Jag har slutit mig en aning angående vissa skeenden på sista tiden. Så som t ex nu senast, medias stora rubriker och hjärtkramande bilder på en liten drunknad pojke. Jag har inte kommenterat. Inte länkat. Inte gjort ett enda dugg utåt sett.

Det betyder dock inte att jag inte bryr mig. Att jag inte ser vad som sker. Tvärtom så betyder det att jag bryr mig alldeles för mycket och känner att det blir för mycket emellanåt. Orden tryter och känslorna är många, och i sådana lägen väljer jag att vara tyst. Tills jag hittar tillbaka till orden.

Nu har jag hittat dem. Tror jag. Och det jag vill säga är detta:

Att en 3-årig pojke drunknar på sin väg till Europa skär i mitt hjärta! Precis lika mycket som det skär i mitt hjärta när jag tänker på alla de tusentals barn som dagligen svälter ihjäl, och som dör av brist på mediciner.

Just därför har jag valt att hålla tyst. För att just detta med att det skär i mitt hjärta även när de ”osynliga” barnen dör, är orsaken till att jag behövt tid för att kunna välja mina ord med omsorg.

Media väljer ut ETT barn som dör för tidigt, visar bilder på honom och vädjar till alla att känna empati och hjälpa till. Responsen är stor. Var och varannan människa lider med den lilla pojken och hans familj och vill som genom ett trollslag vara så goda och se till att det inte ska hända igen.

Min fråga är dock var bilderna på alla de andra barnen är? Alla de där barnen som inte är i närheten av att kunna ta sig till en båt för att kunna ta sig till Sverige, eller något annat land i Europa.

Jag pratar inte om enstaka barn utan om tusentals barn! Varje dag!

Varför finns inte dessa barn på löpsedlarna när de ligger där och tynar bort och möter en plågsam död för att de inte har vare sig vatten eller mat eller mediciner? Varför rycker inte media ut dagligen, med bilder och historier om tragiska livsöden, för att få hela svenska folket att hjälpa dessa allra mest utsatta barn att få vatten, mat och mediciner, så att de får en möjlighet att växa upp?

Jag har valt att hålla tyst fram tills nu för att jag är frustrerad, nej ARG, på det som jag menar är att politisera mänskliga tragedier.

Om vi alla är lika mycket värda, varför kan då inte media någon gång ibland fokusera på hur vi ska hjälpa de som inte har en enda möjlighet till självhjälp, och som faktiskt har det ännu värre än de barn som lyckas ta sig ombord på en båt?

Det finns grader även i helvetet. Det är fruktansvärt tragiskt att 3-åriga Aylan har dött under en riskabel resa på väg mot det som skulle ha kunnat bli ett bättre liv! Men det är inte det minsta lilla mindre fruktansvärt att flera hundra barn dör av svält VARJE TIMME!

Så. Media. Var är bilderna på alla dessa svältande barn? Och varför lägger ni inte så särskilt mycket krut på att se till att de får hjälp att överleva?

Varför sätter ni rasiststämpel på oss som vill hjälpa dessa tusentals och åter tusentals mest utsatta barn, medan ni kallar er själva goda för att ni visar engagemang för ETT eller några få barn?

Hyckleriet har verkligen inga gränser. Och somliga borde inte ens ta ordet empati i sin mun eller knattra ner det i en text med hjälp av ett tangentbord. Just för att de är så empatilösa i sig själva att de besudlar ordets innebörd genom att alls använda det.

Advertisements