Jag läste en artikel igår som fick mig att undra vad det egentligen är för fel på folk. Artikeln är skriven av Ludvig Fahlvik (S) och finns här: Tvinga inte brevbärare att dela ut SD-reklamen.

Jag citerar valda delar ur artikeln.

Sverigedemokraterna satsar på pappersreklam via Posten. Senast så gjordes, i samband med EU-valet, förekom det hot mot brevbärare från människor som fann Sverigedemokraternas kampanjmaterial stötande. Sverigedemokraternas propaganda innebär alltså ett reellt arbetsmiljömässigt problem för brevbärarna. Utöver detta är den en förolämpning mot varje anständig människa som får materialet i sin brevlåda. 

Jag är homosexuell. Ska jag verkligen behöva dela ut ett homofobt partis skräniga elände i tjänst?

Som sagt, vad är det egentligen för fel på folk?


1. SD är inte ett homofobt parti, alls. Vi har gott om väljare, medlemmar och representanter som är homo – eller bisexuella och det borde väl räcka som intäkt för att vi knappast är ett homofobt parti.

2. Demokrati innebär att vi alla ska ha rätt till vår åsikt, och även ha rätt att rösta på det parti vi vill, utan att någon ska försöka hindra oss från att göra det exempelvis genom att vägra oss material från vissa partier.

3. Lägg skulden där den hör hemma!
Citat: ”…förekom det hot mot brevbärare från människor som fann Sverigedemokraternas kampanjmaterial stötande. Sverigedemokraternas propaganda innebär alltså ett reellt arbetsmiljömässigt problem för brevbärarna.

När blev det Sverigedemokraternas fel att människor inte respekterar vare sig demokratin eller vår lagstiftning och därför hänfaller åt att hota brevbärare för att de gör sitt jobb? Om det är någons fel att detta inträffar, så måste det väl i så fall vara de regeringar som styrt under de senaste årtiondena och som tydligen inte lyckats förmedla vikten av demokrati till folket!

4. När blev det upp till brevbärarna att bestämma vad som är rätt och fel åsikt? När blev det brevbärarnas uppgift att bestämma detta i en ”demokrati” som åtminstone på pappret står upp för både åsikts – och yttrandefrihet?

Det hela är på sätt och vis skrattretande, men samtidigt väcker det lust att gråta. Förstår inte människor vad det är vi har, och hur lätt det kan gå förlorat? Vad kommer personer så som Ludvig Fahlvik och hans likasinnade att tycka den dagen det är deras åsikt som betraktas som fel och de blir likadant behandlade som vi blir nu?

För det är faktiskt ett sådant samhällsklimat de bäddar för. Ett klimat där vissa åsikter inte ska vara tillåtna. Ett samhälle där den som för tillfället har makten ska ha rätt att bestämma vad andra får och inte får tycka. Och framförallt vad de får och inte får säga. Hmmm. Tror att det kallas för diktatur!

Frågan är hur långt ifrån vi är, att somliga ska börja föreslå att alla som inte håller sig till den gyllene mittfåran och kanske också har obekväma åsikter ska lobotomeras som ”på den gamla goda tiden”. Det var ju enklare så. Behövdes inga argument. Bara se till att människor blir lätta att hantera och rättar in sig i ledet…