Idag skickade jag in en ny motion till landstinget, om omskärelse av pojkar. Utan tvivel den längsta motion jag någonsin skrivit. Hoppas att ni orkar läsa den!

Motion.

Landstinget ska endast utföra och bekosta omskärelse av pojkar när det finns medicinska skäl.

Den första oktober 2001 trädde lagen om omskärelse av pojkar (OmskL) i kraft. Lagen reglerar omskärelse av pojkar upp till 18 års ålder, med avseende på omskärelse som inte utförs av medicinska skäl utan av kulturella och religiösa.

Syftet med att låta lagen träda i kraft var att undvika att omskärelser utförs illegalt med bristande hänsyn tagen till pojkarnas bästa, och därmed fastslås i lagen att omskärelse endast får utföras av legitimerad läkare eller av person som har särskilt tillstånd att utföra omskärelse. Det kan kort och gott beskrivas som att lagen syftar till att minska antalet fall av ”köksbordskirurgi”.

Socialstyrelsen fick i uppdrag av regeringen att rapportera vilka effekter lagen fått, och så gjordes 2005. Det som då framkom var att det skett en viss förbättring av hygien – och smärtlindringsrutiner hos de få som begärt och beviljats tillstånd att utföra omskärelse. Dock förekom fortfarande att personer utan tillstånd utförde ingreppet, och inte heller hade lagens syfte, det vill säga att skydda pojkarna från att komma till skada i samband med ingreppet, uppnåtts. Tvärtom framhålls i en utredning från riksdagens utredningstjänst att det finns tragiskt många exempel på pojkar som efter omskärelse drabbats av infektioner, blödningar, svårigheter att urinera, förträngningar, svullnad, vävnadsdöd och blodstockning.

Regeringen gav därefter Socialstyrelsen i uppdrag att utreda varför och i vilken omfattning pojkar omskärs utanför tillståndsgiven verksamhet. Dessutom ålades Socialstyrelsen att föreslå åtgärder för att garantera att ingen pojke ska fara illa inom omskärelseverksamheten som helhet.

Resultatet av utredningen samt förslag på åtgärder presenterades 2007 i rapporten Omskärelse av pojkar – Rapport av ett regeringsuppdrag (S2005/7490/SK). I rapporten uppskattades att det totalt utförs cirka 3000 omskärelser varje år, och att det av dessa är uppskattningsvis mellan 1000 – 2000 omskärelser som utförs illegalt.

För att komma till rätta med problemet med illegala omskärelser föreslog Socialstyrelsen att det för pojkarnas bästa skulle lagstiftas om en skyldighet för landstingen att erbjuda omskärelse utan medicinska skäl. SKL var däremot av annan uppfattning och menade att en sådan skyldighet enligt lag inte är nödvändig. Istället förordade SKL en rekommendation till alla landsting och regioner om att erbjuda omskärelse utan medicinska skäl, och ett förslag till sådan rekommendation sändes sedan ut på remiss.

Landstinget Sörmland gav ett remissvar till SKL i januari 2009, och i detta remissvar framfördes önskemål om vissa förtydliganden men inga invändningar mot rekommendationen som helhet. Istället resulterade rekommendationen i en vårdrutin för rituell omskärelse av pojkar inom landstinget Sörmland.

Sedan mars 2009 gäller i Landstinget Sörmland att rituell omskärelse utförs på pojkar som är minst 1 år gamla och som väger minst 10 kg, och att föräldrarna betalar 1000 kr för operationen medan mottagningsbesöket är kostnadsfritt. Denna avgift hör enligt statistik som erhållits genom riksdagens utredningstjänst till de lägsta i riket (avgiften varierar mellan 1000 – 10 000 kr) och kan därför förmodas vara subventionerad med skattemedel istället för att motsvara det självkostnadspris som landstinget enligt kommunallagen har rätt att ta ut för ingreppet.

Tilläggas bör också att inte alla landsting följt rekommendationen från SKL. Vissa erbjuder inte omskärelse alls, förutom av medicinska skäl. Och några hänvisar till andra landsting men bekostar ingreppet.

Att lagen om omskärelse alls trädde i kraft, och att Landstinget Sörmland därefter valt att följa SKL:s rekommendationer, är att betrakta som mycket anmärkningsvärt på flera sätt, inte minst med hänsyn tagen till vad som anges i såväl Barnkonventionen som Europakonventionen som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

I dessa fastslås nämligen, bland annat, att barn ska ha rätt att komma till tals i frågor som rör dem själva, att pojkar och flickor ska ha samma fri – och rättigheter, att åtgärder ska vidtas för att skydda barn mot alla former av skada eller övergrepp, att friheten att utöva religion får inskränkas genom lagstiftning med hänsyn tagen till skydd för hälsa, att varje människa har rätt till kroppslig integritet, och att åtgärder ska vidtas för att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa.

På vilket sätt kan en ettårig pojke, som ännu inte ens kan prata, komma till tals angående ett oåterkalleligt ingrepp som han utsätts för och som kan komma att ge negativa konsekvenser under resten av hans liv? På vilket sätt skyddas en pojkes rätt till kroppslig integritet när han utsätts för ett kroppsligt ingrepp med hänsyn tagen till föräldrarnas och inte pojkens egen önskan? På vilket sätt skyddas en pojkes hälsa genom att samhället visar tolerans för och till och med utför en traditionell sedvänja som ibland ger upphov till livslånga, fysiska problem?

Svaren på alla frågorna är givna. Pojkens hälsa, integritet och rätt att komma till tals skyddas inte alls. Dessutom nekas pojkar de rättigheter som flickor har, då pojkarna utsätts för en form av könsstympning som till graden visserligen är mildare än den som flickor utsätts för, men som likväl är en könsstympning. Och det sker med samhällets godtycke, medan liknande ingrepp på flickor enligt lag är förbjudna.

Det måste ifrågasättas varför pojkarna inte ges samma rättsliga skydd av sin kroppsliga integritet och hälsa som flickorna ges.

Det bör också påpekas att erbjudandet om att utföra omskärelse är kontraproduktivt om syftet verkligen är att garantera att pojkarna inte kommer till skada. Ska en attitydförändring ske i syfte att avskaffa en traditionell sedvänja som är skadlig för barns hälsa så borde samhället visa ett tydligt avståndstagande mot omskärelse. Inte göra tvärtom och både legalisera och utföra ingreppet. Ett sådant agerande kan inte tolkas som ett avståndstagande, utan tolkas snarare som en uppmuntran om att fortsätta med sedvänjan. Genom att legalisera och erbjuda utförande av ingreppet ges sedvänjan legitimitet, på bekostnad av pojkarnas rättigheter och i strid med de konventioner och deklarationer som Sverige förbundit sig att arbeta utifrån.

Dessutom öppnar legaliserandet och utförandet upp för tveksamheter av principiell karaktär. Det finns många andra handlingar som är förbjudna enligt lag, och som trots det utförs men då illegalt. Vilka av dessa handlingar ska legaliseras och erbjudas i offentlig regi i någon slags vag förhoppning om att legaliserandet ska göra handlingarna mindre förödande? Ska barnaga erbjudas under kontrollerade former i offentlig verksamhet så att barnen inte behöver bli slagna hemma? Ska vi legalisera misshandel och ge kurser i hur man misshandlar utan att orsaka alltför allvarlig skada, för att minska antalet fall av allvarlig misshandel?

Nej, det ska vi självklart inte göra. Det finns nog inte någon som skulle få för sig att legalisera eller utföra något av detta. Men vilken är egentligen den principiella skillnaden vid en jämförelse med legaliserad omskärelse?

Avslutningsvis finns enligt riksdagens utredningstjänst inte någon statistik som visar utvecklingen över tid när det gäller hur vanligt det är med omskärelser, varken de legala eller de illegala, och varken sedan legaliseringen trädde i kraft eller dessförinnan. Därmed finns inget som helst stöd för att tro eller hoppas att syftet med legaliseringen och med att erbjuda ingreppet inom hälso – och sjukvården ska vara på väg att uppnås. Det finns inga som helst tecken på att färre pojkar far illa än tidigare, och det kan då inte längre finnas några som helst godtagbara skäl till att fortsätta erbjuda omskärelser utan medicinska skäl.

Med anledning av det som ovan anförts yrkas på att Landstingsfullmäktige beslutar:

att Länssjukvårdsnämnden så snart som möjligt upphäver nu gällande vårdrutin för omskärelse och därefter inte erbjuder eller bekostar omskärelse av annat än medicinska skäl.

För Sverigedemokraterna Södermanland

Therese Borg

Motionen som pdf-fil: Motion om omskärelse av pojkar

Relaterat: Sörmlands radio

Annonser