Häromdagen blev jag en aning uppretad, då ett antal personer envisades med att ordet neger absolut ska användas eftersom det ”faktiskt bara betyder svart och inte innehåller någon värdering”. De (och många med dem) verkar ha gjort det till decenniets viktigaste fråga: rätten att få säga ordet NEGER.

Det är inte en fungerande nationalekonomi, eller ett solidariskt samhälle, eller fungerande vård, omsorg och skola som är värt att debattera om i timmar på Facebook, och som det är värt att engagera sig politiskt för. Nej. Sådana bagateller är tydligen inte relevanta. Men rätten att få säga NEGER. Ofta. I onödan. För att provocera. Den rätten är värd att ägna oändlig tid och kraft, tydligen.

Jag ser det på ett helt annat sätt. Jag säger aldrig neger. Har inte gjort det sen jag var liten. För att jag vet att människor, mina medmänniskor och människor som jag inte känner, tusentals av dem, känner sig kränkta av detta ord. Med rätta.

I normala fall är jag inte den som faller till föga så fort någon känner sig kränkt. Det gör ju folk av lite allt möjligt nu för tiden, utan att det finns någon rim och reson i den känslan. Jag värderar yttrandefriheten oerhört högt och vill på intet sätt kväsa den. Men jag menar samtidigt att det vore önskvärt med en inre kompass i var och en av oss, en inre kompass som talar om var gränsen mellan yttrandefrihet och hänsyn till andra människor går.

Varför envisas med att använda ett ord som är totalt onödigt, och som enbart anspelar på människors hudfärg och intet mer, om det nu sårar så många av våra medmänniskor och får dem att känna sig förminskade som människor?

När jag blev uppretad häromdagen skrev jag på Facebook. Följande (något förkortat) var vad jag skrev:

Det har förekommit en diskussion i en grupp här på Facebook. En grupp mot rasism. I den gruppen visade det sig att det fanns individer som tyckte att det var relevant att jämställa ordet neger med ordet finne. Det fanns också en stark vilja att få kalla personer för neger. Jag gav min syn på saken och delar den här. Tror att det är fler som kan behöva en liten tankeställare…

Först och främst. Det spelar ingen roll om neger betyder mörkhyad eller om det betyder något annat. I staterna hette det nigger, här blev det neger. Det är benämningen på människor med bas i deras hudfärg. Och vad är det om inte rasistiskt? En människa är så mycket mer än sin hudfärg. Sitt kön, sin nationalitet, sina individuella egenskaper. Men det bortses ifrån och benämningen blir kort och gott neger. I min mening ett sätt att förringa en människas personlighet till att bara handla om hudfärg. Osmakligt.

För det andra. Om många personer känner sig kränkta av att kallas för neger, varför ska det då vara så oerhört svårt att skita i att använda det ordet? I de få fall då hudfärg alls är relevant (t ex vid signalement) kan det vara befogat. I andra fall är det väl fullständigt irrelevant vilken hudfärg en person har!

För det tredje. Ordet finne syftar på en nationalitet. Sådan är man ofta stolt över. Nationstillhörigheten. Ordet neger däremot syftar inte på något annat än hudfärg. Med andra ord en totalt ologisk jämförelse.

Detta inlägg gav upphov till starka reaktioner. Många höll med mig, men det fanns tyvärr en alltför stor skara som blev arga på mig.

  1. Jag fick veta hur fel av mig det var att vilja förbjuda ord (var skrev jag något om förbud?).
  2. Jag fick veta hur kommunistisk jag är som vill sätta folk i fängelse på obestämd tid för att de använt fel ord (var skrev jag något om straff eller att fängsla människor?).
  3. Jag fick veta hur hemsk jag var som tyckte att det var rätt att ändra ord i gamla sagor och visor (var skrev jag att jag tycker att det är rätt att gå in och ändra i historien?).
  4. Jag fick veta att ordet neger minsann uppstod där och innebär det och på inte sätt innehåller någon värdering (på vilket sätt är det relevant var ordet uppstod och vad det betyder ”egentligen” så länge en stor del av våra medmänniskor tar illa vid sig av ordet?).
  5. Jag fick veta att man minsann inte kan hålla på och böja sig för PK-eliten och media genom att vara löjlig med ord så där som jag är (som om jag någonsin har brytt mig ett skvatt om vad PK-eliten och media tycker).
  6. Jag fick veta att negrer (nästan alla) minsann kallar svenskar för nedsättande saker såsom svenne och svennehora och diverse annat och att vi därför har rätt att använda vilka ord vi vill (när blev andras dåliga språkbruk en förevändning för oss att inte ta ansvar för vilket språk vi själva väljer att använda, och när blev en viss andel till nästan alla?)
  7.  Försvarstal i form av detta:  ”Min kollega på jobbet var en jäkel på att jobba, trots att han var neger, och vi kom jättebra överens. Vi kallade honom neger och det hade han inget emot, han bara skrattade.
  8. Och försvarstal i form av detta: ”Om du kallar någon för asiat så är det att klassificera människor. Du hycklar.
  9. Samt försvarstal i form av:” Ibland är faktiskt hudfärg viktigt. Ska vi inte få säga svart?”

Mitt inlägg på Facebook var med andra ord detsamma som att kliva på ett gäng väldigt ömma tår. Och responsen lät alltså inte vänta på sig. Extra tragiskt är att många av de som skrikit högst har valt att titulera sig själva som sverigedemokrater. Utan att ha minsta lilla förtroendeuppdrag för partiet, och ofta utan att ens vara passiva medlemmar i partiet. Dessa personer har uppenbarligen noll koll på vad SD står för, men väljer genom sin aggressiva och hatfulla framtoning att dra partiets namn i smutsen. De borde faktiskt skämmas!

Jo. Jag är Sverigedemokrat. Jag är väldigt kritisk till vårt lands extrema migrations – och integrationspolitik, delar partiets syn på skolan som verkligen behöver komma på rätt köl, delar partiets syn på familjepolitik och jämställdhetsfrågor, på åtgärder för att komma till rätta med en fullständigt havererad kriminal – och försvarspolitik. Och så vidare. Jag delar sverigedemokraternas värderingar fullt ut. Och jag motsätter mig ett slentrianmässigt användande av ord som kränker andra människor baserat på något som de faktiskt inte kan välja: deras hudfärg.

SURPRISE, för de av er som inte förstått vad SD står för.

SD vill se ett solidariskt samhälle. Ett samhälle där vi alla, vi som bor i vårt avlånga land, bryr oss om varandra. Oavsett om vi är vita eller svarta, är födda i Sverige eller i ett annat land. Bor man i Sverige och är svensk medborgare så ska man vara en del av den svenska gemenskapen.

Hur lätt är det, om man hela tiden pekas ut som annorlunda genom att inte betraktas som i första hand människa utan som i första hand sin hudfärg (neger = svart)? Hur lätt är det då att känna sig som ”en i gänget”? Om man nu vill känna sig som en i gänget (jag vet att alla inte vill det, men det här handlar om de som vill det).

Någon skrev att han inte såg något som helst fel med ord som neger/negress. De orden innebar ingen värdering utan var bara en saklig beskrivning. Och han gav ett exempel. Detta exempel gick ut på att det inte alls var nedvärderande att säga att han såg en ”…vacker negress i affären.”.

Jag förstår hans synsätt till en del. För honom innebär det inget negativt. Det är bara ett annat sätt att säga att han såg en vacker kvinna med svart hudfärg. Han menar inget illa, och han är inte rasist för att han använder orden. Men han har kanske inte följt tanken på ordens innebörd fullt ut… och förstått att det kan tolkas som rasistiskt hos mottagaren.

Frågan är om ”negressen” ifråga ser det på samma sätt, som att det bara är en saklig beskrivning utan värdering? Kanske. Det är mycket troligt att det finns några kvinnor med svart hudfärg som enbart skulle bli glada åt komplimangen. Men samtidigt är jag säker på att det finns många andra kvinnor med svart hudfärg som skulle känna sig väldigt kränkta, för att de i första hand betraktas utifrån att de är svarta, inte utifrån att de är kvinnor med sina unika egenskaper.

För. Med handen på hjärtat. Skulle samma person ha sagt: ”jag såg en så vacker VIT kvinna i affären.”

Nej. Det kan jag svära på att han inte hade sagt. Hade det rört sig om en vit kvinna hade hudfärgen inte nämnts. Då hade den inte varit relevant. Det hade varit underförstått att kvinnan var vit. Han hade sagt: ”Jag såg en vacker kvinna i affären.”. Kort och gott. Men en vacker kvinna med annan hudfärg än vit… då måste det markeras. Som något som sticker ut, är annorlunda. Och hur lätt är de då att känna att man blir sedd som den person man är, inte sedd som en hudfärg?

Det är just detta som jag menar är relevant. Inte var ordet uppkom eller vad det ”faktiskt” betyder. Det relevanta är hur min granne och min kollega och personen som städar på mitt jobb och undervisar mitt barn och svarar i telefonen när jag ringer Försäkringskassan ser på saken. Dessa mörkhyade personer äger faktiskt frågan enligt mig. Tar de illa upp så byt för guds skull språkbruk! Det är väl inte så mycket begärt, för att få någon att må bättre?

Driv med profeten Mohammed. Han är en religiös figur, inte en medmänniska som är din granne eller din kollega eller personen som städar på ditt jobb eller undervisar ditt barn eller svarar när du ringer Försäkringskassan. Driv med Jesus av samma skäl. Hävda allas lika rätt och allas lika värde, motsätt er särbehandling och särlagstiftning, motsätt er diskriminering. Men kom också ihåg att visa HÄNSYN till medmänniskor.

Att visa hänsyn är inte en inskränkning av yttrandefriheten. Eller en inskränkning av någon annan fri – eller rättighet. Det är ett tecken på att man har ett uns av empatisk förmåga. Det behövs ingen lagstiftning som förbjuder ord eller ger straff för användande av fel sådana. Det behövs bara lite välvilja mot medmänniskor. Jag gissar att den kommer med uppfostran. Med att få kärlek och respekt. Då är det lättare att ge sådan.

Låt mig förtydliga utifrån de anklagelsepunkter som jag angett ovan, istället för att sväva ut i långa diskussioner som det kan vara svårt att hitta en röd tråd i.

  1. Jag vill inte och kommer aldrig att vilja förbjuda några ord alls. Men anser att vi bör tänka på vilket språk vi använder och hur det påverkar våra medmänniskor. Det handlar om ett individuellt ansvar utifrån empati och hänsyn, inte om att diktera förbud.
  2. Anklagelsen är så befängd att den knappt förtjänar att kommenteras. Men okej, för tydlighetens skull. Jag vill inte sätta människor i fängelse för att de säger NEGER.
  3. Jag tycker att det är fel att byta ut vita lamm mot lilla lamm. Och så vidare. För att det som har varit har varit. Det vittnar om vart vi befunnit oss och om vad vi gjort, och kan utgöra lärdom för det som komma skall. Det gamla ska bevaras orört, och vara vår guidning i nuet och framtiden.
  4. Den exakta betydelsen av ordet NEGER och var exakt ordet uppstod från början är enligt mig inte relevant. Jag har ett annat perspektiv: vad ordet innebär idag och hur det tas emot. Jag vet att väldigt många mörkhyade personer tar illa vid sig av att bli kallade för ordet, och det räcker för mig. Bara lägg ner att använda det så att personen som städar ditt kontor eller kör dig dit du ska i taxin slipper känna sig som en lägre stående varelse som förringas til att vara en hudfärg istället för en fullvärdig människa!
  5. Jag gjorde att val när jag blev aktiv SD:are 2010. Jag valde att gå min och ytterligare ett gäng blåsippors väg, oavsett vad media skrev eller hur många vänner jag förlorade eller hur många fönsterrutor som krossades i mitt hem eller vilka jobb som jag inte fick/fick behålla. Inget har förändrats på den punkten. Jag gör inte saker för att behaga media eller ”PK-eliten”. Jag gör det som jag anser kommer att vara det bästa för Sverige, på sikt. Det utesluter inte att jag har empati i kroppen och visar hänsyn för mina medmänniskor.
  6. Jodå. Det händer alltför ofta att invandrare kallar svenskar för diverse nedsättande epitet. Men seriöst. Vad är det för svepskäl för att dels dra alla över en kam och dessutom sjunka till samma låga nivå? Det är enkelt. Föregå med gott exempel, behandla andra som du själv vill bli behandlad och ta ansvar för vad du själv gör så får andra ta ansvar för vad DE gör. Var vuxen och kom inte med 3-åringsargument i form av: ”Han sa så till mig, så då sa jag samma sak tillbaka.”.  Eller: ”Hon slog mig med sin spade så då slog jag henne med min.” Vi är väl lite mer mogna än så? Va?
  7. Försvaret. ”Negern” som skrattade åt att kallas neger och som dessutom gjorde något så häpnadsväckande som att jobba bra… (det senare ironi). Det är en beskrivning som beskriver ganska djupt rotade fördomar, som den som har dem troligen inte ens förstår är fördomar. Vidare, detta med att personen i fråga skrattade åt att kallas neger. Ja. är det så konstigt? Vi reagerar ju ofta så när vi utsätts för något obehagligt. Vi kan välja mellan att hålla tyst och acceptera läget och skratta med för att släta över, eller att ta upp striden. Känner vi oss ensamma och vet att vi troligen förlorar striden så väljer vi att backa undan och hellre skratta och sen gå hem och må dåligt än att konfrontera våra plågoandar… Att använda dylika argument som försvar är knappt ens värdigt den värsta mobbaren.
  8. Finne. Asiat. Amerikan. Europé. Afrikan. Australiensare. Alltihop handlar om att beskriva varifrån en människa kommer. Var denna har sin egentliga hemort. När en människa flyttar från en världsdel till en annan ändras detta. En Afrikan blir en Amerikan. Och så vidare. Det har inget att göra med medfödda egenskaper som man inte kan påverka. Det är synnerligen neutralt att beskriva ifrån vilken världsdel en person kommer. Det är något helt annat att låta en individ beskrivas i första hand utifrån sin hudfärg och i sista hand utifrån sina personliga egenskaper.
  9. Jo. Ibland är hudfärg viktigt. T ex vid signalement, som jag också nämnde i mitt inlägg på Facebook. Min partivän Robert Stenkvist kom med ytterligare exempel, i form av att hudfärg kan vara en viktig parameter vid undersökningar av diskriminering med basis i hudfärg. Med andra ord är det helt tillåtet att säga svart och vit. Det är relevant i vissa sammanhang! Men i vardagen, i normalt mänskligt samspel… nej, knappast. I vardagens möten är vi alla MÄNNISKOR. Inte en hudfärg.

Jag skulle kunna fortsätta men stoppar där. Men först en uppmaning (bön?). TÄNK ER FÖR. Ord sätter spår. De skapar vår framtid. De bygger våra relationer. De är inget som man bara använder på måfå, av det enkla skälet att de påverkar människor. Så väldigt mycket. Ni vet, ordets makt. Förringa inte den makten!

Och ni som kallar er själva för SD:are utan att ha något som helst förtroende från partiet utan som är självutnämnda företrädare. Se för bövelen till att göra er förtjänta av den titeln! Den är något att vara stolt över, och inte något som ett antal bittra och hatiska personer ska få dra i smutsen.

Vänligen

Therese

Annonser