Det får bli ett till riktigt kort inlägg, sen ska jag se till att få några timmars sömn. (Är trött efter en lång kväll i kommunfullmäktige.)
Som ledamot i kultur – och fritidsnämnden fick jag i början av veckan lite ny information om en utställning som sedan en tid tillbaka visas på stadsmuseet i Eskilstuna. Utställningen heter ”Du gamla du fria?” och handlar om vad svensk kultur är. I reportaget här kan ni se mer om den.
Det jag fick veta tidigare i veckan var i alla fall att det tydligen finns ett pedagogiskt program samt värderingsövningar till denna utställning, som tydligen är väldigt välbesökt av skolklasser. Jag ska inte säga för mycket innan jag har all info, men jag får lov att medge att jag fick en minst sagt olustig känsla när jag fick veta detta. Vad är det egentligen man lär eleverna? Att det inte finns något svenskt? För att ta reda på detta har jag kontaktat museet, och om en vecka ska jag besöka dem för att få se utställningen och ta del av det pedagogiska programmet. Det kommer utan tvivel att bli väldigt intressant, och vad jag än får för intryck och vad jag än drar för slutsatser så lovar jag att återkomma med rapport om det så fort jag varit där!
UPPDATERING
Idag finns en kort notis om detta i ekuriren.
Mer om SD:s kultursyn kan ni läsa här.
UPPDATERING 2
Idag har mitt ifrågasättande av utställningen tagits upp i en ledare i ekuriren. Tyvärr visar denna ledare att det inte läggs någon som helst heder i det journalistiska arbetet. Det är viktigare att få föra fram ett på förhand bestämt budskap än att förhålla sig till vad som är sant, till vad som faktiskt sagts. Knappast förvånande, det är ju inte första gången. Men det är ändå upprörande.
Vad står det då i ledaren? Jo följande:
Utställningen ”Du gamla du fria” på Eskilstuna stadsmuseum diskuterar den svenska kulturen. Budskapet är att det som uppfattas som svenskt, som traditioner vid högtider, ofta har sina rötter någon annanstans i världen.
Andra inslag, som folkdräkten, är produkter av nationalromantiken runt förra sekelskiftet, då många ville finna en sorts ursprunglig svenskhet och sökte det gärna i naturen och landsbygden.
Utställarna spetsar till det. Vid den röda stugan på väggbonaden vajar en romsk flagga och i landskapssiluetten syns en moské. Möjliga framtida motiv i ett Sverige som ständigt förändras.
En av texterna lyder: ”Vårt gemensamma kulturarv handlar om identitet och förståelse av vilka vi är. Hur vi blivit de vi är. […] Att det inte finns någon sann eller äkta kulturhistoria, någon som är rätt eller fel. Att det inte går att tänka i termer av vårt och deras kulturarv utan att allt hänger samman och flätas i varandra.”
Det öppnar för en intressant diskussion, vilket nog också är syftet. Begrepp som kultur, identitet och svenskhet kan och bör problematiseras. Det vidgar synfältet och ökar toleransen.
Men inte alla uppskattar en sådan diskussion. Bara själva problematiseringen av svenskhetsbegreppet aktiverar försvarsreflexer hos vissa. Therese Borg, en av Eskilstunas ledande sverigedemokrater, uttalar sig kritiskt om utställningen – innan hon har sett den. På sin blogg berättar Borg att hon ”fick en minst sagt olustig känsla” när blev varse om utställningen. I lördagens tidning säger hon att man inte ska ”nedvärdera de svenskar som byggt den svenska kulturen”. Enligt Borg bör de i stället ”ges cred”. Och så påminner hon om att Sverigedemokraterna vill värna det svenska kulturarvet.
Det är inte helt klart vad som menas med att bygga den svenska kulturen och varför någon ska ha ett erkännande för detta. Men Borgs reaktion är inte oväntad. Tanken att kultur är något föränderligt och flytande är främmande för Sverigedemokraterna, som resonerar i termer av skarpa gränser mellan kulturer, ”vårt” respektive det främmande.
SD:s principprogram formulerar det politiska målet att ”skydda mångfalden av kulturer […] i nationalstatens form så långt det är möjligt” vilket betyder att den svenska staten skyddar den så kallade svenska kulturen. Definitionen av detta skyddsvärda svenska framgår i partiets kulturpolitik där SD kräver extra anslag till hembygdsföreningar, folkdanslag, spelmanslag och äldre kyrkobyggnader.
Utställningssamordnaren Ann Hellman träffar alltså mitt i prick när hon säger att Sverigedemokraterna vill berätta den nationalromantiska historien om Sverige, när svensk kultur och kulturhistoria är så mycket mer.
Det som står i ledaren är rena rama dumheterna! Jag har för det första inte haft några som helst problem med några utlösta försvarsreflexer. Det som har hänt är däremot att jag ifrågasatt vad det är man lär skoleleverna, och bestämt mig för att genom ett besök på museet ta reda på det. Vilket jag också påtalat flera gånger i den intervju som Cecilia Hedlund på Eskilstuna – Kuriren höll med mig i veckan. Detta att jag vill se utställningen med egna ögon innan jag kan uttala mig om mer än mina ofullständiga intryck av den.
Anledningen till att jag ifrågasatt vad man lär eleverna är enkel och har att göra med det som ledarskribenten själv skriver:
Vårt gemensamma kulturarv handlar om identitet och förståelse av vilka vi är. Hur vi blivit de vi är.
Just detta ser jag som mycket viktigt. Att eleverna ges goda förutsättningar att utveckla en identitet och en förståelse för vilka vi är. Och jag tvivlar starkt på att en sådan utveckling gynnas av att man hävdar att svensk jul inte är svensk bara för att kryddorna vi använder kommer från ett annat land. Varifrån kryddorna kommer berättar en del av vår historia, om hur vi genom kontakt med andra länder har utvecklats som kultur. Men det som också borde berättas och som så vitt jag vet (jag kan ha fel eftersom jag ännu inte sett utställningen) utelämnats är att den svenska befolkningen VALT att börja använda dessa kryddor, och att använda dem på just det sätt som vi gör, i de maträtter och bakverk som av tradition hör till den svenska julen.
Kultur ska inte förenklas till att vara en krydda, eller en folkdräkt, eller något annat föremål. Föremål fungerar som symboler för eller används till mycket av det som det svenska folket ägnat sig åt under åren och som kan anses vara kulturyttringar. Men föremålen var för sig, tagna ur sin kontext och isolerade från mänsklig interaktion, är inte detsamma som svensk kultur. Kultur handlar om dynamiska processer som bl a gestaltas genom våra traditioner, normer, värderingar., fritidssysselsättningar. Att förenkla detta till en diskussion om föremåls ursprung är att håna den kreativitet och initiativkraft som visats av alla de som utvecklat kulturen till det den är idag. Det är att nedvärdera de människor som valt att använda olika kryddor eller föremål i olika kontexter och genom dessa val mixat än det ena än det andra från världens alla hörn till något som sedan kommit att bli något typiskt svenskt.
Jag citerar ledarskribenten:
Det är inte helt klart vad som menas med att bygga den svenska kulturen och varför någon ska ha ett erkännande för detta.
Att det ska vara så svårt för ledarskribenten att förstå detta är ganska skrämmande. Men jag hoppas att mitt utförliga resonemang ovan lyckats klargöra vad jag avser med att ge människor credit för att de skapat vår kultur. Det är inte så att människor stått passiva i Sverige och påtvingats färdiga mixar från andra länder, utan det svenska folket har aktivt skapat det som efterlämnats till oss. Och detta arv är vi nu, genom vår egna kreativitet och initiativkraft, i full gång med att utveckla vidare såväl genom interaktioner inom landets gränser som genom interaktion med människor i andra länder.
Lite mer om detta med föremål. I den intervju som Cecilia Hedlund höll med mig kom vi in på samtalsämnet att en utställning som enbart visar föremål kanske inte är det bästa sättet att gestalta kultur, just för att interaktionen, våra normer och värderingar, inte finns med. Detta utelämnades i artikeln som skrevs häromdagen och med tanke på vad som skrivs i ledaren idag, om att jag och mitt parti tydligen ser kultur som något statiskt som i princip kan gestaltas genom en folkdräkt, kan jag inte låta bli att undra om det utelämnades avsiktligt.
Jag vill också särskilt ifrågasätta följande påstående från ledarskribenten:
Tanken att kultur är något föränderligt och flytande är främmande för Sverigedemokraterna, som resonerar i termer av skarpa gränser mellan kulturer, ”vårt” respektive det främmande.
Att jag ifrågasätter detta påstående är inte konstigt. I den artikel som Cecilia Hedlund skrev häromdagen har jag citerats:
Det känns som om de försöker säga att bara för att det kommit influenser från andra länder så finns ingen svensk kultur.
Det är bra att man informerar om att kulturen är dynamisk, …
Hur ledarskribenten lyckas tolka detta som att kultur enligt mig inte vore föränderligt eller flytande är helt och hållet obegripligt. Det står svart på vitt att vår kultur utvecklats genom influenser utifrån, och att den är dynamisk. Har ledarskribenten ens läst artikeln?
Vidare är det uppenbart att något djupare försök att sätta sig in i min eller mitt partis syn på kultur knappast har gjorts innan ledaren skrevs. Jag har i detta blogginlägg, som ledarskribenten faktiskt hänvisar till, lämnat en länk till ett tidigare skrivet blogginlägg i vilket jag beskriver SD:s syn på kultur. Hade ledarskribenten bemödat sig om att läsa detta inlägg och allt jag där skriver om hur kulturer utvecklas så hade ledaren med all säkerhet aldrig skrivits och jag hade inte behövt ägna mig åt att nu bemöta dumheterna. Jag citerar mig själv i nämnda blogginlägg:
”Först till vad vi avser med svensk kultur. Vi brukar uttrycka det som så att det svenska kulturarvet är sådant som funnits i Sverige under lång tid och som vittnar om vår historia. Det innebär alltså inte att något måste ha funnits i Sverige sedan tidernas begynnelse för att betraktas som svenskt. Utan det har kommit hit utifrån, och med tiden blivit en del av vår svenska kultur. Detta låter sig beskrivas på ett mycket tydligt sätt genom följande citat:
Allt det nya kommer in och blandas med det som redan finns och resultatet är vår kultur, vår svenska mix som är unik för oss och som är lika med svensk kultur. Den som vi visst får vara stolta över utan att mötas av en hånflinande besserwisser.
Visst kom midsommarstången från Tyskland, men bara vi har svensk midsommar med ”Små grodorna”. Visst var Lucia ett katolskt helgon från Sicilien och Luciasångens melodi från början en fiskarsång från Neapel, men bara vi (och finlandssvenskarna) går med tunga fjät i gryningen den 13 december. Det finns otaliga exempel på importer utifrån som vi tagit till oss, försvenskat och inlemmat i den svenska traditionen, den som får ett svenskt hjärta att banka lite extra. (Herman Lindqvist, Aftonbladet 3/10-10)
Hur går då det till? Hur blir influenser från andra länder en del av den svenska kulturen? Om man bortser från de tillfällen i historien då människor mot sin vilja påtvingats en viss kultur i samband med krig och korståg, eller tvingats avstå från vissa kulturyttringar i diktaturer, så är drivkraften för en kulturs utveckling möten mellan människor. I dessa möten får vi ta del av andra synsätt, andra värderingar, traditioner, sånger, maträtter och så vidare. Det som tilltalar oss har vi en förmåga att inlemma i vår egen kultur, medan det som vi ogillar förkastas.
På sådant sätt har kulturer i alla tider växt fram, utvecklats, förändrats. Och så kommer det fortfarande att vara även om SD får bestämma. En stagnerad värld, fri från utveckling och förändring, är knappast önskvärt. En sådan värld skulle vara väldigt tråkig och även ett hot mot framtida välfärd då sådan förutsätter utveckling och förbättring inom många områden.
Det vi framför starka invändningar mot är alltså inte att kulturen förändras, utan mot att kulturens utveckling inte styrs av i första hand individers fria vilja, kreativitet och initiativförmåga. Istället har grunden för kulturens utveckling kommit att utgöras av en statlig styrning, där det genom såväl opinionsbildning som ekonomiskt stöd som projekt som handlingsplaner som grundlagsändringar finns ett klart och tydligt mångkulturellt mål att uppnå, och ett ständigt förnekande av svensk kulturs existens.”
Här tänker jag avsluta. Men inte utan att först påpeka att ledarskribenten är skyldig både mig och mitt parti en offentlig ursäkt. Kritisera oss gärna för det vi faktiskt sagt och gjort. Men tillskriv oss inte åsikter eller synsätt som vi aldrig haft, på ett sätt som gränsar till förtal, bara för att det tydligen varit för ansträngande att ta reda på hur det faktiskt förhåller sig!
Therese Borgs blogg 
Trodde ingen seriös politiker använde Politiskt Inkorrekt som en källa men där ser man vad man kan missta sig.
Verkar för övrigt vara en bra och nyttig utställning.
Inslaget som PI visar är från SVT. Om du misstror det som museets egna anställda säger i reportaget om utställningen så är ju frågan vem du anser att vi ska lita på?
Det ar inte inslaget jag ifrågasatte utan att du som politiker använder dig av sidan Politiskt inkorrekt som källa. Inslaget kommer ju men en ram och kommentarer.
PI skriver ofta mer sanning är sk etablerad media och kan därför ses som relativt tillförlitliga i de flesta fall. Men för den skull brukar jag inte använda PI som källa. Istället brukar jag följa upp de källor som de anger och hänvisa till dessa. Det brukar benämnas ”att gå rätt på källan” inom forskningssammanhang.
Jag har för övrigt i detta fall inte använt PI som källa. Jag har talat om att de har mer info om utställningen vilket de bevisligen har, inte att man ska använda det de skriver eller kommentarerna på sidan som någon form av referens eller bevis för något påstående. Är du på det klara med vad en källa är för något? En sådan hänvisar man till för att på något sätt framhålla fakta som ska tåla en granskning, eller för att bevisa någots giltighet. Inget av detta har jag gjort, jag har bara tipsat om var det finns mer info.
I vilka PK -medier hämtar du din information?
Hur PK -medier censurerar känner fler och fler till men tydligen har det inte gått upp för dig än.
Nu är du ute på hal is. Jag använder mig av diverse olika källor, helst direktkällor. Absolut inte wikipedia eller politiskt inkorrekt. Och jag kan tala om att även din favoritsida Politiskt inkorrekt censurerar inlägg, särskilt de från oliktänkande som är relativt verbala. Det har tydligen inte gått upp för dig än?
Det var ju inget konstigt eller upprörande i det där inslaget. Verkar faktiskt som en intressant utställning!
Hej
Givetvis var jag en besökare på utställningen.
Den speglar helt korrekt ett kulturarv. Sverige är inte ett gammalt land
och allt som var med i utställningen var helt rätt.
Midsommar och jul är ju inte ”svenska högtider” I Sverige och andra länder
har vi skapat traditioner och egna symboler. DET är det svenska kulturarvet som den gemenemannen tänker på. Jag tror att syftet var att visa hur vi skapar traditioner med symboler och det var precis vad utställningen visade.
Så utställningen var över min förväntan väldigt bra vilket jag själv som Etnolog inte hade trott 🙂
Synd du missade den,klart värd ett besök! Jag är imponerad av de arbete som lagts ner inför denna utställning.
Jag ska besöka utställningen på fredag, och det ska bli intressant. Vad jag får för intryck kommer jag att återkomma om i ett nytt inlägg.
Therese, ifrågasätt förljugenheten med de dubbla måttstockarna.
I SVTs inslag om utställningen framgår, att ”svenskt” definieras som något, som har sitt ursprung i Sverige. Med den definitionen så finns det väl inte så mycket, som kan kallas för svenskt förutom diverse uppfinningar såsom kullager, separatorn, AGA-spisen m.m. och troligen kan geografin beskrivas som svensk (Öland är en svensk ö, Kebnekaise är ett svenskt fjäll).
Och med den definitionen så kan någon som invandrar till Sverige eller Ramadan aldrig någonsin vara (eller bli) ”svensk”. Någon som invandrar till Sverige eller Ramadan har ju inte sitt ursprung i Sverige.
Men – där vänder dessa förljugna förkunnare på en femöring och åberopar en helt annan definition… nu förklaras det vara tillräckligt, att något finns i Sverige för att betraktas som svenskt – oavsett dess ursprung.
Pepparkakor är således inte svenska (enl. utställningen) – till skillnad från: ”Ramadan – en svensk tradition”.
http://www.arcusforlag.se/978-91-88552-87-7.htm
Du har ju helt rätt i det du skriver. Det är så inkonsekvent och paradoxalt att man inte vet om man ska skratta eller gråta.
Vi som är födda och har många generationer bakom oss ”VI ÄR SVENSKAR I SJÄL OCH HJÄRTA” Här tar man vårat kulturarv och förvanskar det,det är landsförräderi och borde vara straffbart att häda på detta sätt. FÖR SVERIGE I TIDEN det fattar inte många vad det har för betydelse,vi skall föra våra generationer vidare utan att vårat kulturarv blir befläckat av inkompetenta nedvärderande kulturarvslösa och avundsjuka människor som tror att vi inte har något kulturarv,våga stå för dina åsikter Therese,jag önskar dig lycka och framgång.
Tack!
Jag tittade på videoklippet och som jag ser det måste man se det här i ett historiskt perspektiv. Vår syn på historien präglas helt enkelt av den tid vi lever i. Matematik är en exakt vetenskap, historieskrivning är det inte.
På 30-talet hade man talat om olika raser och klistrat på människor olika egenskaper beroende på deras ursprung. Man hade också talat om ”långa, stolta nordbor” och man hade i de mer extrema fallen ändrat lite i historien så att det skulle passa in. Som tur väl är har man frångått dessa dumheter.
Idag gör man på ett helt annat sätt. Som jag ser det är det samma skit i olika skepnad. En strävan efter att vara bäst på det som för tillfället är den stora trenden. Man gör en stor grej av att olika företeelser har olika ursprung när det är världens naturligaste sak att olika folk tar till sig saker och förädlar dem. Vin är t.ex. viktigt för identiteten i flera länder men det kan bara ha ett ursprung (och våra köttbullar är svenska precis som portvin är portugisiskt). Fotboll är nationalsport i flera länder. Osv.
Sedan kan man fråga sig vad syftet är att brodera in en moské i en gammal svensk bonad?
Vad jag befarar är själva poängen är att man sätter likhetstecken mellan massinvandring och allt svenskt som inte har sitt ursprungliga ursprung i Sverige och därigenom implicerar att massinvandring är en förutsättning för Sveriges existens. Det skulle i sådana fall vara den stora historieförfalskningen.
Det här sättet att se på svenskhet kommer om något tiotal år att vara lika ute som 30-talets rasism är idag.
Jag får hoppas att du har rätt och att denna ”trend” angående synen på svenskhet faktiskt snart är över.
Att på detta sätt betona att de traditioner vi har i Sverige inte skulle vara svenska är genomabsurt. En helt annan sak är hur det förhåller sig med detaljerna i traditionerna och all enskildheter i dessa och deras ursprung. Det är självklart att kryddor som inte kan odlas i vårt klimat inte kan komma från Sverige ursprungligen, det förstår ett skolbarn. Och de flesta har väl hört att julgranstraditionen är tysk ursprungligen, att Lucia är ett italienskt helgon etc etc. Men detta har ju inget att göra med om själva traditionerna är svenska eller inte. Om vi i Sverige skapat en tradition genom att ta till oss vissa delar från andra länder, eller helt enkelt övertagit traditionen helt och hållet från ett annat land, är en helt annan sak.
Om det finns en tradition i Sverige, som utövas allmänt, alltså inte av minoriteter, så är den svensk.
Jag instämmer i varje ord!
Tack, vad bra.
Följande hör inte riktigt till ämnet (även om man i filmen från museets utställning kunde se en moské broderad på en traditionell svensk väggbonad), men vilken är din inställning till byggandet av moskéer i Sverige och varför? Om du redan har ett skrivet svar till detta, länka gärna!
Jag har säkert skrivit om detta med moskéer tidigare, men kan inte minnas var. Så du får ett kortfattat svar här istället. Jag motsätter mig förstås inte att det finns någon form av samlingslokaler där muslimer kan samlas för att be och umgås. Det är en rättighet att få utöva sin religion, något annat är det inte tal om. Dock är jag helt och hållet emot att det ska byggas moskéer med det typiska utseendet, dvs med kupoler och minareter, i Sverige. Dels för att det inte alls smälter in i den västerländska arkitektur som med få undantag satt sin prägel på våra svenska städer, men också för att det i många moskéer sprids budskap som inte är förenliga med allas lika värde. Såsom exempelvis hatiska budskap mot alla ”otrogna”, mot homosexuella, mot judar. Att genom moskéer med typisk arkitektur, alltså ”riktiga”moskéer, få manifestera dessa värderingar i Sverige vänder jag mig helt emot.
Två synsätt gällande denna extremt svåra fråga:
A) Vi har i Sverige tagit emot många människor som har en muslimsk tro. Det är meningen att de ska leva hela sina liv här, vilket också deras barn ska göra, deras barnbarn osv. Om man antar att de under några generationer framåt behåller sin muslimska tro och vill leva något sånär enligt denna tros lagar, (utan att gå utanför den svenska lagen, vill säga), blir det svårt för det offentliga Sverige att komma med argument mot att det skulle få byggas moskéer enligt alla dessa nya svenska medborgares önskan – allt i religionsfrihetens namn.
B) Vi har i Sverige tagit emot många människor som har en muslimsk tro. Det är meningen att de ska leva hela sina liv här, vilket också deras barn ska göra, deras barnbarn osv. Orsaken till att vi tagit emot dessa människor var att de flydde undan förtryck, krig, hungersnöd. Vårt syfte var att hjälpa dem att överleva, att få ett bättre liv. Syftet var inte att anpassa oss till att de har en annan religion än vi. Eftersom vi tror på samma Gud, så är det ”bara” (för att förenkla resonemanget något) deras religions lagar och seder som skiljer sig från vår kristna. Därför har vi ingen skyldighet att särskilt gynna dessa nya medborgares regler och seder, mer än att låta dem fritt utöva sin religion i lokaler som redan finns till hands eller som är byggda enligt våra byggnormer.
Tycker trots allt att det är konstigt att en politiker från SD länkar till PI som är en av de hårdaste politiskt censurerade sidorna på internet. En länk är som bekant en källhänvisning på Internet. Jag hade nog aktat mig för att länka dit om jag vore du. Det är som att tala om att man stödjer sidor som systematiskt hänger sig åt politisk censur. Jag trodde att Sverigedemokraterna stod upp för ett öppet samhälle där yttrandefrihet och åsiktsfrihet räknas som grundläggande rättigheter? Nåja, ska inte traggla om det mer 😉
Undrar varför det aldrig är nån som ifrågasätter hur jag kan länka till lögnaktiga och censurerande tidningar såsom Aftonbladet och Expressen…
Ärligt talat. PI har ofta rätt i det de skriver. Ibland har de det inte. Men jag hoppas att människor har urskiljningsförmåga nog att kunna skilja fakta från tyckande. Det kallas källkritik. Och så skriver jag det igen. Att länka till något är inte en källhänvisning. Det är en rekommendation eller ett tips, för att man anser att det som står är läsvärt av någon anledning. Kanske för att det är tankeväckande, kanske för att det väcker frågor, kanske för att det står något kontroversiellt som är värt att diskutera. Det är INTE att hävda att allt som står där är vedertagen sanning. Hade det varit en källa hade jag skrivit det, jag hade angett PI som stöd för något som jag framhåller i den löpande texten. Men det har jag inte gjort! Alltså är det upp till var och en om man vill läsa PI:s artikel, och upp till var och en att bedöma sanningshalten i det som står.
det enda negativa jag kan rikta mot utställningen är väl att namnet inte synkar med syftet
hör gärna av dig när du vet vilken dag du tänkt besöka utställningen kanske vi kan gå tillsammans 🙂
det är ingen som påstått att det inte finns traditioner utan att pecis som jag skrev : I Sverige och andra länder
har vi skapat traditioner och egna symboler. DET är det svenska kulturarvet som den gemenemannen tänker på. Jag tror att syftet var att visa hur vi skapar traditioner med symboler och det var precis vad utställningen visade.
Så utställningen var över min förväntan väldigt bra vilket jag själv som Etnolog inte hade trott
Alltså det kulturarvet som finns är ett ganska nytt fenomen men många vet inte vad ens begreppet tradition är. För mig ex. är en av julens tradtioner då vi köper julgran. Vi gör en ritual helt enkelt . Vi är några vänner som samlas hos mig,äter mat,besöker en annnan vän som har skog,hugger granen,alltid är det mina söner som pyntar granen. Det är en tradition vi skapat. Traditioner är inget som är varesig kulturellt eller bundet till en religion.att tradition är inte alltid identifierbart där kan vi här konstatera att man inte alltid kan definiera traditioner i termer som givet, bundenhet eller essentiellt.Utifrån den forsking ang begreppet tradition vet vi att den process som uppenbarar sig här är en tradition där vi kan tolka en viss process om förkroppsligar både kontinuitet och diskontinuitet. Är du intresserad att läsa mer om begreppet traditon rekomenderar jag några artiklar.Tradition – genuine or spurious,The Invention of Tradition,Journal of Folklore Vol. 108, 1995. Tre väldigt intressanta artiklar.
Tack för tipsen på artiklar. Jag ska försöka hitta lite tid till att leta rätt på dem och läsa dem!
jag har dom att maila dig om du får tid någon gång att läsa. om inte har jag precis sammanfatta dessa plus två till på svenska. lite klurigt med vetenskapliga artiklar på engelska som är skrivna av någon gammal professor 🙂 eller mer tidskrävande än en svensk sammanfattning kanske jag ska säga
Du får gärna maila dem till mig. Sammanfattningar i all ära men det kan vara intressant att läsa artiklarna i sin helhet.