Jag upptäckte för någon timma sedan att Susanna Birgersson skrivit om mig i ekurirens ledarblogg. Anledningen är den motion om skattefinansierad kultur som jag lämnade in tidigare i veckan. Så här skriver hon:

SD-politikern Therese Borg har lagt en kulturpolitisk motion. Hon föreslår att den kultur som finansieras av offentliga medel bör vara neutral och helst inte ta ställning mot politiska ideologier.

Tänkte på det när jag var och såg Sofi Oksanens Utrensning på Eskilstuna Teater i måndags. Den var ett ställningstagande mot kommunistiskt såväl som patriarkalt förtryck. Borde Oksanen i stället förhållit sig ”neutral” till den politiska ideologi som resulterade i 1900-talets längsta och mest omfattande förtryck?

Borg skriver att ”skattebetalarna inte ska behöva se en del av sin lön gå till kulturyttringar som utan att vara tydliga med sitt ställningstagande ger ensidiga perspektiv på sådant som borde beskrivas ur flera perspektiv”. Kanske Oksanen borde ha berättat att det knappast fanns någon arbetslöshet eller hemlöshet i Sovjetunionen?

I motionen sägs också att offentligt finansierad kultur borde vara tillgänglig för alla. Ingen ska känna sig exkluderad. Inget svårt alltså. Inget som kräver förkunskaper eller specialintressen. Bara det som är lätt, trevligt och begripligt för alla. Astrid LIndgren och Mozart för hela kulturslanten således.

Jag kan inte riktigt se framför mig vad det är för slags kulturpolitik Therese Borg vill ha. Men kanske är hon bara sur över utställningen som problematiserade svenskhet. Och försöker hitta ett sätt att rycka undan finansieringen för sånt hon inte gillar.

Ett bemötande känns välbehövligt, då det är tydligt att Susanna Birgersson inte riktigt förstått vad som står i motionen. Jag tar det från början.

I min motion har jag skrivit precis det som påpekas av Susanna Birgersson. Dock har hon utelämnat en avgörande formulering: ”Likaså är det inte rimligt att skattemedel finansierar kultur vars syfte är att ta ställning emot en politisk ideologi. Åtminstone inte utan att ställningstagandet redovisas på ett tydligt sätt.

Den första meningen refereras, men inte den andra, som säger att ställningstagandet bör redovisas på ett tydligt sätt om det är så att kulturen stödjer eller tar ställning mot en politisk ideologi. Att jag skrivit den meningen är ingen slump. Tvärtom ska den möjliggöra att kultur som är skattefinansierad i undantagsfall ska kunna ta ställning politiskt, om man bara är ärlig med det. Man ska inte ge sken av att vara neutral när man i verkligheten propagerar för eller emot något.

Av detta följer att eftersom syftet med ”Utrensning” var känt, eftersom det öppet deklarerats att det handlar om att ta ställning mot kommunismen, så ser jag inget problem. Evenemanget är inte politiskt neutralt men är tydligt med sitt ställningstagande, och därmed behöver inte Oksanen använda sig av skattebetalarnas pengar för att förhålla sig neutral utan kan mycket väl göra sitt ställningstagande.

Vidare anser jag inte att Oksanen måste informera om att det knappast fanns arbetslöshet eller hemlöshet i Sovjetunionen. Återigen ligger förklaringen i formuleringen i motionen. Susanna Birgersson har själv citerat den relevanta formuleringen. Det står där, klart och tydligt, att ”skattebetalarna inte ska behöva se en del av sin lön gå till kulturyttringar som utan att vara tydliga med sitt ställningstagande ger ensidiga perspektiv på sådant som borde beskrivas ur flera perspektiv”. Konstigt att Susanna Birgersson inte läst det hon själv citerat. Och så skriver jag det igen. Så vitt jag fått veta så har evenemanget varit tydligt med sitt ställningstagande, det har beskrivits för allmänheten som ett ställningstagande mot kommunism. Alltså är det inte heller i detta fall några problem.

Susanna Birgersson har också dragit en slutsats som ter sig väldigt långsökt i mina ögon. Hon hänvisar till det jag skrivit om att alla ska känna sig välkomna, att ingen ska exkluderas, och drar utifrån detta slutsatsen att kulturen inte får innebära något som är svårt, som kräver förkunskaper eller specialintressen. Att kulturen ska vara lätt, trevlig och begriplig för alla. Jag ifrågasätter hur Susanna Birgersson lyckats se någon som helst logik i sitt resonemang. Jag har inte med ett enda ord antytt att skattefinansierad kultur ska vara något av allt det hon radar upp. Det jag däremot faktiskt menar exemplifieras nedan.

  • Om jag är urusel på att spela teater, men ändå tycker att det verkar kul, så ska det stå mig fritt att gå med i en teaterförening och där försöka lära mig att bli bättre på att gestalta en given roll. Jag kanske inte har några förkunskaper, jag kanske inte tycker att det är lätt, men jag ska ges chansen och välkomnas till föreningens nybörjargrupp.
  • Om jag är fullständigt tondöv och avskyr musik ska jag ändå vara välkommen att börja sjunga i en kör om jag mot förmodan får för mig att göra det. Jag kanske inte kan sjunga ihop med de allra bästa och delta i konserter som människor köper dyra biljetter för att besöka, men om föreningen tar emot skattemedel ska de också erbjuda mig  som skattebetalare möjlighet att sjunga i någon form av kör för mitt eget höga nöjes skull.
  • Om jag går förbi en konstutställning ska jag vara välkommen att gå in och titta, alldeles oavsett om jag har mental förmåga nog att kunna förstå budskapet eller inte. Jag ska inte nekas tillträde eller behandlas på ett kränkande sätt av någon som anser sig veta att budskapet är för svårtillgängligt för mig.
  • Om jag är en etniskt svensk kvinna som är nyfiken på somalisk kultur ska jag vara välkommen att delta i verksamheten hos den somaliska kulturföreningen i området där jag bor, trots att jag aldrig bott i Somalia.

Viktigast av allt är att alla olika kulturföreningar och andra kulturella verksamheter som finansieras med skattemedel ska välkomna mig oavsett min politiska åsikt, mitt kön, min sexuella läggning, mitt ursprung eller min religion. En etniskt svensk person som är homosexuell, sverigedemokrat och kristen ska alltså välkomnas till den somaliska kulturföreningen.

Avslutningsvis är jag inte sur över utställningen om svensk kultur. Sur har jag aldrig varit. Däremot har jag varit och är fortfarande en aning upprörd över att svensk kultur, med hjälp av de pengar jag betalar i skatt, förringats till att handla om några kryddor som flyttats över nationsgränser. Precis på samma sätt som kommunens kommunister säkert är en aning upprörda över att deras skattemedel finansierat ”Utrensning”, i vilken Oksanen inte framhöll att arbetslöshet knappast fanns i Sovjetunionen. Skillnaden mellan de två evenemangen är dock stor i ett avseende som inte får bortses från i sammanhanget. Utställningen om svensk kultur hade en icke uttalad men ändå existerande udd riktad mot SD, och var på intet sätt öppen med att det som presenterades som sanning bara var en persons tolkning av svensk kultur. Medan ”Utrensning” klart och tydligt marknadsförts som ett evenemang med udden riktad mot kommunismen. Det handlar alltså om två helt olika typer av propaganda mot en politisk ideologi, en dold och en öppen. Därav följer att det bör finnas en skillnad i graden av upprördhet över vad Sverigedemokraters respektive kommunisters skattemedel går till.

Kanske är Susanna Birgersson nu lite mer på det klara med vad för slags kulturpolitik jag vill ha.

Annonser