Jag är less. Så förbaskat less på att ideligen få höra om att SD har en dålig kvinnosyn, att SD inte är ett parti för kvinnor, att SD har en kvinnofientlig politik, att männen i SD tydligen ska vara annorlunda än alla andra män och se ner på kvinnor mer än vanliga normala män gör, att vi kvinnor i SD är bakåtsträvande och inte förstår vårt eget bästa och inte har förmåga att se ”patriarkatet” och de ”härskartekniker som gör oss till offer för mäns verbala, fysiska och sexuella våld” . Klartext: BULLSHIT!

Ärligt talat nu. Therese är 36 år gammal. Therese har (om hon nu får vara så där jobbigt och påträngande ärlig och privat om saker och ting för första gången någonsin i hela sitt liv) blivit misshandlad flera gånger, varit utsatt för flera våldtäktsförsök, blivit våldtagen, levt med starka hot som en del av sin vardag för att hon varit fräck nog att försöka leva sitt liv så som hon själv vill, blivit klappad på huvudet och kallad lilla gumman och fått ”hjälp” som hon aldrig bett om såååååå många gånger, blivit avbruten otaliga gånger när hon försökt framföra något viktigt i både privata och professionella sammanhang, fått höra fler nedlåtande och kränkande ”skämt” än vad som varit ens i närheten av okej (att hon fått stå ut med otrohet och förklarats dörrmatte-värde och fått ta emot de grövsta lögner som om hon vore dum i huvudet och inte förstod bättre än att tro på skiten antar jag är normal vardag och inte ens behöver nämnas *ironi*).

Guess what! INGEN av de allvarligare händelserna har en sverigedemokratisk man gjort sig skyldig till! I några FÅ fall har de så kallade skämten och förmågan att avbryta kommit från sverigedemokrater… men då ungefär lika ofta från kvinnor som från män.

Aoooouuuch! Passade inte så bra in i bilden av vad många gärna vill tro va?

Låt mig fortsätta. Jag, med min historik, är inte längre naiv. Jag ser vad som saknas i samhället, på en högre och strukturell nivå, för att vi ska få en antydan till äkta jämställdhet i detta land. Samma sak som jag menar att vi behöver i samhället hittade jag för ett antal år sedan hos SD: Kvinnor KAN, och måste få veta att de kan. De behöver INTE få höra att de är ”offer för patriarkatet”, eftersom offerstämpeln försvagar och passiviserar och blir självuppfyllande. Se till att kvinnor får SAMMA villkor som männen, inte förmåner på männens bekostnad. När vi konkurrerar på samma villkor som männen och inser att vi ofta presterar bättre (sorry guys, men det händer ju faktiskt att vi är en aning bättre på vissa saker😉 )… då växer vi och blir starka. Vi får det viktigaste av allt, och det är tron på oss själva och med det en värdighet som det ska mycket till för att vi ska låta någon kränka!

Det finns så oerhört mycket mer i SD:s konkreta politik som jag anser är som klippt och skuren för vilken vanlig kvinna som helst. Som t ex rätten att få ha äkta känslor utan att skämmas för det! Nämnas kan sådant som känslan av att vilja ha så många timmar som möjligt med sina barn när de är små, för att man inser att varje förlorad timma aldrig kommer åter. Medan så gott som hela övriga politiska Sverige menar att det är ”fel” att vilja vara med sina barn under de första åren (hur kan det vara fel att ha normala instinkter och känslor?????), att barnen så snart som möjligt ska börja i förskolan för att mamma och pappa ska göra karriär och bidra till att öka BNP (eller för att det offentliga måste uppfostra barnen eftersom föräldrarna inte är att lita på när det gäller att skapa goda medborgare *nästan ordagrant citat från vänstern*) så menar SD att grunden för ett bra samhälle är familjen. Och jag instämmer fullt ut!

Jag kommer aldrig att komma över det fruktansvärda och alldeles för tidiga och förmodligen på sikt förödande uppbrott som jag var tvingad att ha från min dotter när hon var 1,5 år och behövde börja på förskola för att jag inte hade någon som helst ekonomisk möjlighet att stanna hemma längre. Hon var allt annat än redo för det uppbrottet, och eftersom hon inte var det var inte jag det heller… och det har satt sina spår. Välmående föräldrar, barn som får växa upp i trygghet: Det är vad som saknas i detta land för alla de familjer som inte passar in i förskolemallen från 1 års ålder. Och det väcker ett krav på att det finns alternativ som passar för alla familjer, både för de som behöver ta det lugnt och ha mer tid med barnen, och för de som vill göra karriär redan när barnen är bara året gamla.

Nog om det . Jag skulle kunna skriva i evighet om alla SD:s politiska ståndpunkter som gör dem till ett i allra högsta grad kvinnovänligt och familjevänligt parti. Men jag tänker byta spår innan jag fastnar i något som bara blir politik istället för det som detta var ämnat att vara: en personlig berättelse om att vara kvinna och Sverigedemokrat.

Jag kommer aldrig att glömma när jag blev aktiv Sverigedemokrat. Hur jag kort därefter, för första gången i mitt liv, kände att jag bemöttes med genuin respekt för mitt arbete. Att mina förslag och idéer uppskattades och fick positiv respons istället för att bemötas med nedlåtande trams. Att jag bemöttes som människa, som blivande politiker, inte som kvinna.

Inte heller kommer jag att glömma allt det jag bevittnat under de år som gått sedan jag blev aktiv. Jag minns så väl alla de gånger jag sett personer från andra partier dricka en aning för mycket, bli en aning för flirtiga, ”råka” lägga handen på min midja eller rygg och låta den ligga kvar där en aning för länge (inte ta i SD ens med tång????), ”råka” tillbringa natten med en annan person än den som tålmodigt väntar där hemma i tron att ingen märker det medan vi alla skakar på huvudet och tappar all uns av respekt. Alltför väl minns jag socialdemokraten i stark maktposition och med väl tilltagen lön som gärna skämtade inför en hel nämnd om att han hade en ringsignal som lät som en apa när hans fru ringde…det är ju respekt och inte ett dugg nedlåtande *ironi*.

Nej. Alla Sverigedemokrater är inte änglar. Det är inte det jag försöker säga. Jag har träffat på några enskilda SD:are som gått över gränsen och uppvisat ett sexistiskt och ibland mycket obehagligt beteende. De finns, självklart (och med handen på hjärtat har jag märkt att de finns även bland kvinnorna)!

Men om jag jämför med män i allmänhet, män som är politiskt obundna eller är med i andra partier än SD, så framstår faktiskt männen i SD som rena rama änglarna.

Jag vidhåller det jag skrev tidigare i texten. Att jag aldrig förr har behandlats på ett så bra sätt utifrån min kompetens och mina insatser som jag gjort sen jag gick med i SD. Vad några enskilda individer har gjort i form av övertramp har inte med den saken att göra. Sett till helheten så är helt enkelt Sverigedemokraterna ett parti som lever som de lär, och som i allra högsta grad är ett parti för kvinnor!

Mina erfarenheter av livet är, som framgått, inte bara positiva. Jag har genomgått helvetet några gånger om och har ändå kommit igen. Det har lärt mig en hel del. Om mig själv, och om personer i min omgivning… och om det samhälle vi lever i. Jag ser vad som saknas, vilka förändringar som behövs, och jag anser att SD är svaret på det jag ser behov av.

Alla ni som läser detta och skriker i högan sky att jag inte ”vet”, att jag inte ”begriper”, att jag ”borde ha mer förståelse för dessa stackars kvinnor som är offer för mäns våld och sexualiserade våld”, att jag borde läsa genusvetenskap och feministisk teori för att SE patriarkatet och förstå hur fast jag är i det”: URSÄKTA mitt klarspråk men ni kan faktiskt bara ta och knipa igen och gå hem och fundera på er egen roll i allt det som är vanliga kvinnors vardag i Sverige idag. Fundera LÄNGE!

Jag VET, jag BEGRIPER, jag har utifrån överjävlig egen erfarenhet FULL FÖRSTÅELSE, och jag har LÄST och LÄST och LÄST och baske mig inte kunnat se den verklighet som ni ser. Jag kan erkänna delar av er sanning för sann, men INTE köpa hela konceptet. Kanske för att jag är alltför medveten om att jag har ett eget ansvar och inte bara kan skylla på de hemska männen…och då framförallt inte på de sverigedemokratiska männen.

Förmodligen är jag klar här. Har jag sagt allt? Jo, det har jag nog, Eller inte. Jag har EN SAK att tillägga. Den tillägnas er som bara älskar att sprida falska rykten och att försöka smutskasta mig. Jag har ALDRIG gått sängvägen till ett enda uppdrag jag har fått i detta parti! Kanske hade jag kunnat prova, och kanske hade det gett någon tillfällig förmån (som säkerligen hade försvunnit relativt fort). Men nej. Jag har för mycket stolthet och värdighet och tycker helt enkelt alldeles för mycket om mig själv för att sjunka så lågt. Så, sorry, ni kan sluta gotta er i vem jag eventuellt har varit i säng med eller försökt hamna i säng med för att få något litet uppdrag här eller där. Det har aldrig hänt…