Min ambition att skriva ofta här i bloggen har väl inte gått så där jättebra med facit i handen. Dag efter dag tänker jag, att idag ska jag blogga. Och helt plötsligt är det natt igen och dags att sova och inte ett ord är skrivet i bloggen. Hopplöst!

Nåja. Nu gör jag ett nytt försök. Det får bli gott om länkar till andra forum där jag skrivit, så att jag slipper återge allt en gång till. Hoppas att ni orkar gå in på länkarna och läsa.

Sist jag skrev hade vi precis hållit ett extra årsmöte vid vilket vi delade den tidigare sammanslagna kommunföreningen i två fristående. Tiden därefter har varit intensiv. Mycket tid och kraft har gått åt till att komma igång med den nya föreningen SD Klippan. Sådant som att uppdatera hemsidan med nya uppgifter, anta ny arbetsordning och delegationsordning, ta fram en ny budget, välja ett arbetsutskott, besöka banken för att få nya firmatecknare… listan på sådana och liknande rutinartade uppgifter kan göras lång. Vi ordnade visserligen det hela ganska snabbt för att sedan kunna lägga fullt fokus på valkampanj, men det tog ändå sin lilla tid till att börja med.

Nog om det. Vi är nu ett bra och sammansvetsat team som jobbar på efter bästa förmåga för det vi alla tror på. Och som vi jobbar! Med facit i handen har vi lyckats åstadkomma ganska mycket under den tid som gått. Några smakprov på det som vi gjort i både stort och smått följer nedan.

Vi bidrog till en trafiksäkerhetskampanjen för barnens skull, och för detta fick vi ett diplom.

Diplom

Diplom

Därefter satte vi full fart med kampanjarbetet inför EU-valet. Flygblad delades ut, vi pratade med väljare, vi bidrog så smått till den Heja Jimmie-kampanj som blossade upp, och vi satte upp affischer. Det hela slutade minst sagt lyckligt när vi fick ta del av det oerhört glädjande valresultatet under den valvaka som hölls hemma hos mig. Inte nog med att det gick så bra på riksnivå, i Klippan fick vi dessutom hela 21,8 % av rösterna!

Parallellt med att vi bedrev valkampanj inför EU-valet pågick också förberedelser inför höstens val och diverse annat arbete. Jag fick till exempel en tidigare skriven ledare publicerad i SD-Kuriren i maj och skrev sen i upprört tillstånd ytterligare en ledare som publicerades även den. Efter många timmars jobb med kamera och vid datorn fick vi sedan också fram färdiga texter och även ganska många foton till ett lokalt flygblad, en valtidning som kommer att skickas ut med post till alla hushåll i Klippan, och ett lokalanpassat postutskick med valsedlar.

Under april/maj började det dessutom hända något väldigt positivt med Facebook-gruppen ”Sverigedemokrater mot rasism och främlingsfientlighet” som jag startade för 3-4 år sedan. Det har inte hänt så mycket alls i gruppen på ganska länge, men under den här perioden började nya gruppmedlemmar så smått att ansluta sig. Och därefter har det verkligen eskalerat. Gruppen har nu över 1100 medlemmar och vi blir allt fler för varje dag som går! Jag ser det dels som ett tydligt tecken på att allt fler börjat inse vad vi som parti står för. Dessutom ser jag det som ett tecken på att vi steg för steg tar tillbaka den rätta innebörden av dessa begrepp och vägrar att låta andra klistra dessa epitet i pannan på oss bara för att de saknar reella argument. Och det var ju precis det som var min tanke från dag 1! Det gäller bara att ha tålamod. En stor portion av den varan!

Allt mer material av alla de slag började också levereras under våren, och sakta men säkert började min lägenhet mer likna en lagerlokal än ett hem. Vidare lyckades jag i mitt i allt detta andra klämma in deltagande i en ordförandeträff i Kristianstad en dag i början av maj. Månadsskiftet maj/juni tillbringade jag sedan i Västerås på partiets OU-dagar där jag och vår förenings vice ordförande Åsa Edvardsson tog del av föreläsningar och hade trevligt med partivänner från hela landet. Jag toppade det med en dag i Stockholm för att närvara vid partistyrelsemöte innan jag efter ett antal dagar på resande fot körde hem till Skåne igen.

Lokalt flygblad

Lokalt flygblad

Lokalt flygblad

Lokalt flygblad

Väl hemma igen efter OU-dagar och partistyrelsemöte blev det minst sagt full fart. På nationaldagen anordnade vi för andra året i rad ett nationaldagsfirande i Stadsparken i Klippan tillsammans med distrikt Syd, och trots att vädret inte var det bästa blev det ett lyckat firande med många deltagare. Bara två dagar senare var det dags för nästa partievenemang, denna gång i form av en kandidatträff i Höör för oss som kandiderar till regionfullmäktige och som har god chans att väljas in. Därefter var det inte många lugna dagar förrän det var dags för oss att delta i några timmar på den årligen återkommande Klippanfestivalen vars arrangörer detta år bjöd in politiska partier för att vi skulle få en möjlighet att presentera vår politik.

Knappt hann vi andas ut efter detta förrän det var dags igen. Denna gång handlade det om Åby marknad i centrala Klippan. Med hjälp av representanter från SDU Skåne lyckades vi bemanna vårt tält från tidig morgon till kväll, trots att det krockade med möte i kommunhuset samma dag. Faktum är att dagen blev mycket lyckad! Vi fick otroligt bra respons från allmänheten, och flera personer ansökte om medlemskap i partiet direkt på plats.

Utöver alla träffar och möten och firanden och marknader och festivaler och valkampanj och annat som jag nu berättat om har vi förstås haft politiska uppdrag att sköta i vanlig ordning med allt vad det innebär i form av handlingar att läsa och möten och yrkanden.

Dessa uppdrag har vi på sistone, precis som så många gånger förr, skött med vissa framgångar istället för med enbart motgångar. Dels har vi under juni månad fått visst genomslag för en motion som vi lämnade in för ganska länge sedan om att göra en lokalutredning. En översyn av kommunens lokaler har nu påbörjats och vår motion har ansetts besvarad i och med det. Glädjande att motionens intentioner faktiskt uppfylls!

Vidare så yrkade vi i KS i början av juni på förändringar av en föreslagen policy för politiska partiers besök i kommunens verksamheter. Det var inga stora förändringar att tala om, men åtminstone förändringar åt rätt håll. Tillsammans med S och Fp fick vi efter votering igenom ett yrkande om att partiers besök i skolor inte ska detaljstyras av politiken utan ska överlåtas åt rektorerna att fatta beslut om, och dessutom fick vi igenom ett yrkande som öppnade upp för att inte enbart partier i kommunfullmäktige i Klippan ska få besöka skolorna utan även samtliga riksdagspartier (som ju inte för all framtid behöver vara samma partier som finns representerade i fullmäktige).

Visserligen skulle jag i demokratins namn vilja gå längre än så och öppna upp för alla partier, oavsett om de är invalda någonstans eller inte. Alla partier borde ju ha lika rätt att få framföra sin politiska åsikt och sina förslag på lösningar, vad vi andra som redan är invalda än tycker om enskilda partier som står utanför beslutande församlingar. En lösning är ju inte att försöka tysta de som tänker olika. En lösning är däremot att bemöta dem med argument som visar hur ihålig deras politik är. Men ett sådant yrkande hade jag knappast fått igenom så då var det bättre att åtminstone förbättra lite än inte alls.

Även i Barn – och utbildningsnämnden har vi återigen haft en del framgångar nu under juni månad. Mer om detta kan ni läsa på SD Klippans hemsida.

Det händer mer än så inom politiken. Så sent som i förra veckan deltog jag i en politikerutfrågning om funktionshinder och funktionsnedsättning. Det var en i mina ögon lyckad kväll där jag fick goda möjligheter att ge vårt partis syn på den lokala handikappolitiken och även tyckte mig märka att det jag framförde togs väl emot av de berörda åhörarna. Och så är vi i full gång med att ta fram vårt budgetförslag för Klippans kommun 2015. Inte en helt lätt uppgift med tanke på hur ekonomin i kommunen ser ut, men utifrån förutsättningarna kommer vi ändå att lyckas lämna ett förslag som är mer än bra.

Vidare har vi fått veta att en eventuell etablering av en flyktingförläggning väntar i Klippans kommun, och det vänder vi oss förstås starkt emot. Vi menar att det inte finns förutsättningar för att ta emot flyktingar eller asylsökande i kommunen, och vill se att en rådgivande folkomröstning hålls i frågan. Läs mer om vårt ställningstagande nedan eller här.

För  en tid sedan informerades vi om att Migrationsverket har kontaktat Peab och visat intresse för att hyra lokaler av dem på Ljungbyhed Park, för etablering av en flyktingförläggning för cirka 200 personer. Peab i sin tur tog kontakt med kommunalrådet Kenneth Dådring, då de menar att de inte vill hyra ut lokaler till Migrationsverket om inte kommunen står bakom det. (En eloge till Peab för det ställningstagandet!)

Det som därefter hände var att Kenneth Dådring informerade övriga partier (däribland oss) om Peabs förfrågan, och att vi i samband med det diskuterade saken partierna emellan.

Från vår sida var det klart besked direkt till de övriga partierna. Vi kommer inte att ställa oss bakom etablering av en flyktingförläggning i Ljungbyhed, eller någon annanstans i Klippans kommun. Tvärtom framhöll vi att samtliga partier bör gå samman och meddela Peab att vi inte vill ha en flyktingförläggning i kommunen, och att vi som kommun även bör föra en dialog med Migrationsverket och tydliggöra inför dem att vi motsätter oss placering av flyktingar i Klippan.

Övriga partier var dock inte alls inne på samma linje. Visst dryftades några ord om eventuella problem som kan uppstå med att snabbt få plats för ett okänt antal barn i kommunens skolor, och visst nämndes eventuella negativa ekonomiska konsekvenser lite snabbt, men sådant sköts snart åt sidan och övriga partier verkade snabbt bli eniga om att ”det är dags att Klippan tar sin del av ansvaret och tar emot flyktingar”.

Vi delar inte alls meningen att Klippan ska ta sin del av ansvaret. Detta av den enkla anledningen att det inte är Klippans ansvar att försöka lösa de problem som skapas av den huvudlösa migrationspolitik som regering och riksdag driver. Med Sverigedemokraterna som enda oppositionsparti orsakar regeringen och riksdagen en, i jämförelse med andra länder, extremt hög invandring till Sverige, och de enskilda kommunerna drabbas hårt av detta inte bara ekonomiskt utan också socialt.

Klippans kommun har en ekonomi i kris. Vidare har Skolinspektionen gett en delvis väldigt skarp kritik och pekat på flera allvarliga brister inom kommunens skolor. Dessa utmaningar är stora nog! Det behövs ett gediget arbete för att få kommunens ekonomi på fötter och för att komma till rätta med de brister som finns inom skolan (för att inte tala om annat som också behöver förbättras inom kommunen), och detta arbete kommer knappast att underlättas av att 200 flyktingar ska bosätta sig i kommunen.

Visst är det så att Migrationsverket ska stå för de direkta merkostnader som följer av flyktingmottagandet, men det brukar alltid uppstå vissa kostnader (både i pengar och i tid och kraft) som inte alls ersätts utan som faller mellan stolarna och som påverkar kommunen som helhet negativt. Det har vi sett otaliga exempel på i andra kommuner och det finns ingen garanti för att det inte blir samma sak här i Klippan. Vi måste dessutom hålla i minnet att även Migrationsverkets pengar är pengar som kunde ha lagts på annat. Till exempel satsningar inom utbildning, rättsväsende eller försvar, för att bara nämna några områden som är i behov av mer resurser.

Vidare är Ljungbyhed ett ganska litet samhälle. Cirka 2000 personer bor på orten, som ligger en dryg mil från Klippans centrum. Kollektivtrafiken på orten lämnar en hel del övrigt att önska. Det finns en skola, en kommunal förskola, ett fritids, en liten livsmedelsbutik, en kiosk, två pizzerior, några enstaka butiker och en gammal biograf som visar film enstaka söndagskvällar. Ljungbyhed Park i utkanten av Ljungbyhed är idag närmast att likna vid ett rekreationsområde. Många ortsbor väljer att promenera i området för att njuta av lugnet, de vackra gamla byggnaderna och de militärhistoriska inslag som finns utplacerade lite varstans. Det finns också möjlighet till racing, golf, övernattning, konferenser med mera.

Vi har svårt att se att det skulle falla väl ut att placera 200 flyktingar i utkanten av detta lilla samhälle. Dels för att vi inte tror att ortsbefolkningen kommer att vilja ha en flyktingförläggning på Ljungbyhed Park, och dels för att vi menar att det är ett vansinnigt ställe att placera flyktingar på med hänsyn tagen till förutsättningarna att på sikt bli en del av det svenska samhället. Alla 200 flyktingar kommer förstås inte att bli kvar i Ljungbyhed, men för de som blir det blir starten helt fel. Dessa personer skulle inleda sin tid i Sverige med att bo ganska avskilt, relativt isolerade från ortsbefolkningen. Skolan på orten har redan problem med alltför stora klasser och bristande resurser till elever i behov av extra stöd, och hur det ska vara möjligt att då få plats med ytterligare barn är för oss en gåta. Kollektivtrafiken är som nämnts inte den bästa, framförallt inte tidiga morgnar och på kvällar, vilket förstås skapar problem när det gäller att på sikt etablera kontakter utanför Ljungbyhed, kanske i syfte att få ett arbete. Sen kommer det till bostäder, och det är ett faktum att det är väldigt dålig tillgång till hyreslägenheter i både Ljungbyhed och Klippan.

Avslutningsvis menar vi att en sådan sak som etablering av en flyktingförläggning i kommunen inte enbart är en fråga som politiken ska få tycka till om. Kommunens medborgare, i detta fall framförallt medborgarna i Ljungbyhed, kommer att vara de som berörs mest om 200 flyktingar placeras där. Därför bör medborgarna få säga sitt.

Vi vill se att det hålls en rådgivande folkomröstning i frågan innan det görs ett definitivt ställningstagande och ett besked lämnas till Peab. Vi ser helst också att det hålls ett antal dialogmöten där medborgarna får möjlighet att ställa frågor och framföra sina åsikter.

Therese Borg, ordförande SD Klippan

Christian Hendlertz, gruppledare SD Klippan

Det som nu väntar är fortsatt arbete med budget och valrörelse. Många sidor text ska skrivas, många siffror ska vridas och vändas på tills vi är nöjda med vårt budgetförslag, och tusentals och åter tusentals flygblad ska delas ut i brevlådor och på gator och torg. Vi har redan påbörjat det men kommunen är ganska stor att täcka och fler flygblad är dessutom beställda.

Flygbladsutdelning i Östra Ljungby

Flygbladsutdelning i Östra Ljungby

Dessutom har vi ett torgmöte på gång här i Klippan nästa vecka. Jag själv och Sara-Lena Bjälkö kommer att vara dagens talare, så det är hög tid att jag börjar snickra på vad jag ska säga. Mer information om torgmötet finns här och här.

Nu över till något som ofta tas upp med mig nu för tiden. Det handlar om riksdagsvalet och min placering på riksdagslistan. Den ena efter den andra hör av sig och undrar varför jag inte finns med på listan (vilket jag finns), vilken av de två listorna som gäller, om man får personkryssa mig och så vidare och så vidare. Tro mig, jag tar inte alls illa upp för att ni frågar. Tvärtom blir jag glad för att ni visar intresse och uppskattning. Så jag skriver inte det här för att frågorna besvärar mig, utan för att ni som undrar men inte frågat än ska få informationen istället för att behöva söka efter den.

Så här ligger det till. Vi har två valsedlar till riksdagsvalet. På den ena finns jag med som nummer 61. På den andra finns jag inte med alls utan där är det helt andra namn från nummer 61 och neråt än på den valsedel som jag finns med på. Den ena av dessa valsedlar kommer att sändas ut med postutskick till alla hushåll i Sverige. Den andra kommer att läggas ut i vallokalerna. För de av er som väldigt gärna vill personkryssa mig är det alltså ganska enkelt. Får ni en riksdagsvalsedel med mitt namn med postutskicket så ta med den till vallokalen. Och får ni inte hem en valsedel med mitt namn på med posten så kommer den istället att finnas i vallokalen. För jo. Det står var och en fritt att personkryssa vem man vill, och man får därmed personkryssa mig. Om man anser att jag gjort mig förtjänt av det krysset förstås.

Avslutningsvis några ord om livet i övrigt. För tro det eller ej, det har faktiskt funnits ett liv även utanför politiken de sista månaderna. Ganska mycket liv om jag ska vara ärlig, och ett väldigt bra sådant till större delen. Får vara glad att dygnet har så många timmar!

Dels har jag lagt en hel del tid på att febrilt fortsätta söka jobb. Ansökan efter ansökan efter ansökan har jag skickat iväg men hittills inga napp. Känns onekligen tungt!

Det har också blivit en hel del fina skogspromenader, utflykter till olika sevärdheter här nere i Skåne, sol och bad de dagar då vädret har medgivit det, trevliga stunder med vänner, och till en med en härlig midsommarresa till Budapest. Och sist men absolut inte minst underbara stunder med min dotter och vår lilla Tiger (katten).

Nu får det vara färdigskrivet för idag. Verkligheten (läs tvätten som ska hängas upp) kallar på mig. Om ni fortfarande har ork och tid kvar ikväll så rekommenderar jag att ni lyssnar på Jimmie Åkessons Almedalstal innan ni lägger er för att sova. Det är ett mycket bra tal i vilket han överträffar sig själv!

Ha det bra, och på återseende!