Jag borde ha somnat för länge sen. Men här sitter jag, med huvudet fullt av tankar och en hård knut i magen. Det går bara inte att sluta tänka på vad som hänt i Norge idag, på alla de som skadats, som dödats, som chockats. På alla anhöriga som förlorat någon de älskar. Det gör mig så ont, och jag (som aldrig gråter) gör det nu för andra gången idag.

Jag vet inte vad jag mer ska skriva. Orden tar liksom slut. Jag menar, VAD som jag skriver kan förändra det som hänt? Inget, absolut inget. Hur mycket jag än önskar det. Allt som finns att göra är att be en bön om att det aldrig någonsin ska kunna ske något liknande igen, och göra allt som är möjligt för att förebygga det.

Mina tankar går till alla er som drabbats idag.

Annonser