I måndags publicerades en kolumn av Jenny Nordberg i Svenska dagbladet. Det som Nordberg skrev i kolumnen var rent ut sagt upprörande, så pass upprörande att en sympatisör kontaktade mig och meddelade att han hade avslutat sin prenumeration på Svenska Dagbladet efter att ha läst kolumnen.

För min egen del var det inte aktuellt att avsluta någon prenumeration, eftersom jag inte har någon sådan. Istället valde jag att bemöta Nordberg genom att skriva en egen text. Den har nu publicerats på Newsmill, och kan läsas via denna länk eller nedan.

SD är ett parti för helt vanliga kvinnor

Idag läste jag en kolumn av Jenny Nordberg publicerad i måndagens Svenska Dagbladet. Det går inte att säga annat än att det var en av de mest surrealistiska läsupplevelser jag någonsin haft.

Varför? Jo, för att det som stod att läsa var så totalt verklighetsfrämmande att det måste ha varit ett rent konststycke att med fantasins hjälp åstadkomma dessa textrader.

Jenny Nordberg tar avstamp i en enskild sverigedemokrats fullständigt oacceptabla ord, yppade för 2,5 år sedan. Ord som av varenda en av alla hundratals sverigedemokrater jag känner, såväl kvinnor som män, har fördömts som just oacceptabla.

Trots detta låter Nordberg de oacceptabla orden utgöra grund för generalisering. Helt plötsligt är det inte frågan om vad en person sa en natt för några år sedan, utan orden får i Nordbergs surrealistiska text falskeligen vittna om ett helt partis syn på kvinnor, och på människor som är ”svarthåriga” för att använda Nordbergs egna ord.

Sverigedemokraternas kvinnosyn och syn på ”svarthåriga” jämställs i Nordbergs surrealistiska text med högerextremisters, rasisters, fascisters, och med kvinnosynen bland ”afghanska fundamentalist – skägg”. I Nordbergs surrealistiska text påstås att Sverigedemokraterna anser att kvinnor är mindre intelligenta än män, samt att kvinnor ska stanna inomhus och ta hand om sina män och föda barn istället för att förvärvsarbeta. Nordberg går till och med så långt som till att konstatera att ”SD är inget för en vanlig svensk kvinna”.

Allt detta skriver Nordberg alltså utifrån några ord som enligt varenda sverigedemokrat jag känner är oacceptabla, och jag kan för egen del bara konstatera att Nordberg har helt fel. Fel, fel, fel.

Sverigedemokraterna är ett parti som värnar kvinnors rättigheter i allra högsta grad. Både SD och SD-Kvinnor står för lika rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor. Partiet förespråkar valfrihet inom familjepolitiken för att kvinnor och män ska kunna välja hur de vill leva sina liv för att må bra, och visar stark tilltro till kvinnors kompetens, styrka och förmåga att ta eget ansvar genom att säga nej till kränkande och offerstämplande positiv särbehandling av kvinnor. SD och SD-Kvinnor jobbar för att både kvinnor som män ska uppleva förbättrad trygghet såväl i hemmet som i det offentliga rummet, och vill lägga extra fokus på att hjälpa de som idag är mest utsatta i samhället.

Både SD och SD-Kvinnor förespråkar, vilket Nordberg nämner men väljer att vinkla för att falskeligen belägga oss med tvivelaktiga åsikter, en mängd åtgärder för att hjälpa de som faller offer för hedersrelaterade brott.

I mina ögon är SD därmed, mer än något annat parti, verkligen ett parti för vanliga svenska kvinnor. Partiet har den politik som många kvinnor, även de kvinnor som invandrat till Sverige eller som är andra generationens invandrare, har saknat i så många år. SD är i dagsläget det enda parti som på allvar står upp för kvinnors rätt till valfrihet, för kvinnors rätt att bli tagna på allvar och respekterade, samt för kvinnors rätt att känna sig trygga. SD är också de enda som står upp för även invandrade kvinnors rättigheter när till och med feministerna sviker.

Tyvärr förmår Nordberg tydligen inte se detta. Kanske för att hon inte valt att på allvar sätta sig in i det hon skriver om utan istället verkar se det som viktigare att sitta framför datorskärmen och plita ner surrealistiska texter i vilka människor födda i andra länder än Sverige klassificeras som ”svarthåriga” eller som ”afghanska fundamentalist – skägg”. Det är inte utan att jag, med avseende på hennes val av i mina ögon oacceptabla ord, undrar hur det egentligen står till med Nordbergs egen människosyn, och framförallt med hennes syn på människor med ursprung utanför Sveriges gränser.

Det enda i Nordbergs text som faktiskt kan spåras tillbaka till verkligheten utan att ha belagts med alltför grova vinklingar och lögner är det som hon skriver om att ”inskränka den svenska aborträtten”. För jodå, det stämmer att SD-Kvinnor vill se en utredning av hur långt in i graviditeten abort ska kunna beviljas. Detta för att det idag finns fullt livsdugliga foster som aborteras sent i graviditeten, och det även när det inte föreligger risk för moderns liv och hälsa.

SD-Kvinnor vill också att gränsen för fri abort sänks till vecka tolv, samma gräns som råder i våra grannländer, och att det därefter ska vara möjligt att göra abort med tillstånd från Socialstyrelsen. Det ofödda barnet är en unik individ vars rätt att leva måste vägas mot föräldrarnas önskan att slippa bli föräldrar, med alltmer tyngd för varje graviditetsvecka som går. Dessutom ökar risken för komplikationer ju längre gången graviditeten är. De aborter som utförs efter den tolfte graviditetsveckan är betydligt mer smärtfyllda, komplicerade och utdragna än de som sker tidigare.

SD-Kvinnor står däremot inte bakom några förslag om att införa böter för abort. Absolut inte.

Nordberg kallar alltså detta för att inskränka aborträtten, och så kan man välja att uttrycka det. Själv vill jag snarare kalla det för att värna bibehållen aborträtt, dock med ökad hänsyn tagen till det ofödda barnets rätt till sitt liv.

Avslutningsvis ger jag Nordberg bakläxa. Läs på, ordentligt, om vad SD och SD-Kvinnor står för, innan nästa kolumn om oss författas. Se också till att inte generalisera mer än vad det statistiska underlaget (en person i detta fall) medger. Denna gång blev det nämligen inget annat än ett underkänt i betyg, på grund av såväl grova faktafel som allvarliga metodikfel.

Therese Borg