått för mig personligen, och jag berättade allt. Om ofredandena, hoten, hakkorsen, de skyddade personuppgifterna, flytten. Om hur det känns att alltid gå omkring och vara orolig och på sin vakt.

Idag finns reportaget utlagt på SR. Och som alltid har man försökt sig på att vinkla fakta för att framställa oss i dålig dager. Hot och ofredanden har reducerats till att ”det är tungt ibland att vara sverigedemokrat”. Som kronan på verket får statsvetaren Anders Sannerstedt uttala sig om vad han tror är anledningen till att så många i SD hoppar av. Och vad säger han? Jo, att han tror att rädsla nog bara är ett svepskäl, att det egentligen handlar om att människor inte orkar med när de förstår hur mycket jobb som krävs.

Det är inget annat än motbjudande. Att på detta sätt förringa människors befogade rädsla och oro och istället skylla på någon form av slöhet är bara för mycket! Anders Sannerstedt borde skämmas!

Läs mer: Expressen, DN, Aftonbladet, DN, ekuriren

UPPDATERING:

Det verkar som om Anders Sannerstedt har svårt att bestämma sig när det gäller hur det är att vara SD:are. Jag fick alldeles nyss ta del av nedanstående:

”Statsvetaren Anders Sannerstedt, docent vid Lunds universitet tror att den främsta orsaken till snedfördelningen är att många kvinnor är rädda för att få obehag av att offentligt representera SD.

– Det är också så att den här typen av partier oftast har en dominans av män, både som supportrar och företrädare. Framför allt ser det ut så i ett tidigt skede av partiets utveckling. Men man kan notera att de närmaste syskonpartierna i Danmark och Norge har kvinnliga partiledare.

Anders Sannerstedt är osäker på om SD kommer att lyckas skapa bättre balans.

– Ju mer partiet går framåt, desto fler tycks vilja ägna sig åt hot och trakasserier mot dem. Om det blir så kan Sverigedemokraterna få svårt att få in fler kvinnor, säger han.” (HD, 2/10-10)

UPPDATERING 2

Per-Ove berättar  i följande reportage i P4 Sörmland om en liten del (inte allt) av det som vi vet att han råkat ut för.

UPPDATERING 3

På sätt och vis ett litet sidospår, men ändå så högaktuellt. Jag läste just en artikel i SvD, i vilken det framkommer att Brå ska börja rapportera hoten mot förtroendevalda politiker. Bra!! Det är hög tid att börja se över hur utbrett problemet är, så att man sedan också kan överväga lämpliga åtgärder. Intressantast i sammanhanget är dock den statistik som presenteras i artikeln. Jag citerar några valda delar av texten:

Säkerhetspolisen har inom ramen för att analysera angrepp på samhällsviktiga funktioner också försökt kartlägga omfattningen av hot mot våra folkvalda. I rapporten från 2008 sägs att hot förekommer, men att det är ett begränsat problem. Ändå påpekas att Sverigedemokraternas förtroendevalda utsätts för omfattande och systematiska hot från den autonoma miljön. Även våldsbrott förekommer och hoten har lett till att flera förtroendevalda har lämnat sina politiska uppdrag.

De flesta hoten kommer från missnöjda medborgare och de framförs genom e-post, brev och telefon. Grova hot är ovanliga och några våldsbrott hade inte påträffats mot riksdagspartiernas förtroendevalda påpekade Säpo i sin rapport.

Bland fritidspolitikerna var hoten inte lika vanliga. Men bland Sverigedemokraterna hade mer än var tredje blivit hotad i någon form antingen i hemmet eller på jobbet. Elva procent av Vänsterpartisterna hade också upplevt hotfulla situationer, nio procent av Moderaterna och åtta procent av Socialdemokraterna.

Annonser