Så här till påsk kunde man önska att lite extra välmening och omtanke kunde visas våra äldre. Ett faktum är ju att vore det inte för dem så skulle vi knappast fira påsk eller ens veta vad det är för högtid. Men det finns så mycket som jag önskar och som det aldrig blir nåt av med. Så även i detta fall. I Aftonbladet idag kan man nämligen läsa om  att äldre på ett trygghetsboende i Hässleholm nekas ägg och sill till påsk. Istället erbjuds de en laxrätt. Det står inte rent ut i artikeln i Aftonbladet att det är av ekonomiska skäl man förvägrar de äldre påskmat, men vilket annat vettigt skäl kan där finnas? Illa är det i alla fall, oavsett skäl, så mycket kan vi nog enas om.

Dock blir det hela än värre, när man i nsk kan läsa att kommunfullmäktige i Hässleholm nu beslutat att skriva avtal med Migrationsverket om att ta emot 8 ensamkommande barn i åldern 14-17 år. Alla vi som är lite insatta vet att detta knappast är gratis. Tvärtom handlar det om enorma pengasummor som dessa 8 tonåringar kommer att kosta kommunen. Kanske får de jobb om ett antal år och blir självförsörjande och bidrar till välfärden, men det finns det ingen som helst garanti för. Som framgick i den artikel av Tino Sanandaji som jag rekommenderade för några dagar sedan var det år 2008 endast 50,6 procent av de  utomeuropeiska invandrarna som förvärvsarbetade, jämfört med 81,8 % av svenskfödda. Så vitt jag vet har det inte skett någon revolutionerande förändring på arbetsmarknaden på sistone som ger mig skäl att tro att dessa siffror genomgått någon större förbättring. Tvärtom finns det tecken som pekar på det motsatta, t ex det faktum att hela 80 % av Eskilstunas somalier i arbetsför ålder stod utanför arbetsmarknaden för bara några månader sedan. I hur många fler kommuner är situationen likartad?

Åter till de två händelserna i Hässleholm. Av dessa kan man bara dra en tragisk slutsats, och det är att kommunen alltför tydligt visat sina prioriteringar. De äldre som betalat gud vet hur mycket i skatt under åren, och som byggt upp detta välfärdssamhälle åt oss, är inte ens värda pengar och omtanke nog för att få lite påskmat till påsk. Men hundratusentals kronor och mängder med omtanke och engagemang kan utan problem läggas på att ge mat, husrum, utbildning, omvårdnad och allt vad det är till ensamkommande tonåringar.

I den bästa av världar skulle det inte behöva finnas en motsättning. I den bästa av världar skulle det där trädet som det växer pengar på finnas, och alla skulle få sina behov tillfredsställda. Men nu finns ju inte det trädet. Frågan är då varför det gång på gång på gång är de som genom jobb eller andra insatser och många kronors betalad skatt i Sverige drar nitlotten och blir utan, medan de som aldrig bidragit med vare sig insatser av skilda slag eller ett enda öre ständigt drar vinstlotten och får desto mer? Är detta i ärlighetens namn försvarbart på något enda sätt? Jag tycker inte det!

För övrigt så är det ett måste att kommentera det som vänsterpartisten Per – Åke Purk sade om flyktingar vid kommunfullmäktigesammanträdet i Hässleholm. Han menade att de är ”vinstmaskiner”. Det är verkligen en underbar människosyn. Vi ska alltså inte ta emot människor för att de är i behov av akut hjälp, utan för att de enligt (felaktiga) beräkningar är att betrakta som vinstproducerande maskiner. Så mycket för den godheten…

Kan någon förstå att jag har god lust att slita mitt hår och bara skrika en stund? Detta lands politiska styrning är tamejfan (ursäkta språkbruket) både upp och ner och in och ut och fel på alla andra sätt som är möjliga!

Några tidigare händelser av liknande karaktär: Dagens Sjuksköterska, Sydnytt, Aftonbladet, Expressen, P4 Skaraborg

Annonser