Jag har alltid varit förespråkare av en i många ögons väldigt provocerande åsikt: var och en ansvarar själv för sina handlingar och kan ALDRIG URSÄKTA dessa handlingar med olyckliga omständigheter. Omständigheter kan FÖRKLARA, men aldrig URSÄKTA. Så… ta ansvar för dig själv och skapa det samhälle du vill leva i genom att VARA den förändring du vill se! Agera inte kontraproduktivt för att sedan klä på dig offerkoftan och vänta dig medömkan för ditt dåliga agerande!!!!
Känns extra angeläget att skriva dessa ord ikväll… anledningen… ja den kan ju lämnas fri för spekulation 😉
Therese Borgs blogg 
Jo provocerande kan jag förstå att din ståndpunkt är för dem som har psykisk sjukdom eller pga missförhållanden under barn och ungdomsår haft svårt att hitta fotfäste och liksom ”ramlat ned på trossbotten” där andra som har åtminstone en aning grundtrygghet ramlat på ngt stabilare golv när det blåsit för hårt. Är det en synpunkt som man har generellt inom SD att om man inte kan vara sin egen lyckas smed fullt ut så får man faan skylla sig själv?
Man kan inte alltid göra rätt. Det är mänskligt att fela, det är av det man lär sig! Och för den som har svåra omständigheter är det större risk att göra fel på grund av att hela världen gungar… Men när man gör fel så måste man kunna stå för det, se sin egen roll i det som hänt. Inte bara skylla på andra, eller på samhället, eller på myndigheterna, eller på vad det nu må vara. Man måste se att man gjort ett aktivt val, stå för det, och göra bättre nästa gång! I alla fall om man ska ha rätten att vara kritisk mot ANDRAS sätt att agera. Kan min inte ta kontroll över sitt eget beteende och ta ansvar för de val man gör kan man inte heller kräva vare sig ansvar eller kontroll från någon annan.
Psykisk sjukdom nämner du. Och visst, det finns många psykiska sjukdomstillstånd som gör att man inte kan ta ansvar för sitt agerande. Men det är inte människor med psykisk sjukdom jag syftar på, utan fullt friska människor.
Ann Eliasson: Jag skall ge dig en hint.
Det börjar på H och slutar på usby.
Hur kommer det då sig att så många företrädare för SD tycks bli ursäktade internt när de på fyllan bloggat/twittrat/chattat rasistiska åsikter och påstående ?
Det råder väl nolltolerans inom SD?
Men det är väl skill ad på folk och folk???
”…tycks bli ursäktade…” Om det tycks så, så är det inte med verkligheten överensstämmande. Nolltolerans råder och en noggrann bedömning görs i varje enskilt fall då någon uttalat något som inte är i enlighet med SD:s grundläggande värderingar.