För cirka ett år sedan fördes diskussioner i Klippans kommun angående etablering av en flyktingförläggning på den lilla orten Ljungbyhed som ligger en dryg mil från Klippans centrum.

Ljungbyhed som helhet, med stora ytor omgivande landsbygd inräknat, har en befolkning på cirka 2000 personer. I Ljungbyheds tätort bor cirka 1500 personer, och den service som är tillgänglig är med snäva mått skräddarsydd till det befintliga invånarantalet.

I Ljungbyhed finns ett område som kallas för Ljungbyhed Park. Området bär på ett framträdande kulturarv (militärhistoriskt) och används främst som ett rekreationsområde av ortsbefolkningen som ofta promenerar där.

Detta område, Ljungbyhed Park, var för ett år sedan aktuellt för etablering av en flyktingförläggning. Vi i SD Klippan vände oss till Migrationsverket med ett brev i vilket vi avrådde å det starkaste från att etablera en flyktingförläggning i Ljungbyhed, av ett flertal skäl.

Det hela rann ut i sanden. Lokalerna visade sig vara undermåliga för en flyktingförläggning, och inget avtal skrevs mellan Migrationsverket och PEAB.

Igår nåddes vi dock av rykten om att det nu trots allt var aktuellt med någon form av boende för asylsökande i Ljungbyhed Park. Det ryktades om 1100 personer.

För att få klarhet i saken kontaktades kommundirektören av vår gruppledare. Hans svar visade att det vi hört inte bara var lösa rykten, utan reell verklighet:

Du har hört rätt när det gäller gamla F5 eller Ljungbyhed Park. PEAB och Migrationsverket (inte kommunen) är mycket nära att teckna avtal om ett mottagningsboende. Det innebär att flyktingarna är tänkta att stanna på boendet i högst sju dygn för att sedan slussas vidare till annat boende. Det kan när det är helt utbyggt (eller snarare omändrat) handla om upp till 1100 personer. Kommunens enda roll blir information (tillsammans med de båda andra) och eventuellt organisering av frivilligverksamhet. Riktigt när det kan starta vet vi inte, bara att det skall ske snart. Det beror på PEAB o Migr.v.

Dessutom kunde vi läsa detta i Helsingborgs dagblad idag:

– Transitboende innebär att flyktingarna kommer direkt dit och ska tillbringa mellan tre och sju dagar där innan de slussas vidare till ett permanent boende. Det handlar med andra ord om ett genomgångsboende och kommunen har i princip ingen roll i detta, förklarar han.

Förra gången sprack planerna då Migrationsverket inte ansåg att boendet i Ljungbyhed höll tillräckligt hög standard som permanent boende. Denna gång är läget betydligt mera akut, konstaterar Hans-Åke Lindvall.

– Behovet av platser är enormt och man ska enligt uppgift börja med att ta emot 100-150 flyktingar för att sedan successivt bygga ut och i slutändan kunna ta emot 1 100 personer, säger Hans-Åke Lindvall.

Det finns de som menar, med utgångspunkt i ovanstående citat, att det inte kommer att uppstå några problem för kommunen. Personerna ska ju bara stanna i 3-7 dagar och kommer inte att kosta kommunen något alls, säger somliga.

Det är möjligt att de får rätt. Men vi betvivlar det väldigt starkt. Så starkt att vi är väldigt nära att hävda att de som tror att transitboendet inte kommer att medföra kommunala kostnader är tämligen blinda för verkligheten.

Ett faktum är att det råder ett enormt behov av platser för asylsökande med tanke på hur många som kommer till Sverige dagligen. Sedan länge har Migrationsverket haft problem med att hitta dessa boenden, och det finns flera exempel på när asylsökande fått lov att bli kvar i transitboenden veckor eller någon månad för att det inte gått att hitta något nytt boende åt dem.

Det är förstås inte orimligt att tänka att så kan bli fallet även i Ljungbyhed: att 1100 personer vistas på transitboendet och att många av dem blir kvar på obestämd tid, i avvaktan på att hitta nytt boende. Där och då blir det en fråga om kommunala kostnader, som Klippans kommun inte har de ekonomiska förutsättningarna att kunna hantera. Till exempel eftersom asylsökande barn har rätt till förskola och skola när deras personliga omständigheter tillåter det och som allra senast efter en månad.

Frågan är hur en förskola och skola som redan idag har en hårt ansträngd ekonomi och som knappt kan bekosta ens det som skollagen kräver, ska kunna ta emot ett stort antal barn som inte bara behöver ordinär omvårdnad och skolgång utan som också behöver extra insatser i form av introduktionsklasser eller lärare i Svenska som andraspråk?

Varifrån ska pengarna tas? Varifrån ska lärarna komma, när de inte finns?

Under gårdagen och än mer idag, efter att Helsingborgs dagblad skrev om transitboendet, har många personer bosatta i Ljungbyhed kontaktat oss och framfört sina åsikter kring detta. Många är oroliga för hur det ska gå med allt praktiskt och ekonomiskt. Många är också frustrerade och känner sig överkörda. Dessutom är många arga för att de känner att samhällsutvecklingen som helhet är i en nedåtgående spiral som orsakar att människor mår dåligt.

Ljungbyheds invånare är allt detta med rätta. De bryr sig om sin ort, om sin kommun, om varandra och om framtiden. De bryr sig också om människor ute i världen och menar att Sverige idag inte hjälper de mest behövande utan snarare sviker dem.

När transitboendet väl kommit igång och har utvidgats enligt planerna kommer Ljungbyheds tätort att ha fått en befolkningsökning på cirka 70 %. Vilken liten ort, som är skräddarsydd efter och knappt kan tillhandahålla service för de befintliga invånarna, klarar en sådan omställning från en vecka till en annan, utan att det uppstår stora problem?

Faktum är att ingen liten ort skulle klara av en så pass stor befolkningsökning utan problem ens om den utgjordes av inflyttande från en grannkommun. När inflyttningen utgörs av människor som talar andra språk och som har en annan kultur (och som ofta även lider av posttraumatisk stress) blir det knappast mindre problematiskt, eftersom vi får lov att räkna med både missförstånd på grund av språksvårigheter och en del kulturkrockar. Det kommer kort och gott att uppstå problem av stora mått.

Ett transitboende i Ljungbyhed är inte en kommunal fråga, vilket bör påpekas extra tydligt. Det heter så vackert att vi har ett kommunalt självstyre i Sverige, men i praktiken finns inget sådant. Åtminstone inte när det handlar om migration. Landets styrande politiker har i decennier bestämt att Sverige ska ha ett extremt högt mottagande av asylsökande, och Migrationsverket har som statlig myndighet fått ansvaret för att hantera situationen. Det gör Migrationsverket efter bästa förmåga, då oftast genom att ingå avtal med privata aktörer för att hitta boende åt de asylsökande. I den processen har ingen utomstående (t ex en kommun) något att säga till om.

Politikerna i Klippans kommun har inte fått någon möjlighet att fatta beslut angående ett transitboende i Ljungbyhed. På vilket sätt går det ihop med att kommuner ska ha självstyre?

Den befintliga befolkningen i kommunen och på den aktuella orten har inte heller fått någon möjlighet att vara med och säga sitt, utan får foga sig i det som komma skall oavsett vad de anser om det. Hur är det förenligt med att makten ska utgå från folket, som den borde göra i en demokrati?

Precis likadant har det fungerat och fungerar i andra kommuner. Vare sig politiken eller befolkningen har något att säga till om när Migrationsverket gör sitt jobb på order av landets styrande politiker.

Att ett transitboende för 1100 personer med största sannolikhet ska etableras i Ljungbyhed inom kort är ett resultat av den migrationspolitik som förs på riksnivå. Det måste var och en inse och förhålla sig till, och minnas vid valurnorna 2018.

Antalet asylsökande som kommer till Sverige skenar, och Migrationsverket går på knäna och behöver ständigt fler och åter fler miljarder för att klara av att sköta sitt uppdrag och är i ständigt behov av fler boenden. Utanförskap, gruppmotsättningar, ekonomiska problem, ett överlag hårdare samhälle där många känner sig otrygga och alienerade, rasande kunskapsresultat i våra skolor, kommuner och landsting som inte kan styra över de situationer de tvingas lösa på oftast mindre lyckade sätt. Allt detta är några av de resultat som den oansvariga migrationspolitiken har genererat.

Trots det fortsätter de styrande politikerna på riksnivå att förespråka en vettlös och ytterst oansvarig migrationspolitik som de facto inte ens räddar särskilt många liv. Snarare räddas långt färre liv än vad som vore möjligt med en annan syn på hur alla världens mest utsatta människor ska hjälpas.

Det behövs en reell förändring i vårt avlånga land. En förändring när det gäller hur vi på bästa sätt ska hjälpa så många människor som möjligt. En förändring när det gäller respekten för kommunernas självstyre. Och en förändring när det gäller att makten ska utgå från folket.

Frågan är varför det tydligen bara är vi sverigedemokrater som inser detta?

Therese Borg, partistyrelseledamot och kommunfullmäktigeledamot SD Klippan

Christian Hendlertz, gruppledare SD Klippan

Nicklas Wandegren, ordförande för styrelsen SD Klippan

Jonas Denhammar, kommunfullmäktigeledamot SD Klippan

Anette Nellvi, ledamot i styrelsen SD Klippan