Idag har jag och Carina Herrstedt fått en artikel om hedersproblematik publicerad på Newsmill. Läs den gärna, antingen på Newsmill eller nedan.

Regeringens passivitet är ett svek mot utsatta kvinnor

Under alltför lång tid har många personer förnekat förekomsten av en förtryckande och våldsam hederskultur och samma personer har även menat att det är rasistiskt att prata om hederskultur. Det finns också en utbredd okunskap om att hedersproblematiken på många sätt skiljer sig från det som brukar benämnas ”mäns våld mot kvinnor” eller ”våld i nära relationer”. Vidare verkar det bland de som har kunskap finnas en utbredd ovilja att prata öppet om problematiken och att ta ställning. Troligen på grund av en utbredd rädsla för att bli anklagad för rasism.

Låt oss därför råda bot på tystnaden och okunskapen genom att tala klarspråk och peka på två grundläggande skillnader mellan hedersproblematik och våld i nära relationer.

  1. Förtryck och våld i hederns namn är socialt accepterat, legitimerat och till och med en näst intill tvingande norm i många kulturer medan förtryck av och våldsutövning mot kvinnor och barn kraftigt fördöms i den svenska kulturen.
  1. Hedersförtryck och hedersvåld handlar inte om ensamma män som utövar förtryck och våld mot sina kvinnliga partners på grund av kontrollbehov eller missbruksproblem, utan om systematiskt förtryck och våld som ofta en hel familj och släkt och även bekanta, inklusive mödrar och andra kvinnor, utövar mot den enskilda individen. Hela nätverk på uppåt 150 personer kan vara involverade i kontrollen av en enda enskild ung kvinna, och något liknande existerar inte när det gäller etniskt svenska mäns våld mot sina kvinnliga partners, eller etniskt svenska kvinnors våld mot sina manliga partners, eller våld i samkönade relationer.

Medvetenhet om dessa skillnader leder till den självklara slutsatsen att hedersproblematik är väsensskilt från annat våld i nära relationer, och att det därför också krävs helt andra åtgärder.

Tyvärr verkar regeringen, som har det yttersta ansvaret, efter snart 6 år vid makten och efter upprepade uttalanden om att man aktivt jobbar med att skaffa kunskap om problematiken för att kunna ta fram lämpliga åtgärder, fortfarande inte ha förstått ett enda dugg av vad det hela handlar om. Exempelvis kunde vi i DN nyligen läsa ett uttalande av regeringens nya nationella samordnare mot våld i nära relationer, Carin Götblad, angående hur man ska komma till rätta med hedersproblematiken:

”Pojkar och män behöver träna på att sätta ord på sina känslor för vi vet att det är en fundamental sak för att inte ta till knytnävarna. Våld i nära relationer är till största delen ett mansproblem.”

Denna skrämmande brist på kunskap i kombination med regeringens underlåtenhet att på allvar sätta in åtgärder mot problematiken trots att det sedan länge funnits ett akut behov, har resulterat i att ytterligare en ung kvinna, denna gång i Landskrona, nyligen mördats i hederns namn. Underlåtenheten att agera har också resulterat i att tiotusentals unga kvinnor (till viss del även unga män) i Sverige dagligen utsätts för förtryck, hot och våld i hederns namn.

För oss i SD-Kvinnor är detta oacceptabelt. Vi vill se att en mängd åtgärder omedelbart sätts in, och den första och på lång sikt viktigaste åtgärden är en omställning från integrations – till assimileringspolitik. I praktiken innebär det att det måste bli ett slut på att legitimera och uppmuntra hederskultur genom att exempelvis införa separata badtider för kvinnor, ge föreningsstöd till föreningar som inte i praktiken erkänner kvinnors lika rätt, samt operera in nya mödomshinnor på unga kvinnor, eller rekommendera dem att sticka sig i slidan men en nål för att i samband med bröllopsnattens första samlag framkalla blödning, som ett tecken på oskuld. Detta handlar nämligen inte om att visa tolerans för olikheter, utan om att svika vårt lands mest utsatta kvinnor och om att hjälpa till att upprätthålla normer som går stick i stäv både med vår svenska syn på kvinnors och mäns lika värde och med svensk lagstiftning.

Endast genom att stå fast vid våra värderingar och genom att kräva att nyanlända respekterar svensk lagstiftning kan vi underlätta nyanländas anpassning till den svenska synen på kvinnan, och på sikt komma till rätta med hedersproblematiken.

I syfte att förhindra att fler faller offer för hederskultur och för att förbättra omhändertagandet av de offer som redan är drabbade behövs dessutom en satsning på att stärka befintliga åtgärdsprogram mot hedersförtryck samt på ny forskning och nya förebyggande åtgärder. Därför menar vi att minst 50 miljoner kr årligen bör flyttas från genusforskning och från de statligt finansierade jämställdhetsprojekt som inte uppvisar någon reell inverkan på den faktiska jämställdheten i samhället, exempelvis sådan forskning som försöker klarlägga om en gaffel ses som manlig eller kvinnlig, för att istället specifikt öronmärkas för kampen mot hedersproblematiken.

Självklart ska arbetet mot våld i nära relationer fortsätta parallellt med arbetet mot hedersproblematiken, men det är viktigt att ta fram skilda åtgärder för skilda problem och därför är det också viktigt att öronmärka pengar just för att motverka hedersproblematiken, så att det arbetet inte glöms bort.

Åtgärderna som redogjorts för ovan är bara en start, många fler behövs, inte minst vad gäller förbättringar av lagstiftningen och kraftig skärpning av straffen för de som begår brott i hederns namn. Även när det gäller tvångsäktenskap, som är en del av hedersproblematiken, behövs lagändringar. Detta kommer vi att arbeta för.

Therese Borg & Carina Herrstedt

Mer om hedersproblematik: https://thereseborg.wordpress.com/category/hedersproblematik/

Annonser