I helgen som nyss var befann jag mig i Stockholm på Sverigedemokraternas valkonferens.

Det var en mycket trevlig och givande helg. Dels gavs jag tillfälle att umgås med så oerhört många trevliga människor, dessutom kunde jag med glädje konstatera att vi verkligen utvecklats enormt mycket som parti de senaste åren. Okej, det där får jag modifiera en aning. Utveckling har ju funnits hela tiden. Men under den här valkonferensen slog det mig hur stor skillnad det faktiskt blivit under den tid som gått sedan jag först blev medlem. Hur otroligt professionella vi börjat bli!

Vår politik är så oerhört väl underbyggd av såväl fakta som sunt förnuft, och för den person som lever i den helt vardagliga verkligheten kan inte steget vara särskilt långt till att lägga sin röst på oss i de kommande valen: EP-valet i maj och de allmänna valen i september.

Vi sverigedemokrater är ju de enda som har reella lösningar på reella problem!

En av alla de som talade under helgens valkonferens var en före detta kollega till mig. Han sa något som fick mig och alla andra att skratta, men som hos åtminstone mig väckte en känsla av igenkännande och en gnutta….nostalgi? Jag tror att det är rätt ord.

Min före detta kollega pratade om att han är gift med partiet, och att det inte alltid är ett helt okomplicerat äktenskap. Det fick mig att skratta gott, för oj som jag kände igen mig i det han sade.

Det är ju på det sättet det är, för väldigt många av oss gissar jag.

Jag minns det så väl. Hur jag inför valet 2006 läste på Sverigedemokraternas hemsida och tyckte att det lät bra men blev avskräckt av medias skriverier om de ”hemska rasisterna”. Hur jag sedan hösten 2009 läste igen (mycket hade ändrats då sedan 2006) och för första gången i mitt liv blev frälst. Verkligen frälst.

Mitt politiska intresse vaknade redan i tonåren. Jag minns än idag hur jag brukade se på partiledardebatterna inför valen redan in min ungdom, tillsammans med mina föräldrar, och hur jag redan då hade starka åsikter om det som sades.

Jag minns att jag vid en ålder av omkring 20 – 23 år letade efter ett parti att engagera mig i, för att jag tyckte att det var så viktigt det här med politiken. Att få påverka vardagen för människor, göra samhället lite bättre att leva i. Men jag läste partiprogram efter partiprogram och kunde inte riktigt hitta något som kändes rätt. Det fanns vissa bra inslag hos alla de dåvarande riksdagspartierna, men också mycket som kändes helt fel och som jag aldrig hade kunnat ställa upp på.

Så det blev inget politiskt engagemang. Inte förrän jag i en ålder av 32 år upptäckte Sverigedemokraterna och blev frälst. Jag läste principprogrammet, jag läste om partiets åsikter inom olika politiska områden, och det sa klick, klick, klick, klick, klick…

Till en början bestämde jag mig för att bara rösta på partiet i nästkommande val. Jag var ju för guds skull lärare och jag hade hört om hur det går för lärare som blir aktiva för SD. Inte så där jättebra… så det fick väl räcka med att rösta.

Problemet var ju bara det att jag då liksom nu hade svårt att göra något halvhjärtat. Så jag insåg snart att det inte räckte med en röst. Jag borde ju åtminstone bli medlem också, för att ge stöd. Så det blev jag i januari 2010, efter viss vånda eftersom jag var rädd att mitt medlemskap skulle bli känt hos min arbetsgivare.

Men sen kom det ifatt mig igen, det där med svårigheten att göra saker halvhjärtat. Och jag våndades ännu mer, grubblade och grubblade, vägde fördelar och nackdelar mot varandra, och fattade till slut beslutet att bli aktiv kosta vad det kosta vill.

Sen gick det undan som många av er redan vet. Uppdrag efter uppdrag, prövning efter prövning, lärdom efter lärdom. En på många sätt turbulent resa, som ibland varit riktigt svår och tung och som har kostat på oerhört mycket stundtals. Men som också har bjudit på så många fina och roliga höjdpunkter som uppvägt allt det svåra.

Det har gått över fyra år. Jag tyckte kanske att jag var frälst då, men vad är jag då nu? Dubbelfrälst?

Allt det vi står för som parti känns så oerhört rätt och självklart. Att det skulle finnas andra alternativ på den politiska kartan ser jag som fullständigt otänkbart. Jag har under åren som gått haft många och långa samtal och debatter med vänner och bekanta som är av annan politisk åsikt eller som är aktiva politiker för andra partier, men ingen av dem har lyckats rucka mig i min övertygelse, vilka argument de än har serverat. Tvärtom!

Jag brukar verkligen uppskatta att ha dessa samtal och debatter med de som har en annan politisk åsikt för att det tvingar mig att överväga deras argument, fundera på mina egna, väga dessa mot varandra, och landa i en slutsats. Hittills har slutsatsen alltid varit att mitt parti har rätt. Hittills har alltid resultatet av samtalen och debatterna med politiska motståndare varit att jag fått en ännu djupare övertygelse! Troligen har det också fått mig att växa som politiker.

Därför tycker jag om att umgås med de som inte alltid håller med mig. Det ger mig en utmaning, får mig att växa och utvecklas. Dessutom lever jag helt enkelt som jag lär och både accepterar, respekterar och tycker om personer som är av helt annan politisk åsikt än mig. För visst vore livet väldigt tråkigt om alla tyckte precis samma sak, om allt stagnerade på grund av det, och om man aldrig fick en utmaning i att vare sig försöka förstå eller övertyga?

Precis som min före detta kollega sade om sin egen relation till partiet så är även jag gift med partiet (han har dock varit gift längre än mig). Partiet är en naturlig och älskad del av mitt liv, en del som jag ser som svaret på min vilja att göra något bra för samhället. Partiet går när det kommer till kritan före det allra mesta, förutom min dotter, och så har det varit ända sedan jag hittade rätt och blev medlem. Så lär det också förbli.

Därför värmer det så extra mycket i själ och hjärta att se hur mycket vårt parti har utvecklats! Att se vilken potential vi har! Tid har passerat, mycket har hänt på gott och ont, men det som framträder tydligast är visionen av framtiden. En ljus sådan för Sverigedemokraterna och därmed även för Sverige och världen!

Avslutningsvis: Ni som inte redan har sett det bör ta en titt på Jimmie Åkessons tal från valkonferensen. Klicka här.