När jag var på kontoret i fredags såg jag att jag hade fått ett brev via partiets postbox. Jag hann dock inte öppna det då, utan gjorde det istället idag precis innan jag skulle iväg på sammanträde med kultur – och fritidsnämnden. Innehållet fick mig att… ja… vad ska jag säga. Budskapet kände jag ju igen, flera kvinnor i partiet har fått ta emot nästan exakt samma hot före mig och det tog väl udden av det hela en aning. Men det kändes ändå som om luften gick ur mig och som om blodet frös till is för några sekunder. Det är alltid först när det drabbar en själv som man förstår fullt ut hur det känns… att öppna ett brev och mötas av något sådant.

Namnet som står som avsändare har jag avsiktligt gjort oläsligt, då det med 99,999 % säkerhet är en helt oskyldig person. Hotet är polisanmält. För övrigt det andra hotet jag anmäler på bara en vecka. Vår demokrati mår verkligen underbart bra! (Ja, den sista meningen är skriven med djup ironi.)

Annonser