För att undvika spekulationer som kan sluta i helt felaktiga slutsatser kommer här detta inlägg.

Det är alltså som så att jag står inför en stor förändring i livet. En förändring som varit förknippad med svåra val då den kommer att medföra vissa negativa konsekvenser, och en förändring som jag inte alls kunde förutse när jag gav mig in i kommun – och landstingspolitiken 2010. Då var jag ensamstående mamma, singel, och fast övertygad om att jag skulle bli kvar i Eskilstuna för evigheters evigheter.

Saker och ting har förändrats sedan dess. Jag har träffat en man som även han är aktiv SD-politiker och småbarnsförälder, och som bor i Skåne. Tid har gått, det långa avståndet oss emellan har kommit att bli allt mer olidligt att hantera, och vi bestämde oss för en tid sedan för att flytta ihop. Efter att hänsyn tagits till bådas våra situationer med avseende på barn, bostad, trygghet/utsatthet, och till vilken konsekvens det får för partiet beroende på vem av oss som flyttar, har vi landat i att det bästa för oss alla är att jag flyttar till Skåne istället för att han flyttar till Eskilstuna.

Och så blir det nu alltså. Jag blir kvar i Eskilstuna till juli, sen lämnar jag både mina förtroendeuppdrag i kommun och landsting och min tjänst som politisk sekreterare.

Men, och det vill jag vara tydlig med, jag kommer inte att lämna partiet bara för att jag lämnar mina lokala uppdrag! Absolut inte! Tvärtom kommer jag att sitta kvar i partistyrelsen, medlemsutskottet och SD-kvinnor. Det är också mycket möjligt att jag med tiden kan rycka in och vid eventuellt behov ta på mig uppdrag i min nya kommun. Om så blir fallet får tiden utvisa.

Även om det för mig som privatperson kommer att bli mycket bättre med det allra mesta i livet efter flytten så är inte allt positivt. Tvärtom blir det tyvärr en tom stol jag lämnar efter mig i kommunfullmäktige. Detta beklagar jag av hela mitt hjärta! Men jag kan faktiskt inte se någon hållbar lösning på problemet. Ska den tomma stolen undvikas måste jag bo kvar i Eskilstuna tills efter nästa val. Det handlar om drygt två år. Och under så lång tid kan vi inte ha det som idag, med ett ständigt resande med eller utan barn mellan Sörmland och Skåne. Det tär för mycket på oss alla att ha det på det sättet.

Jag hoppas verkligen att det finns en förståelse för detta! Dessutom hoppas jag på att alla ni som röstat på oss, som vill se att SD har en reell inverkan i kommunpolitiken, funderar på om ni inte skulle kunna tänka er att själva bli aktiva. Vi har blivit många fler aktiva efter valet, men har fortfarande behov av att bli fler för att i framtiden med all säkerhet slippa sådana tråkiga situationer som denna, där det blir en tom stol på grund av att det inte finns ersättare att ta in vid behov. Ni behövs!

Annonser