Här kommer nu den tredje och sista delen i min berättelse om politikerveckan i Almedalen. Även denna gång finns det gott om foton att visa, och som vanligt har fler än jag stått för fotograferandet. Stort tack för hjälpen till Henrik Gustafsson, Anna Wigenstorp, Linus Bylund, Miriam Assai och Cassandra Sundin.

Fredag 8 juli:

Fredagen inleddes med arbete vid datorn, och sedan bar det som vanligt av in till Visby för att tillbringa några timmar i tältet. Därefter var det återigen dags för oss i SD-Kvinnor att hålla torgmöte, och upplägget var precis likadant som vid torsdagens torgmöte (då kvinnoförbundet fick svara på frågor om sin syn på genusvetenskap, genuspedagogik, valfrihet inom barnomsorg, arbete för kvinnofrid samt svensk abortlagstiftning), dock med den skillnaden att vi nu fått förstärkning av Julia Kronlid och Carina Herrstedt. Under detta torgmöte delade vi också ut de kondomer som vi efter ett antal dagars försening äntligen fått levererade till campingen. Torgmötet filmades och kommer att läggas ut på SD Webb TV.

Efter torgmötet följde vi den vanliga rutinen och begav oss till campingen en stund för att göra oss redo för kvällens middag med efterföljande utgång på krogen. Middagen intogs denna kväll på O´Learys, igen, dock i ett större sällskap denna gång. Om jag inte minns fel var vi ca 27 personer vid de två långbord som vi bokat. Riktigt trevligt hade vi!

Efter middagen drog sig ett antal av oss vidare till Munk-Källaren, där vi onekligen väckte viss uppmärksamhet, dels på grund av kända ansikten, och dels på grund av att vi var omgivna av Säpo. Och det var nog lika så bra. Visserligen träffade vi på en del riktigt trevliga människor varav somliga ville ha Jimmies autograf och varav andra hade mycket gott att säga och gladeligen ställde frågor och diskuterade, men det fanns också några mindre vänligt inställda personer som kallade oss för diverse otrevligheter (nazisvin bl a…alltid lika trevligt att höra 😦 ) och såg ut att ha lite för mycket hat i blicken för att det skulle kännas särskilt tryggt.

Men bortsett från de otrevliga inslagen var kvällen väldigt lyckad. Vi hade verkligen roligt ända fram till sängdags senare på natten! Nämnas bör dock att jag under kvällen började tappa rösten. Efter en lång men väldigt trevlig och givande diskussion med en kille som kände igen mig från ett av våra torgmöten, och som ville veta mer om vår politik, upptäckte jag helt plötsligt att det jag försökte säga under resten av kvällen mest lät som ett hest väsande. Klart oroväckande, med tanke på att jag hade veckans viktigaste tal framför mig på lördagen.

Charlott Qvick och Christian Westling vid SDs tält 8 juli

Gabriella Hedarv vid SDs tält 8 juli

Vackert smyckad bil vid SDs tält 8 juli 😉

Oscar Sjöstedt och Josef Fransson vid Sds tält 8 juli

Pavel Gamov m fl vid SDs tält 8 juli

Förberedelser inför SD-Kvinnors torgmöte på Donners plats 8 juli. Med på bild är bl a jag själv, Hanna Wigh, Alexandra Brunell, Julia Holmelius, Charlott Qvick och Josef Fransson

Förberedelser inför SD-Kvinnors torgmöte på Donners plats 8 juli. Med på bild är bl a Julia Holmelius, Eric Myrin, William Hahne, Hanna Wigh och Mikael Valtersson

Jörgen Fogelklou m fl före SD-Kvinnors torgmöte på Donners plats 8 juli

Johanna och Marie Edenhager före SD-Kvinnors torgmöte på Donners plats 8 juli

Per Ramhorn och David Lång före SD-Kvinnors torgmöte på Donners plats 8 juli

Gabriella Hedarv och William Petzäll före SD-Kvinnors torgmöte på Donners plats 8 juli

Alexandra Brunell, Therese Borg, Hanna Wigh, Julia Kronlid och Carina Herrstedt håller torgmöte på Donners plats 8 juli

Alexandra Brunell, Therese Borg, Hanna Wigh, Julia Kronlid och Carina Herrstedt håller torgmöte på Donners plats 8 juli

En del av publiken till SD-Kvinnors torgmöte på Donners plats 8 juli

William Petzäll hjälper till med utdelning av kondomer före SD-Kvinnors torgmöte på Donners plats 8 juli

Markus Wiechel, Johanna Edenhager och Robert Svensk delar ut SD-Kvinnors flygblad i samband med torgmötet på Donners plats 8 juli

Alexandra Brunell, Therese Borg, Hanna Wigh, Julia Kronlid och Carina Herrstedt håller torgmöte på Donners plats 8 juli

Hanna Wigh, Louise Erixon och jag efter SD-Kvinnors torgmöte på Donners plats 8 juli

Jag och Carina Herrstedt efter SD-Kvinnors torgmöte på Donners plats 8 juli

Julia Kronlid och Louise Erixon efter SD-Kvinnors torgmöte på Donners plats 8 juli

Middag på O´Learys på kvällen 8 juli. Runt bordet sitter, förutom jag själv, Hanna Wigh, Henrik Gustafsson, Björn Söder, Bengt och Lena Malmberg, Per Ramhorn med fru, Anna Wigenstorp, Julia Holmelius, Adam Marttinen, Kim Fredriksson, Carina Herrstedt och Mikael Valtersson

Middag på O´Learys på kvällen 8 juli. Runt bordet sitter bl a Jimmie Åkesson, Louise Erixon, Erik Almqvist, Christoffer Dulny, Martin Kinnunen, Mattias Karlsson och Gabriella Hedarv

Lördag 9 juli:

Lördagen fick en mycket dålig start. Mitt försök att säga god morgon när jag vaknade misslyckades nästan totalt, min röst var så gott som helt borta. Jag blev halvt panikslagen, med tanke på det tal om aborter (vår kampanjfråga för veckan) som jag skulle hålla på eftermiddagen. Åtskilliga muggar kaffe senare, och några timmars försök att prata igång mig själv, hade jag dock fått tillbaka så pass mycket av rösten att jag kunde få fram det jag ville ha sagt…även om det lät illa!

Så det var bara en sak att göra, och det var att besluta mig för att hålla talet, dock i en mycket kortare version än jag tänkt från början. En del av förmiddagen gick därför åt till att göra ändringar i det tal som jag förberett mig på att hålla. Och efter lunch var det som vanligt dags att åka in till tältet i Visby (som nu flyttats närmre Donners plats) för att finnas på plats under kvinnoförbundets timma.

Sen blev det dags för talet, och med tanke på min mycket förkortade version var det tur att jag inte var dagens enda talare, utan efterföljdes av Julia Kronlid som diskuterade fler aspekter av abort. När vi båda hade talat hade vi berört ett flertal olika frågor angående aborter, däribland vikten av att föra in etiska aspekter i diskussionen om aborter, vikten av information och av att arbeta för ökat användande av preventivmedel, vikten av utökat stöd till de kvinnor som av olika skäl känner sig mer eller mindre tvingade att göra abort mot sin vilja, samt om vikten av att sänka tidsgränserna för såväl fri abort som sen abort. Vi hade också berört området samvetsfrihet kopplat till aborter, och det felaktiga i att på ett onyanserat sätt försöka tvinga på andra länder samma abortlagstiftning som finns i Sverige. Även dessa tal kommer att kunna ses på SD Webb TV.

Efter torgmötet blev det ingen lugn och ro alls. Efter en snabb middag (som för Hannas och min del också utgjorde frukost och lunch…all in one 😉 ) på Max bar det iväg till campingen där vi packade alla våra saker och städade ur vår lilla stuga. Istället installerade vi oss tillsammans med Helen och Julia i en större stuga utrustad med sådan lyx som både toalett och dusch, och överlät vårt tidigare ”hem” till de SD.are och SDU:are som under eftermiddagen och kvällen börjat anlända för att vara med på SD:s egen dag på söndagen.

När vi väl installerat oss i den nya stugan var det bara att bege sig in till Visby igen, för att delta i ett kort planeringsmöte inför söndagen. Och när det var över fastnade jag i en lång diskussion om skolpolitik med några unga liberaler. Därefter var klockan sen kväll, och Hanna och jag valde då att ägna resten av kvällen åt att varva ner i lugn och ro i sällskap av Linus Bylund,  som vi knappt hade hunnit prata med på hela veckan.

Jag tror nog att jag talar för oss alla när jag säger att utmattningen vid det laget var total. För min egen del var det inte heller bara fråga om en fysisk utmattning orsakad av högt tempo, viss sömnbrist och många överhoppade måltider som inte hunnits med. Det handlade också om en mental trötthet efter allt socialiserande, efter alla tal och torgmöten, efter debatter och diskussioner, av det ovana i hela situationen med att bli igenkänd och uppmärksammad (på både gott och ont)  i högre utsträckning än vanligt, och av att bära omkring på frustration över orättvisa och felaktiga anklagelser från såväl andra politiker som journalister som privatpersoner. Jag kände mig lite som om jag levde i en overklighet, och min adrenalinnivå hade kunnat konkurrera ut vilken duracellkanins som helst. Vi avbröt därför kvällen relativt tidigt trötta som vi var, och Hanna och jag tog därefter en promenad genom Visby för att ta en taxi till campingen från torget vid Munk-Källaren.

Väl där stötte vi dock på problem, i form av två mycket argsinta killar. Det började med att Hanna och jag stannade till för att tända varsin cigarett. Fram till oss kom då en kille, uppenbart i syfte att stöta på Hanna. Han frågade henne vad hon gjorde i Visby, och hon svarade honom ärligt att hon var där som representant för SD. Då tvärvände han i sitt tidigare inställsamma sätt. Hasplade ur sig att alla har ju rätt till sina åsikter, och gick sedan till angrepp. En diskussion uppstod, i vilken anklagelser och missuppfattningar haglade. Bl a började killen i fråga rabbla statistik över vilka som begår flest brott i Sverige, d v s svenskar. Jaha, ja så är det säkert. Jag har inte läst den statistik du pratar om men det låter ju rimligt, svarade jag. Varpå han blev än mer aggressiv och anklagade oss för att ljuga om brottsstatistik. Jag försökte förklara att nej, det gör vi inte, men han avbröt gång på gång och blev alltmer aggressiv i både tonläge och kroppsspråk. Uppenbart var att han någonstans ifrån fått missuppfattningen (”tack” till media, oseriösa och lögnaktiga internetforum och diverse ryktesspridare för detta 😦 ) att SD skulle ha påstått att det begås fler brott av invandrare än av svenskar, men det stämmer ju inte. Det vi hävdat, och som ju är så sant något kan bli, är däremot att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistik (en avsevärd skillnad), men det lyckades jag alltså aldrig framföra.

Med tanke på det hätska tonläget valde jag att försöka avsluta diskussionen som uppenbarligen var dömd att leda till allt annat än gott. Jag förklarade att jag inte hade intresse av att mitt i natten, dödstrött och på väg hem för att sova, ha en politisk debatt utan att själv ens ha inbjudit till den. Men hann inte längre än så förrän en vän till killen, denna gång en kille med asiatiskt ursprung, kom fram till oss, uppenbart aggressiv även han. Han inledde, utan att tidigare ha bytt ett enda ord med mig, med att fråga mig vad jag hade emot honom. Mitt självklara svar var förstås att jag inte hade något emot honom. Varför skulle jag ha det när jag inte ens kände honom? Men det lyssnade han inte på. Istället förde de två killarna in diskussionen på att killen med asiatiskt ursprung hade si och så många MVG i sina betyg. Vad såg vi för fel i det? Återigen ett självklart svar från min sida: Vi har inga problem med det. Det är väl tvärtom jättebra. Varför skulle vi ha åsikter om att du har bra betyg?

Inte heller detta var någon av killarna intresserade av att lyssna på, utan nu tog de istället fram det tunga vapnet, det vill säga rasiststämpeln. Jag fick nog, sa att jag inte tänkte stanna kvar och diskutera längre eftersom det uppenbarligen var lönlöst att ens försöka, och backade undan medan jag pratade för att få tillbaka den privata sfär som de båda genom samtalets gång i allra högsta grad inkräktat på genom att gå allt närmre med vid det här laget hatfyllda blickar. Men att backa hjälpte inte, de följde bara med ju längre bort jag förflyttade mig, och anklagelserna och epiteten fortsatte att hagla.

Då blev jag helt plötsligt genuint rädd. Jag kan inte sätta fingret på exakt varför, men det var något så fruktansvärt hotfullt och obehagligt över hela situationen. Jag hävde ur mig något i stil med ”back off” i en minst sagt skarp ton för att få dem att sluta gå så nära inpå mig, och detta medan jag själv backade igen och igen. Men den asiatiska killen lyssnade inte på det heller utan fortsatte att följa efter och gå nära inpå. Då gjorde jag helt om och nästan rusade därifrån, med Hanna tätt efter. Killen som inlett det hela valde då att vräka sig efter Hanna, greppa tag i henne och vråla i hennes öra att vi var den nya tidens Hitler eller något snarlikt. Varpå jag fick ett smärre utbrott och skrek tillbaka att jag är så j***a trött på att bli anklagad för nazism och rasism av folk som inte ens har vett nog att låta mig redogöra för vad jag står för utan bara dömer utan att veta ett enda dugg.

En minut senare satt Hanna och jag i alla fall i trygghet i en taxi på väg till campingen, arga, ledsna, kränkta, uppskakade och allmänt uppgivna. Jag behöver kanske inte tillägga att det tog oss lång stund att lyckas varva ned när vi kom till stugan…klockan var bortåt halv fyra innan vi lyckades komma till ro så pass att vi lyckades somna.

Mikael Valtersson testar ljudet före SD-Kvinnors tal 9 juli

Jag talar om aborter på Donners plats 9 juli

Jag talar om aborter på Donners plats 9 juli

Julia Kronlid talar om aborter på Donners plats 9 juli

Julia Kronlid talar om aborter på Donners plats 9 juli

Julia Kronlid talar om aborter på Donners plats 9 juli

Hanna Wigh och Micke Rosenberg på Donners plats i samband med SD-Kvinnors tal om aborter 9 juli

Kondomerna som vi delade ut för att uppmuntra till ökat användande av preventivmedel.

Söndag 10 juli:

Redan kl. 05.45 på söndagen ringde väckarklockan och det var dags att pallra sig upp ur sängen (den tröttheten säger jag bara…näst intill förlamande!) för att duscha, dricka en liter kaffe (om det räckte…jag kan ha druckit mer 😉 ), packa ihop det lilla som använts under natten och tömma stugan.

Klockan 08.00 infann vi oss sedan i Almedalen för att tillsammans med många andra febrilt arbetande partikamrater förbereda för den stora dagen och för att göra i ordning i SD-Kvinnors egen bod. Allt avlöpte väl, och när det väl var dags för uppträdandena att ta sin början var allt färdigt helt enligt enligt planerna. Det hade också strömmat till gott om SD:are och SDU:are, uppskattningsvis runt 150 personer utav de totalt 400-700 personer (jag har fått flera olika uppgifter om hur många som var där) som samlades.

Uppträdandena inleddes med musikframföranden på fiol (väldigt fint!), och följdes av en imponerande uppvisning i folkdans. Därefter höll Gustav Kasselstrand (SDU:s ordförande) ett mycket bra tal, som följdes av det vi alla väntat på, nämligen Jimmie Åkessons allra första Almedalstal. Och vilket tal! Det var utan tvivel bland det bästa jag någonsin hört, och det menar jag verkligen.

Efter avslutade tal blev det en hel del minglande med partikamrater, och i vår bod några givande diskussioner om vår inställning till aborter. Därefter packades allt ihop, och jag tog mig tillbaka till campingen för att se till att få min resväska transporterad med rätt bil till färjan som de flesta av oss skulle åka hem med kl.00.50 på natten.

Därefter följde någon timmas lugn och ro, som jag passade på att ägna åt att få undan en del arbete vid datorn och åt att socialisera lite till med partikamrater. Det blev också dags att säga farväl till de få som åkte hem redan tidigt på eftermiddagen, och jag måste medge att det inte var utan visst vemod.

När det började närma sig kväll lämnade jag campingen för sista gången, och begav mig till Jimmie och Louise för att där, i sällskap av några få personer till, varva ner och umgås under avslappnade former i några timmar innan det var dags att åka in till Visby för att äta mat och sedan åka till färjan.

Och resten har jag väl redan berättat. Natten blev i princip sömnlös, och det var ett utmattat vrak som kom hem vid sju-tiden på måndag morgon (tack till Anton Berglund som gav mig skjuts från Nynäshamn, annars vete gudarna hur dags jag kommit hem), efter en vecka som jag aldrig kommer att glömma.

Till de partikamrater som var där och förgyllde mina dagar och kvällar, och som läser detta, vill jag därför avslutningsvis framföra ett stort tack för alla underbara minnen ni gett mig, och för att ni är sådana helt underbara människor! Kram på er!

Henrik Gustafsson i Almedalen på morgonen 10 juli

Louise Erixon, Daniel Assai och William Hahne i Almedalen på morgonen 10 juli

Paula Bieler och Michael Axelsson i Almedalen på morgonen 10 juli

Förberedelser pågår i Almedalen på morgonen 10 juli

Förberedelser pågår i Almedalen på morgonen 10 juli

Förberedelser pågår i Almedalen på morgonen 10 juli

Håkan Borg och Carina Herrstedt i Almedalen på morgonen 10 juli

Wiiliam Hahne och Oscar Sjöstedt i Almedalen på morgonen 10 juli

Uppblåsning av ballonger pågår i Almedalen på morgonen 10 juli

Hanna Wigh är utrustad med hammare och spik och redo för att smycka vår bod i Almedalen på morgonen 10 juli

SD-Kvinnors bod i Almedalen 10 juli

Jag i vår bod i Almedalen 10 juli

SD-Kvinnors kampanjmaterial bestående av flygblad och kondomer

Hanna Wigh, Louise Erixon och jag i SD-Kvinnors bod i Almedalen 10 juli

Hanna och jag har varit flitiga och smyckat Almedalen på morgonen 10 juli

Johanna och Marie Edenhager i Almedalen 10 juli

Anton Berglund i Almedalen 10 juli

Adam Marttinen äter frukost i Almedalen 10 juli

Tobias Karlsson i Almedalen 10 juli

Folkdansuppträdande i Almedalen 10 juli

Folkdansuppträdande i Almedalen 10 juli

Folkdansuppträdande i Almedalen 10 juli

Folkdansuppträdande i Almedalen 10 juli

Gustav Kasselstrand håller sitt Almedalstal 10 juli

Jimmie Åkesson håller sitt Almedalstal 10 juli

Jimmie Åkesson håller sitt Almedalstal 10 juli

Rekommenderas:Björn Söder – Solidaritet och demokrati – global utmaning. Julia Kronlid om barns rättigheter. Artikel i Nyheter 24 om Alexandra Brunell.