Here we go again! Jag fick nyss ett mail från en partikamrat som i samband med en kurs med fackförbundet Handels har fått en bok vid namn ”Förtroendevald i facket” från 2009. Partikamraten i fråga har citerat en del, inte allt, av det som skrivs om SD i boken, och det får mig att se rött av ilska.

Nu visar SD en mer polerad yta än vissa andra extrema högerextrema grupper. Marschkängor & knogjärn har bytts ut mot skjorta & slips, och hakkorset mot den svenska flaggan. Men under den blågula camouflagefärgen framträder den bruna. Det blir tydligt när man studerar partiets program närmre.

Principprogrammet är till sin karaktär nazistiskt.

Uttrycken ”en stat, en nation” överenstämmer – när man ser hur SD definerar dessa begrepp- med Hitlers mest centrala slagord ”ett rike, ett folk, en ledare”Det är bara tredje ledet, en ledare, som SD inte har tagit från förebilden.

Sverigedemokraterna försöker ofta påskina att de företräder den gamla folkhemsideologin, men ser man till deras principprogram bygger de på ett nazistiskt tankegods.

Deras formuleringar i olika saker avslöjar att det handlar om rasism.

Jag är så trött på dessa eviga lögner och på det helt sjuka propagandakrig som förs mot oss i vart och vartannat sammanhang dit vi inte är inbjudna för att kunna försvara oss. Det är som bekant inte första gången det händer!

LO, som distribuerar boken, borde verkligen motivera påståendena en aning bättre än genom att komma med luddiga hänvisningar till en fullständigt godtycklig tolkning av principprogrammet. Det finns inte en enda ordentlig motivering i den text som jag fått ta del av, inga riktiga referat eller citat från principprogrammet. Bara en massa lösryckt ”tyckande”.Vad sägs till exempel om det sista påståendet: ”Deras formuleringar i olika saker avslöjar att det handlar om rasism.” VILKA olika saker? Och vad är definitionen på rasism enligt LO? Att kritisera att vi har den per capita högsta invandringen i hela västvärlden? Slutsatserna är så dåligt underbyggda att en lågstadieelev skulle kunna prestera bättre kausalitet!

Dessutom har LO bevisligen missat en liten detalj. Nämligen den att till och med Expo (Ja, Expo, tro det eller ej!) hävdar att SD inte är vare sig högerextremt eller nazistiskt.

Däremot säger han att Sverigedemokraterna i dag inte står högt i kurs hos vit makt-rörelsen där partiet mer eller mindre anses som förrädare och ibland till och med benämns som ett sionistiskt parti.

Själv anser inte heller Alexander Bengtsson att Sverigedemokraterna i dag kan ses som ett parti inom extremhögern.

Jag tycker mig också minnas att en av Expos företrädare uttalade sig i teve i samband med Jimmie Åkessons sommartal förra året, och då konstaterade att SD inte kan anklagas för att vara ett rasistiskt parti. Ett sådant uttalande från en av SD:s värsta motståndare borde i rimlighetens namn tala sitt tydliga språk. Det är så pass tydligt att till och med LO borde förstå vad som sägs. Med andra ord är det hög tid för LO att tänka om och revidera texten så att den håller sig till sanningen!

När vi ändå är inne på detta med vad som är värdigt en demokrati så vill jag också nämna valsabotaget som uppdagats i Göteborg och som PI skriver om. I vanlig ordning har SD:s postutskick inte kommit fram till hushållen, och denna gång bevisligen på grund av att en brevbärare valde att istället slänga posten. SD:s valsedlar har dessutom saknats i åtminstone en vallokal. En dålig repris på höstens val…

Och så en sak till. Jag fick en kommentar här i bloggen tidigare ikväll, en i en lång rad kommentarer som uttrycker i princip samma farhågor.

Jag hade gärna ställt upp som politiker och jag får ofta höra att jag borde bli politiker men:
1. Jag skulle förlora jobbet om jag ens tryckte på en Facebook-Gilla-knapp för SD… De kan nog inte sparka mig men göra mina uppgifter och villkor så sura att det inte skulle fungera att vara kvar inom ett yrke jag älskar men som bara finns på en arbetsplats där jag bor.
2. Jag kan inte utsätta barnen för de risker det innebär med stenkastning, slagord och uteslutning ur sociala kretsar.

Kämpa på ändå så röstar jag vart fjärde år och ”kampanjar” vid fikabord och parmiddagar i samma syfte istället.

Ännu än gång… är detta värdigt en demokrati? Ska man behöva avstå från att vara politiskt aktiv på grund av rädsla för att riskera sitt jobb eller sin familjs trygghet?

UPPDATERING

Jag har fått in ytterligare kommentarer till detta inlägg. Citerar nedan:

Angående kommentaren du tar upp i detta inlägg så är jag en av de som kommit i kläm för att jag röstade på SD i senaste valet, och inte dolde de faktum att jag gjorde så.

Jag blev utsparkad från den utbildning jag höll på med pga bland annat mina ”rasistiska” tankar som förknippades med att jag röstade på SD. Som personen i kommentaren skrivit så är jag livrädd för att bli utkastad från jobb och hem om det är så att jag skulle visa att jag stödde SD mer.

Den utbildning jag gick, som jag gick för att jag ville hjälpa till att skapa trygghet i samhället var till Fritidsledare, hade gått 1,5 år av en 2 årig utbildning.

Några tidigare inlägg om samma teman:

Artikel från PI: Så fostras skolungdomar till att få ”rätt” politiska åsikter.

Annonser